Toyota Land Cruiser 70 GXL Troop Carrier (2019)
Motor:
4,5-liters, V8, diesel, 202 hästkrafter, 430 newtonmeter
Kraftöverföring: 5-växlad manuell låda, fyrhjulsdrift
Acceleration 0-100 km/h: 13,1 sekunder
Vikt: 2325 kg
Mått (längd/höjd/bredd):
5220/2115/1790mm
Pris: 70 740 AUD (ca. 460 000 SEK)

Det finns få bilar till salu idag som började tillverkas för 35 år sedan. Dessa säljs i princip uteslutande i utvecklingsländer och finns knappast på någons önskelista. Men det finns ett märkligt undantag till detta. Toyota Land Cruiser 70 introducerades 1984 och säljs fortfarande i Australien och Sydafrika utan några anmärkningsvärda uppdateringar. Naturligtvis har denna klassiska landkryssare befunnit sig på vår radar de senaste åren och vi var bara tvungna att få testa en. Vi begav oss därför till Australien för att göra just det. Låt oss lägga i Högsta Växeln och recensera Toyota Land Cruiser 70.

Land Cruiser 70 är en modell som har tillåtits leva kvar parallellt med nya generationer sedan 1984 av två relativt enkla anledningar. Den första är att konstruktionen och tekniken är enklare och det finns därför mindre saker som kan gå fel och den andra är ”för att den är skitball” för att citera Toyotas pressbilsansvarige. De flesta som lockas av Land Cruiser 70 bor mitt ute i ingenstans och behöver en praktisk, pålitlig och ytterst terrängduglig bil med en oslagbar räckvidd.

Under huven sitter därför en massiv V8-diesel på 4,5 liter och inte alls många hästkrafter. Motorn är kopplad till en 5-växlad manuell låda med kast större än avståndet mellan min stortå och hårbotten. Naturligtvis finns där också en lågväxellåda, difflås och urkopplingsbar fyrhjulsdrift för att kunna tackla de tuffaste av terränger och om en trädrot skulle riva upp ett hål i bränsletanken finns en backup-tank. Totalt ryms ofattbara 180 liter i testbilen.

Toyota Land Cruiser 70 går att få i en rad olika karossutföranden av vilka pickup-versionen verkar vara den mest populära i Australien. Vår testbil var dock av ett mer konventionellt SUV-utförande som kallas ”Troopy” eftersom tanken är att man ska kunna trycka in en hel trupp med soldater i bagageutrymmet. Utvändigt är bilen så praktiskt utformad som fysiskt möjligt, fullproppad med räta vinklar. Här är det funktion före form som gäller. Den enda verkliga utvändiga skillnaden från årsmodell 1984 är att framlyktorna inte längre är runda.

Så fort man slår sig ner i Land Cruiser 70 kastas man som väntat tillbaka till 80-talet med mörk plast, analoga knappar och grå plyschklädsel. De enda moderniteter som erbjuds är luftkonditionering och radio som faktiskt har inbyggd bluetooth. Annars måste de yttre backspeglarna justeras manuellt genom att veva ner rutorna och trycka dem till lämplig position (helst med hjälp av en passagerare), och den långa radioantennen glider upp ur sin hållare med hjälp av en knapptryckning.

I samma ögonblick som motorn vrålar till liv påminns man om hur det skulle låta om en långtradare körde genom en orkan. Ungefär så låter den. Vridmoment finns det gott om men kraft är en mer sällsynt vara. Bilen väger tillräckligt mycket för att 200 hästkrafter inte ska räcka särskilt långt. Annars är Land Cruiser 70 relativt lättkörd, kopplingen är lång och förlåtande, styrningen kräver nästan en överdriven mängd input för att underlätta terrängkörning och växellådan (om än gammalda-, förlåt, traditionell) är lättanvänd. En sjätte växel hade dock inte skadat, särskilt på motorväg där Toyotan är relativt högljudd.

På mindre vägar är Land Cruiser 70 förvånansvärt underhållande att köra, mycket tack vare hur osportig den är. Fjädringen är mjuk och det känns ibland som att man kör det lutande tornet i Pisa vilket är mer roligt än det är betryggande. Men det är när vägen tar slut som Land Cruiser 70 briljerar. Till skillnad från moderna offroad-bilar finns här inga sand-, sten- eller lerlägen. Istället är LC70 alltid beredd på vilka tokigheter man än kan tänkas hitta på. Lera, nästan lodräta backar, mindre stockar, ingenting sätter stopp för denna best. Bilens långa hjulbas kan möjligtvis vara den enda begränsande faktorn men det kompenseras av fenomenal markfrigång.

På pappret är Toyota Land Cruiser 70 en bil som är oerhört svår att förstå sig på och som egentligen inte borde finnas. Egentligen är den en sämre bil än nuvarande generation landkryssare men den har en sådan oslagbar charm och potens. I Land Cruiser-land är det glasklart att man befinner sig högst upp i näringskedjan och man vinner därför både respekt och popularitet bland offroad-intresserade. Den är en fossil som ännu inte har begravts under jorden i en värld av hybrider och batteribilar. Och åh vad jag hoppas att det förblir så. Må Toyota Land Cruiser 70 leva kvar i all oändlighet i all sin oförändrade charm.

 

BETYG
Exteriör
Interiör
Körglädje
Valuta för pengarna
Relativ praktikalitet
Ha-begär
Relativ prestanda
Teknik
Motorljud
Komfort
Chefredaktör och medgrundare. Inbiten miljöaktivist och nästan lika stort fan av Dacia som Marcus Berggren.