Test: Toyota Hilux Rugged X

Toyota Hilux Rugged X (2020)
Motor: 2,8-liters, 4-cylindrig, diesel, 177 hästkrafter, 420 newtonmeter
Kraftöverföring: 6-stegad automat, fyrhjulsdrift.
Acceleration 0-100 km/h: 12 sek
Toppfart: 175 km/h
Vikt: 2252 kg
Mått (längd/höjd/bredd):
5415/1815/1885mm
Pris: 70 000 AUD (Cirka 420 000 SEK)

Toyota Hilux Rugged X saluförs endast på den australiensiska marknaden. 

När man tänker på Toyota Hilux är nog oförstörbar det första adjektivet som tankarna förs till. Modellen debuterade redan 1968 och har sedan dess etablerat sig som pålitlig, robust och tuff. De ovannämnda är sannerligen egenskaper man gärna har när man rör sig bortom asfaltens trygga famn. Min mest minnesvärda upplevelse med en Hilux är när jag åkte genom Sahara i en femte generations-Hilux; samma som finns i Tillbaka till Framtiden 3. Ett resultat av denna tuffhet är att den är lika populär världen över som handsprit och ansiktsmasker. Men vad exakt är det som ger belägg för denna besatthet? För att ta reda på det begav jag mig till Australien. Låt oss lägga i Högsta Växeln och recensera Toyota Hilux Rugged X.

Rugged X är en modell som egentligen bara går att köpa i Australien. Sekunden man ser den utstrålar den dess kompetens. Den ökade markfrigången, synliga bogseröglor, snorkeln, terräng-fronten och  extra tuff fjädring innebär att det är en flakbil som inte räds för att bli smutsig. Märkligt nog var vår testbil utrustad med däck som var lika lämpade för terrängkörning som en rullator. Om det var något vi lärde oss av vårt afrikanska Land Rover-äventyr var det att bra däck är livsviktiga i terrängen. Nåväl, helhetsintrycket var positivt och jag var minst sagt taggad på att se vad den gick för.

På insidan finns det inte riktigt samma anledning till att vara exalterad. Robusthet och funktion är genomsyrande teman och hårdplast finns precis överallt. Den gör jobbet, men inte mer än så – precis det man förväntar sig i detta segment. Kom ihåg att en Hilux är byggd för att ta stryk likt Mike Tyson och tanken är att den ska fungera lika bra idag som om 50 000 mil. Man får känslan av att ett gäng japanska ingenjörer har suttit och funderat länge och väl över placeringen av alla knappar.

Vår färd började i Melbourne och för att utforska om den lever upp till sitt namn beslöt vi oss för att åka till en närliggande nationalpark, drygt en timmes färd bort. Den är fullständigt smockad med terrängspår av varierande svårighetsgrad och det är en optimal plats att testa bilens kompetens på, ett steg i taget. Som sagt var däcken direkt olämpliga för terrängkörning men med det sagt fanns det en snorkel och väldigt synliga bogseröglor, något som vi sannerligen kom att ha användning av…

På motorväg gör de mer asfaltsvänliga  däcken att bilen känns mjuk och terrängfjädringen gör att man flyter fram. Vägljudet är någorlunda påtagligt men  på det stora hela är den en komfortabel bil. Sätena är ergonomiska och Hilux Rugged X ger verkligen en känsla av att vara potent. Fälgarna är små med mycket gummi, något jag var tacksam över när jag nådde grusvägarna.

Givetvis var grusvägarna inga problem men det började snabbt regna och underlaget förvandlades snabbt till lera. Den skuttade fram utan konstigheter. Hilux Rugged X är skapt för att ta sig an terrängen i hög fart – likt en Ford Ranger Raptor och motsatsen till en Toyota Land Cruiser 70. Saken med att köra snabbt i terräng är att man kommer undan med ganska mycket enbart tack vare sitt momentum. Rolls-Royce Cullinan är ett praktexempel på detta. Det är när hastigheten minskar som man skiljer agnarna från vetet – raka motsatsen till körning på asfalt.

Vi fann ett terrängspår som jag hade fått tips om. Det var lerigt och blött, men med hänsyn till vår snorkel samt de många mekaniska komponenterna för just terrängkörning var jag inte särskilt orolig. Ju längre in i skogen vi färdades, desto djupare blev gyttjepölarna och spåret blev mer och mer slalomaktigt.

Att enbart använda sig av ren kraft var inte längre lösningen, utan det blev dags för att ta sig an en mer finessorienterad approach. Lyckligtvis har jag kört en hel del i terräng men jag är också en fena på att ta saker och ting lite för långt. Det är ju trots allt mitt jobb att testa bilar för att ta reda på hur långt man kan gå, så ni slipper det.

Vi närmade oss en hyfsat rejäl gyttjepöl, snäppet större än de tidigare pölarna vi hade tagit oss an. Jag tänkte att det värsta som kunde hända var att vi fastnade. Jag var dock bombsäker på att vi skulle kunna ta oss rakt igenom, men som ni kanske har gissat vid det här laget blev Hiluxen en nästintill permanent del av landskapet. Däcken var långt utanför sin bekvämlighetszon och det var knappast någon överraskning att det var just de som ställde till det för oss (i viss kombination av undertecknades naivitet).

Vi gjorde allt vi kunde för att försöka komma loss och även om vi var riktigt nära behövde vi ringa efter hjälp. Efter en timme dök en terräng-bärgningsbil upp som började med att skratta åt däcken men som sedan uppskattade de knallröda bogseröglorna. Vi tvingades hissa vit flagg men jag var ändock imponerad över hur Rugged X hanterade allt.

Toyota Hilux Rugged X är en hommage till den besatthet av pickisar i Australien.  Den är robust, ser riktigt ball ut, är tämligen bekväm, och är väldigt kapabel – särskilt om man utrustar den med ordentliga däck. Den skulle sannerligen kunna ta sig tvärs över Australien och det finns många anledningar till att den är Australiens bäst säljande fordon. Huvudsakligen är det dess förmåga att ta sig an vardagen samtidigt som den kan ge sig ut på tvättäkta äventyr. Receptet är sedan länge beprövat och Toyota har gjort allt de kan för att inte fjärma sig från dess minst sagt lojala klientel. Robust är bara förnamnet.