Test: Dodge Challenger GT AWD

2019 Dodge Challenger GT AWD
Motor: 3,6-liters, V6, 309 hästkrafter, 363 newtonmeter
Kraftöverföring: 8-stegad automat, fyrhjulsdrift
Acceleration 0-100 km/h: 7,2 sekunder
Toppfart: 210 km/h
Vikt: 1863 kilogram
Mått (längd/höjd/bredd): 5026/1457/1922 mm
Pris: ca 449 000 SEK

Få märken har producerat fler ikoniska muskelbilar än Dodge. Under åren som har gått har Dodge byggt nästintill sinnessjuka bilar som Challenger och Charger Hellcat. En vis man sa en gång att “man kan aldrig ha för mycket hästkrafter”, men ibland kan det vara praktiskt att inte brottas med mer än 700 hästar till vardags. För att se vad som erbjuds längre ned i modellutbudet har vi testat Challenger GT AWD. Här har man skippat den klassiska V8:an, kastat in fyrhjulsdrift och konverterat motorn till etanoldrift på köpet. Låt oss lägga i Högsta Växeln och se om alla kontroversiella nyheter fortfarande gör Challenger till en lockande bil.

När man först går upp till en Challenger (i synnerhet vår illröda pressbil) har man omedelbart det första köpargumentet klart, bilen ser onekligen väldigt speciell ut. Stora hjulhus, motorhuv som sträcker sig längre än Brexit-förhandlingarna och en front som ser riktigt arg ut.

Det är en design som tydligt hämtar inspiration från märkets förflutna och ingen kommer att missta denna bil från någonting mer alldagligt på uppfarten. Interiören är av det moderna slaget med vissa element som viskar en hyllning till 60-talet, som exempelvis hastighetsmätaren. Passformen och materialvalen på insidan är långt från världsledande och interiören andas mer USA än vad den andas Tyskland.

Dodge har gjort tre stora förändringar på Challenger GT AWD som nästan kan klassificeras som helgerån. Nummer ett är den nya fyrhjulsdriften, nummer två är att bilen kan köras på etanol och den tredje punkten är att bilen är försedd med en V6:a. Från ett förarperspektiv är det adderade greppet och nya bränslet inte något problem. Under normal körning är Challenger GT i princip helt bakhjulsdriven och det är bara när det är bråttom från ett rödljusrace med taxiförare som framhjulen går in. Den ökade tryggheten är högst uppskattad, särskillt på blöta landsvägar.

Det största frågetecknet utgörs av V6:an från Pentastar. Kraften ligger på 309 hästar och vridet på 363 newtonmeter. Siffrorna låter inte illa, men motorn har ett speciellt sätt att producera denna kraft på. Här finns inget stöd från kompressor eller turbo, vilket i detta fall innebär att maxkraft kommer högt upp i varven.

Om Challenger hade varit en nervig sportbil hade detta varit prima, men som namnet antyder är bilen mer av en GT-bil än någonting annat. När man vill trycka på finns det en känsla av överansträngning som inte passar bilens muskulösa utseende. Att köra om på motorväg är lite som att beställa in ett extra glas champagne på en fin krog och kyparen suckar djupt varje gång han tar en ny beställning. Du får fortfarande din champagne, men det känns ändå lite opassande.

Att summera Dodge Challenger GT AWD är inte lätt eftersom bilen innehåller så många säregna element i ett paket. Om du vill ha en muskelbil som äter däck och skrämmer småbarn till vardags bör du välja något av V8-alternativen som erbjuds. Challenger GT AWD är briljant om du vill ha en mer avslappnad körupplevelse, men bibehålla känslan av att du rattar någonting speciellt. Challenger ser cool ut om man är ett fan av muskelbilar och med Challenger kan man behålla det speciella utseendet, utan att fastna i snö eller att skrämma barn. Det faktum att bilen går att köra på etanol möjliggör ett något grönare samvete, vilket inte är en nackdel i min bok heller.