Test: Toyota Land Cruiser 200 tar sig an Tasmanien

Toyota Land Cruiser 200 GXL (2020)
Motor: 4,5-liters, V8, diesel, 272 hästkrafter, 650 newtonmeter
Kraftöverföring: 6-stegad automat, fyrhjulsdrift
Acceleration 0-100 km/h: 8,9 sekunder
Toppfart: 210 km/h
Vikt: 2640 kg
Mått (längd/höjd/bredd):
4990/1970/1980mm
Pris: 105 000 AUD (ca. 650 000 SEK)

Aurora Australis, den södra motsvarigheten till Aurora Borealis – det vill säga norrsken respektive sydsken i folkmun – är en av moder jords mest storslagna fenomen. Norrsken är välkänt, särskilt i våra trakter, medan sydsken är något de flesta verkar tro är ett påhitt. Ett av mina mål är att se båda två och av den anledningen beslutade jag mig för att åka till en av få platser i världen där man faktiskt kan se Aurora Australis. Som namnet antyder är det i Australien, närmare bestämt i staten Tasmanien, en ö sydöst om fastlandet. Naturligtvis behöver man en lämplig bil för ändamålet. Låt oss  därför lägga i Högsta Växeln och åka på jakt efter sydsken med en Toyota Land Cruiser.

Den exakta Land Cruisern jag valde var alltså den stora varianten med V8 som inte har sålts i Europa sedan 2015. Mer specifikt valde jag snäppet över instegsmodellen 200 GXL som har en fabriksmonterad snorkel, tygsäten, åtta platser, och som är den ultimata bilen för de som faktiskt vill korsa jordklotet i komfort. FN har en hel hord, militärer likaså, och i två veckor var det min tur. Land Cruiser som modell har existerat sedan 1951. Som vi nämnde i vår recension av Land Cruiser 70 tillverkas den parallellt med många andra varianter med samma modellnamn men olika beteckningar. 200 är mer fokuserad på lyx och modernitet medan 70-modellen som vi nyligen recenserade, är  det man vill ha om jorden går under.

Min episka resa började oglamoröst nog ombord på en färja över Tasmansundet. Vågorna var högre än operahuset i Sydney men jag slapp testa bilens snorkel ombord. När vi efter elva timmar anlände till Devonport i norra Tasmanien, hade jag siktet inställt på huvudstaden – Hobart. Den låg 250 kilometer bort på tasmanska vägar, något som gav mig möjlighet att utforska hur bekväm Land Cruiser 200 är.

Den framkallar en lust att köra från Melbourne till Miami istället för att flyga och anamma Indian Jones livsstil. Tygsätena är mjuka och breda. Interiört är bilen helt enorm och är en kavalkad av plast så man slipper oroa sig för repor och lera, medan ljudsystemet är halvdant. Man sitter högt med bra sikt runtom men det känns som att man sitter på bilen snarare än i den. Upplevelsen kännetecknas onekligen av hur fokuserad bilen känns och det faktum att man ser en snorkel vid första anblick genom fönsterrutan bidrar onekligen till den känslan.

Även om begreppen “viktbesparing” och “flink” inte yttrades en enda gång under utvecklingsprocessen är Land Cruiser 200 verkligen ingen sengångare och det finns enorma mängder bottenvrid tack vare den kolossala 4,5-liters turboladdade diesel V8:an. Allt med Land Cruiser 200 GXL har utvecklats med funktion som prioritet nummer ett – däcken är minst sagt terrängdugliga, fälgarna är små och robusta, markfrigången är hög, och stänkskydden ser till att inga små stenar orsakar punktering. Det är ett oerhört seriöst fordon; att utmana en Land Cruiser 200 i terräng är lite som att försöka få Mike Tyson att rygga tillbaka.

I takt med att mörkret svepte in tog jag fram min lista på utsiktsplatser där Aurora Australis kan beskådas. Dessvärre är chansen att se sydsken ungefär två procent. En av de mest populära platserna var på ett berg vid Hobart – Mount Wellington. Det är 1271 meter över havet, blåsigare än en vindtunnel och någorlunda snöbelagt. I takt med att vi klättrade blev det kallare, blåsigare och att kliva ur Land Cruiserns varma vagga var lika behagligt som att hoppa ner i en isvak.

Hade vi turen på vår sida? Svar nej. Inget sydsken men lyckligtvis har ön en hel del annat att komma med. Utöver sydsken erbjuder Tasmanien en bredd av olika landskap – på en plats har man böljande stränder med fin sand, på en annan finns det karga berg och klippor och däremellan finner man gröna kullar som liknar Skottland och regnskogar som platsar i tropikerna. Föreställ er Gotland på anabola. Det känns som att man kör igenom en geografibok över världens alla ekosystem. Jorden runt på 80 dagar? Snarare på fyra.

Toyota Land Cruiser 200 har en lågväxellåda, fyrhjulsdrift, hill descent control med låsbara differentialer – och bäst av allt – ett så kallat crawl control – krypassistans. Det sistnämnda är som en farthållare för terrängen. Man väljer en fart – några enstaka kilometer i timmen – och den tar sig bokstavligt talat över stock och sten genom att skicka kraft dit det behövs och bromsa hjulen individuellt. Den gör det möjligt att köra över precis vad som helst och är oerhört praktiskt när det är ruggigt brant eller om man kör någonstans där man helhjärtat vill fokusera på manövreringen av fordonet.

På färjan tillbaka till Melbourne hade jag gott om tid att fundera över mina dagar på Sveriges polära motsats. Jag åkte visserligen hela vägen till andra sidan jordklotet men såg ändock inget sydsken. Eftersom jag dock är optimistiskt lagd skulle jag kalla det en anledning till att åka tillbaka. Emellertid kunde jag cementera den huvudsakliga anledningen till att jag älskar bilar och jobbar som motorjournalist – friheten.

Bara det faktum att jag tekniskt sett skulle kunna köra jorden runt i en Toyota Land Cruiser 200 är sjukt häftigt; Land Cruiser 70 är sannerligen mer hårdnackad men så länge du inte ska ta dig an jordens undergång räcker 200 gott och väl. Den kan åka precis dit du vill med en hög komfortnivå, oberoende av huruvida det finns vägar att tillgå eller inte. Du skapar dina egna vägar. På samma sätt som en Volkswagen Golf är bilen, en Porsche 911 är sportbilen, är  Land Cruiser globetrottern. Om du är ute efter att besöka alla världens hörn i bil har du hittat rätt.