Världens mest sålda bil är egentligen inte en bil utan en pick-up. Ford F-150 har sålt i nästan en miljon exemplar bara under förra året. Konstigt nog säljs inte F-150 i Sverige. Istället får vi Ranger, en mindre och därför mer Europa-anpassad pick-up som är enkel och bruksig i sitt utförande, kanske lite för enkel och bruksig. Tack och lov har nu Ranger fått sig samma Raptor-behandling som gjort F-150 ännu mer populär i de Förenta staterna. Vi flög därför ner till Essaouira i Marocko för att sätta den på prov i den nordafrikanska ökenmiljö den är designad för att klara av allra bäst.

Ni är säkert evinnerligt ivriga på att få reda på hur väl Ranger Raptor kan tackla dynerna men först lite bakgrund. Ford introducerade F-150 Raptor år 2009 som ett tuffare, snabbare och mer kapabelt alternativ till vanliga F-150, vilket är precis vad Ranger Raptor också ska vara till vanliga Ranger.

Vad är nytt?
– Häftigare design
– Dieselfyra med dubbelturbo och mer kraft
– 168 mm bredare och 52 mm högre
– Baja-körläge för offroad-körning i högre hastigheter
– Ny grill

Skillnaderna mellan standardbilen och Raptor är så stora att det egentligen rör sig om två helt olika bilar. Raptor har uppdaterad fjädring, bromsar, drivlina och chassi. Bilen har blivit nästan två decimeter bredare och kommer standardutrustad med riktigt grova offroad-däck, difflås och lågväxel. Sammantaget innebär detta att Ranger Raptor inte borde ha några problem att korsa valfri kontinent fågelvägen.

För att sätta det påståendet på prov lät Ford oss testa Ranger Raptor i ett antal utmanande miljöer. Över stock och sten tar sig bilen lätt tack vare mycket god markfrigång och genom djup sand blir fyrhjulsdriften och lågväxeln högst användbara. Jag vill påstå att det är snudd på förbluffande hur Ranger Raptor har en förmåga att tugga sig genom allt man får för sig att slänga i dess väg utan några som helst bekymmer. Det här är en seriös offroader som förtjänar att också behandlas som en.

Ford Ranger Raptor kommer också med ett antal körlägen från sport till sand och sten. Det bästa läget är dock baja som låter föraren köra som en riktig racerförare över sanddynerna. Ranger Raptor känns inte bara tuff att köra offroad utan den ser också riktigt elak ut. Vanliga Ranger är på tok för smal och hög men Raptorns breddade hållning råder till stor del bot på det.

Men nog om bilens offroad-förmåga. De flesta som köper den kommer trots allt inte att köra i den Marockanska öknen utan snarare på E4:an förbi Västberga. Och där briljerar Ranger Raptor knappast. Den är hög, mjuk i fjädringen (utan att vara anmärkningsvärt bekväm) och lätt i bakänden. Körpositionen är även den dålig. Stolen går inte tillräckligt långt bak, ratten är bara ställbar i höjdled och det finns ingen skön plats att vila armarna på. Ranger Raptor går dock anmärkningsvärt tyst, även på Marockos usla vägar.

Under huven sitter en dieselfyra på 213 hästkrafter som är så långt ifrån F-150s bensinsexa på 450 hästkrafter som jag är från Kim Jong Un. Den är inte ett dugg sportig och skulle knappast ta skada av mer pulver. Kopplad till motorn är Fords tio-stegade automatlåda som växlar konstant för att befinna sig i det optimala varvspannet. Det gör att Ranger Raptor är bränsleeffektiv men ljudbilden påminner också om en CVT-låda eftersom varvtalet knappt hinner öka innan en högre växel läggs i.

Ford Ranger Raptor kostar cirka 600 000 riksdaler vilket är dubbelt så mycket som en Ranger i standardutförande. Jag har svårt att se att de som rimligtvis slår till på bilen kommer att uppskatta den för vad den verkligen är kapabel till utan bara vill ha något som ser ballt ut vilket är synd. Ranger Raptor är en seriös offroader men också lite av en Raptor light. Men egentligen är nog bilen inte mer än ett dragplåster för att locka nya köpare till märket, och det gör den ärligt talat förbannat bra.

Chefredaktör och medgrundare. Inbiten miljöaktivist och nästan lika stort fan av Dacia som Marcus Berggren.