Test: Hyundai Ioniq Plug-in

Hyundai Ioniq Plug-in (2020)
Motor: 1,6-liters, 4-cylindrig, bensin, 105 hästkrafter, 147 newtonmeter + elmotor, 60,5 hästkrafter. Systemeffekt: 141 hästkrafter, 265 newtonmeter
Kraftöverföring: 6-stegad dubbelkopplingslåda, framhjulsdrift
Acceleration 0-100 km/h: 10,6 sekunder
Toppfart: 178 km/h
Vikt: 1505 kg
Mått (längd/höjd/bredd): 4470/1450/1820mm
Pris: 314 900 SEK (Testbil 361 390 SEK)

Att elbilar är särskilt trevliga och väl lämpade som vardagsbilar i stan och förorten är ett ganska vedertaget faktum vid det här laget. Ett av de billigare alternativen på marknaden är Hyundai Ioniq Electric, som nyligen begåvats med ett facelift och ett större batteri för längre räckvidd. Vi testade denna över jul och du kan läsa vår recension här. Dessvärre är en elbil inte ett realistiskt alternativ för många, då de ibland behöver bilen för att färdas längre sträckor. Som tur är finns Ioniq också som laddhybrid och även denna har fått en uppdatering, så vi lade i Högsta Växeln för att se om denna är ett vettigt alternativ.

Det första man konstaterar är att det utöver drivlinan är ytterst lite som skiljer plug-in-versionen av Ioniq från dess helelektriska syskon. Det betyder att vägegenskaperna är goda, praktikaliteten hyfsad och att bilen känns billigt men bra ihopsatt. Sikten bakåt är dock alltjämt dålig och komforten för längre individer är inte fantastisk – särskilt inte under den sluttande taklinjen i baksätet.

De utrustnings- och designmässiga uppdateringarna är också i stort sett identiska mellan modellerna; nya lyktor och stötfångare utvändigt, och större skärm, renare design och touchknappar interiört. Som vi konstaterade i vår recension av el-Ioniq är de sistnämnda dock egentligen bara mer omständliga att använda. De båda modellerna erbjuder också uppkoppling till Hyundais Blue Link-app, där man bland annat kan se bilens batteristatus och var den befinner sig – perfekt om man vill planera resan hem från jobbet eller spionera på sin bättre hälft. 

Till skillnad från el-modellen finns det däremot inga nyheter att rapportera om drivlinan – den är nämligen precis samma som tidigare. Detta innebär en samlad effekt på 141 hästar och en eldriven räckvidd på runt fem mil. Även om detta är tillräckligt för att klara av vardagsbestyren för många storstadsbor hade ett lite större batteri varit välkommet. Även vid hybriddrift förefaller bilen dock vara väldigt effektiv – när eldriften tagit slut hade jag enligt färddatorn fortfarande en räckvidd på smått ofattbara 72 mil.

Och innan elen tagit slut gör Ioniq ett mycket bra jobb av att simulera en ren elbil. Vid normal körning är den tyst och pigg, och den har regenerativ bromsning som styrs via paddlar på ratten precis som i märkets rena elbilar. Är man för entusiastisk med högerfoten hoppar dock bensinmotorn igång och den är ovälkommet högljudd. Det är dessutom en viss fördröjning innan kraften från motorn faktiskt når hjulen och bilen accelererar. Detta motverkar effektivt den körglädje som bilen annars har tack vare dess trevliga chassi.

Sammanfattat är Hyundai Ioniq Plug-in som man kanske mer än någon annan köper med hjärnan framför hjärtat. Man bor i en storstad och vill för bästa komfort och ekonomi under pendlingen köra på el, men har samtidigt bara plats för ett fordon. Detta fordon måste någon gång ibland klara av längre resor, så en ren elbil är inte aktuellt. Ioniq Plug-in är då ett högst vettigt alternativ.

I och med att den är billigare än el-versionen kan man också vända på argumentet. Behöver man inte mer än fyra till fem mils räckvidd för att klara av sina dagliga ärenden kommer man ändå väldigt sällan att märka av bensinmotorn, och då kan man spara hela 75 000 kronor och få i stort sett samma upplevelse. När bensinmotorn väl hoppar igång är färden visserligen inte längre lika trevlig, men man kommer ju bra mycket längre.