Tack till Callisma som möjliggjorde denna provkörning.

När jag fick höra att Rolls-Royce hade byggt en SUV fick jag genast en lång rad förväntningar. Jag räknade med att den skulle vara stor, prålig och enormt kapabel. På pappret verkar detta stämma, åtminstone inledningsvis, men för att vara på den säkra sidan bestämde vi oss för att provköra Rolls-Royce Cullinan.

När det kommer till utseende kan man tycka vad man vill om Cullinan men man kan inte påstå något annat än att den ser ut exakt som man räknar med att en Rolls-SUV ska se ut. Den är kantig, uppseendeväckande, och kort fattat enorm med alla mått mätt. Vacker? Nej. Respektingivande och Rolls-Royce:ig? Utan tvekan!

När man öppnar de massiva dörrarna (som känns mer som om de borde sitta på en bunker snarare än en bil) välkomnas man snabbt av en flodväg av utsökt trä, handsytt läder och modifierad BMW-teknik. Det sistnämnda är inte heller något dåligt. BMW är för närvarande nämligen marknadsledande när det kommer både till sitt infotainmentsystem och sin kamerateknik vilket gör Rolls-Royce till ett lyxmärke som, till skillnad från vissa andra, inte är irriterande att leva med.

Cullinan når dock inte riktigt upp till samma nivå av lyxkänsla som storebror Phantom, men det ska den inte heller göra. Går det att hitta plast eller paneler som knakar lite när man trycker på dem? Ja, men bara om man letar noggrant. Dessutom adderar det bara till den handgjorda charmen.

Körpositionen är inledningsvis något lustig. Det känns som att man sitter på bilen snarare än i den men det vänjer man sig snabbt vid. Baksätet är, som vi alla utgår ifrån, löjligt rymligt både på längd, höjd och bredden. Testbilen var konfigurerad som en femsitsare vilket är mer praktiskt samtidigt som det är lite mindre skrytigt. Den som verkligen vill njuta i baksätet bör därför med fördel välja den lyxigare konfigurationen som rymmer två där bak.

När man sedan ger sig ut på vägen slås man naturligtvis först av hur otroligt tyst och jämn V12-motorn under huven är. För de som färdas i bilen är det ett lika stort mysterium huruvida motorn är av eller på som vår nuvarande regeringssituation är för mig. Vid den oundvikliga situationen att man når en kurva märks det snabbt att Cullinan väger runt 2,7 ton. Bilen är nästan pråm-lik att navigera men det tillför bara mer till känslan av att man kan köra vart och över vad man vill.

Så är Cullinan en succé? Givetvis! Den är precis som man förväntar sig att den ska vara och för det har den redan blivit omåttligt populär. Cullinan kombinerar Rolls-Royces uppfriskande minimalism (det finns exempelvis bara ett enda offroad-program), med en mäktigt respektingivande kaross som sitter på ett chassi som är oerhört kapabelt. Cullinan skäms minsann inte för sig!

Den som vill ha en mer utförlig recension av bilen får vänta till i sommar då vi har en hel del spännande inplanerat med Rolls-Royce Cullinan i en annan del av världen.

Chefredaktör och medgrundare. Inbiten miljöaktivist och nästan lika stort fan av Dacia som Marcus Berggren.