Test: BMW X2 M35i

BMW X2 M35i (2019)
Motor: 2-liter radfyra, enkelturbo, 306 hk, 450 Nm
Kraftöverföring: Åtta-stegad automatlåda, fyrhjulsdrift
Acceleration: 0-100 på 4,9 sekunder
Toppfart: 250 km/h
Vikt: 1685 kg
Mått (längd/höjd/bredd): 4360/1526/1824mm
Grundpris: 533 500 SEK (Testbil ca 670 000 SEK)

På 80-talet var BMW 325i drömbilen för många unga, kontorsjobbande storstadsbor. Med största motoralternativet bjöd E30-generationen av 3-serien på allt dessa individer ville ha i sin perfekta vardagsbil; ett bra märke, en moderiktig karossform – vilket på den tiden var en sober sedan – och mycket pulver under huven som man kunde skryta om för sina snåla svågrar. Praktikaliteten var lågt prioriterad. Nuförtiden är det små SUV:ar som är i ropet och med detta i åtanke kan X2 vara en av BMW:s mest moderiktiga modeller. Den har nu begåvats med det bekanta M35i-emblemet – som hintar om en sportig drivlina – så låt oss lägga i Högsta Växeln och se om den lyckas leverera den klassiska BMW-känslan.

På det praktiska planet har det inte hänt mycket med BMW X2 sedan den kom för ett drygt år sedan. Utrymmet i både bagageutrymme och baksäte är således alltjämt begränsade för att gagna den sportigt trendiga exteriören, som i sin tur matchas av en klassisk, fin BMW-inredning som fungerar mycket bra. M35i-modellen medför även sänkt fjädring, stora fälgar och fläskiga bromsar med blåmålade ok. Under huven gömmer sig ett kraftpaket på 306 hästar som skickas ut till alla fyra hjul via en 8-stegad automatlåda.

På ytan verkar det alltså som att allt finns, men under skalet skiljer sig X2 ganska rejält från sina anfäder. När man köpte en BMW på 80-talet fick man nästan på köpet alla de kvalitéer som entusiaster av märket uppskattar som mest – nämligen ett välbalanserat, bakhjulsdrivet chassi kombinerat med ljudet och den raffinerade känslan av en rak sexa. Frågan är bara om alla yuppies verkligen brydde sig om dessa, eller om det endast var statusen man var ute efter?

På BMW verkar man ha kommit fram till att många hästar på pappret räcker långt och således finner vi inte en stor sexa under huven som i tidigare M35i-modeller, utan en radfyra på bara två liter. Denna är dessutom monterad på tvären då bilen är byggd på en i grunden framhjulsdriven bottenplatta från dotterföretaget Mini – ett enkelt sätt att sänka utvecklingskostnaderna. Detta betyder också att det är just framhjulen som utför det mesta av arbetet, och när dessa börjar tappa grepp kan bilen inte skicka mer än 50 procent av kraften till bakhjulen.

Nu riskerar jag att låta lite som en BMW-fundamentalist men resultatet är ärligt talat något av en besvikelse. Problemet ligger absolut inte i bilens vardagsegenskaper – tvärtom vet vi sedan tidigare att X2 är högst välfungerande i både stadstrafik och på landsväg. Det handlar snarare om att BMW X2 M35i uppenbarligen har sportiga ambitioner, men trots detta lyckas med konststycket att vara bestämt ostimulerande hur hårt man än kör. Visst, motorn har ett brett och starkt kraftregister, och man gasar lätt upp i körkortsfarliga hastigheter på motorvägen. Men samtidigt är motorljudet klassiskt turbofyra-tråkigt, och den höga körpositionen maskerar effektivt all känsla av fart.

Bestämmer man sig istället för att peka de svulstiga gälarna mot en kurvig småväg blir det inte mycket bättre. En traditionell BMW med nära perfekt viktfördelning känns härligt neutral genom kurvorna – nästan som att den roterar runt sin mittpunkt – och när greppet börjar sina sker detta på både fram- och bakhjulen samtidigt. Är man i det läget lite entusiastisk med högerfoten roterar bakändan dessutom ut på ett mycket tillfredsställande sätt. Detta uppförande är vad som traditionellt sett har skilt BMW:s vagnar från konkurrenterna.

X2 lutar sig istället helt på framhjulen på väg in i kurvorna, och är man lite för het på gasen på vägen ut kommer den alltid ovälkomna understyrningen krypande – den uppför sig med andra ord mer som en framhjulsdriven bil. Detta är förvisso ett mycket säkert uppförande som möjliggör hissnande framfart i full kontroll, men vad är poängen med det om fartkänslan är låg och körglädjen uteblir?

Summa summarum känns det lite som att de sportiga attributen hos BMW X2 M35i snarare är en nackdel än en fördel. Den är förvisso extremt snabb från A till B, men detta utan någon riktig glädje. Om något har den hårdare fjädringen och större fälgarna bara gjort bilen till en mindre bekväm vardagsvagn. Att man sparat pengar under bilens utveckling märks inte heller med ett grundpris på över 500 000 kronor, och med tanke på att förbrukningen i mina händer låg en bra bit över litern kan man knappast kalla den bränslesnål. Vill man ha en BMW X2 kan man alltså lika gärna spara sina hårt intjänade slantar och välja en mindre motor. Vill man ha en liten SUV med en turbofyra på runt 300 hästar är det bättre att vända sig till Volkswagen-gruppen.