Test: Range Rover Evoque

Range Rover Evoque HSE
Motor: 2,0-liters, 4-cylindrig, bensin, 240 hästkrafter, 340 newtonmeter
Kraftöverföring: 9-stegad automat, fyrhjulsdrift
Acceleration 0–100 km/h: 7,3 sekunder
Toppfart: 221 km/h
Vikt: 1746 kg
Mått (längd/bredd/höjd):
4370/1985/1635 mm
Pris: 472 900 SEK
(Testbil ca 650 000 SEK)

Range Rover Evoque introducerades redan 2011 och hamnade då längst ner sett till storlek bland de andra jättarna som ingår i Range Rovers modellutbud. Evoque ingår i segmentet kompakt-SUV vilket innebär att den har lite mindre yttermått. Den hör dock fortfarande till Land Rover-familjen och ska därför kunna tackla naturens alla hinder med bravur. Trots att modellen nästan är åtta år gammal finns den fortfarande ute till försäljning. Låt oss lägga i Högsta Växeln och säga adjö till Range Rover Evoque innan den nya tar över.

Evoque har stått för en stor del av JLRs (Jaguar Land Rover) försäljning under de senaste åren. En anledning till det är det faktum att designen var rent ut sagt banbrytande för märket när den kom. Sedd från alla vinklar kan man hitta intressanta detaljer och uppseendeväckande designelement. Om man gillar det eller inte är naturligtvis subjektivt men enligt mig är den oerhört polariserande. Ena dagen kan jag tycka att den ser hoptryckt och udda ut, andra dagar uppfattar jag den som stilren och gullig. Det är som att designen förändras beroende på humör och det är ett häftigt fenomen i sig.

Jämfört med sina stallkamrater är Evoque lika kompakt som en tömd, hoprullad luftmadrass och det märks på insidan. Det är allt annat än gott om plats och att sitta i baksätet påminner om att befinna sig i en trång flygplansstol. Benen slår i och det är allmänt ingen behaglig upplevelse. Den sluttande taklinjen må vara en häftig designdetalj men det innebär föga förvånande att huvudet slår i om man inte vill sitta på ett sätt som tveklöst kommer att framkalla nackskador. I övrigt är interiören snygg och stilren men vägs ner av infotainmentsystemet, som trots en smärre uppdatering är krångligt, svårförståeligt och relativt segt.

När man ska köra en Evoque får man inte vara stressad. Bilen jag körde var utrustad med en bensinmotor som producerar 240 hästkrafter. Motorn i sig är en kompetent pjäs med tyst och jämn gång och lagom med kraft utan att punktera några lungor. Problemet är växellådan. Den är katastrofalt seg på att svara och upplevs, trots att den har ett sportläge, som lika trög som regeringsbildningen. Om man stampar gasen i botten kommer man att kunna meditera och antagligen hinna uppnå nirvana innan den niostegade automatlådan har valt växel och bilen är på väg upp i fart.

Den sega drivlinan eliminerar tyvärr all typ av körglädje och man kommer aldrig att känna behovet av att pressa bilen på kurviga landsvägar. Något som dock gynnas av segheten är komforten. Som jag nämnde tidigare upplevs bilen alltid som tyst och stötdämparna är mjukt inställda. Kör man lugnt växlar automatlådan mjukt och när man väl kommit upp i fart upplevs bilen alltid lika stabil som Mount Everest.

Vår Evoque hade en prislapp på en bra bit över 600 000 kronor vilket enligt mig är en absurd mängd pengar att lägga på en kompakt-SUV. Eftersom SUV-marknaden är hetare än asfalten i Death Valley finns det gott om alternativ. Den som väljer att köpa en gör det för designen och man kommer med största säkerhet att utmärka sig i mängden. Man kan lugnt säga att Range Rover Evoque är en bil för staden som kommer att synas under modeveckan i Paris snarare än på leriga skogsvägar.