Test: Honda NSX

Honda NSX
Motor: 3,5-liters, V6, bensin, 581 hästkrafter, 645 newtonmeter
Kraftöverföring: 9-stegad automat dubbelkoppling, fyrhjulsdrift
Acceleration 0–100 km/h: 2,9 sekunder
Toppfart: 307 km/h
Vikt: 1725 kg
Mått (längd/bredd/höjd):
4470/1940/1215 mm
Pris: 1 700 000 SEK
(Testbil ca 1 900 000 SEK)

Japan är landet som har fler öar än Ikea har platta paket och där det sker jordbävningar oftare än en tonåring får en notis på mobilen. Det är även landet som är fyllt med innovativa lösningar med allt från maskiner som autonomt tillagar mat på gatan till garage som snurrar runt inne i byggnader likt ett pariserhjul.

Det råder ingen tvekan om att de ligger i framkant när det kommer till teknik och bilindustrin är inget undantag. Honda har länge tillverkat alla möjliga motorer och märket har investerat ofantliga mängder pengar för utveckling och forskning inom teknik. Honda NSX är märkets paradprodukt när det kommer till ingenjörskonst inom bilar. Vi har provkört NSX i de österrikiska alperna på vägar med kurvor som skulle få en åksjuk människa att må illa bara av att titta på dem. Låt oss lägga i Högsta Växeln och recensera den återupplivade Honda NSX.

Första generationen Honda NSX började utvecklas redan på mitten av 80-talet och gick i produktion år 1990. Märket hade sneglat på Ferrari 328 och tyckt att de kunde åstadkomma något bättre. Resultatet fick namnet NSX och var en bakhjulsdriven superbil med en mittmonterad V6:a. Modellen slutade tillverkas 2005 men 10 år senare var märket tillbaka med en ny generation. Även idag sitter det en V6:a mitt i bilen men tack vare den teknologiska utvecklingen får den hjälp av tre elmotorer för att uppnå kärnkraftsliknande kraft och prestanda.

Det första man möts av när man får syn på en NSX är den enkla designen. Dörrar öppnas på konventionellt sätt och påminner inte om flaxande fågelvingar. Bakdelen saknar en enorm vinge och är snarare en ren och välstädad del av bilens exteriör. Framifrån ger designen en känsla av aggressivitet och sportighet medan bakdelen ser ut som en valp med försynt uppsyn. Skulle jag kalla den vacker? Nja. Fronten och sidan avslöjar att det finns en hel del kraft under huven men bakdelen antyder snarare att den skulle var någon vettig och rimlig pensionärskärra. Jag är minst sagt kluven.

Interiört märks det tydligt att Honda har försökt att tillverka en tam superbil. Alla fysiska knappar sitter exakt där man förväntar sig att de ska finnas. Många detaljer avslöjar att det är en Honda man sitter i. Vitala delar såsom instrumentpanelen och infotainmentsystemet känns igen från vilken familjevänlig Honda-SUV som helst och de flesta reglage som knapparna på ratten och spakarna bakom den samt fönsterhissarna ser ut att ha lyfts över direkt från en CR-V. Det innebär att strukturen är enkel, men jag saknar det där lilla extra. Trots att det är lika barnsligt som att hoppa i varenda vattenpöl vill jag märka av att bilen har nästan 600 hästkrafter, även om den framförs i gångfart.

Honda har naturligtvis koncentrerat sig på körkänsla och körglädje. Märket har förmodligen lagt ner lika mycket tid på att finjustera varenda detalj till perfektion, som Michelangelo lade ner på att utsmycka taket i Sixtinska kapellet.

Den konventionella bensinmotorn driver bakhjulen tillsammans med en elmotor samtidigt som ytterligare två elmotorer skjuter kraft till framhjulen för ökat grepp. Vid full gas från stillastående är det som att den uträttar något övernaturligt. Det finns inte minsta tecken på att något hjul vid något tillfälle tappar greppet om asfalten och accelerationen är sannerligen brutal.

När man väl närmar sig att ta en kurva märker man snabbt hur lättkörd Honda NSX är. Man kan vara lika oerfaren som en 16-årig övningskörare och ändå komma ut på andra sidan med livet i behåll. Man styr ratten åt det håll man vill åka och bilen kommer att jobba stenhårt för att fullfölja förarens önskemål om färdriktning. Visst understyr den om man pressar den maximalt men man är omedelbart uppe i fart igen tack vare gasresponsen och den niostegade dubbelkopplingslådan som båda är kvickare än självaste Lucky Luke.

Det finns ingen annan superbil som bjuder på samma känsla av vardaglig komfort som Honda NSX. Bara det faktum att man kan ta sig ett antal meter lika ljudlöst som en tassande katt ger en känsla av lugn. Enkelheten vid normal framfart gör att den går utmärkt att använda överallt. Hybriddriften märks knappt av utan övergången mellan bensinmotor och elmotor märks mindre än ett fallet löv på hösten. Ljudet som bilen ger ifrån sig vid dynamisk körning är inte riktigt lika brutalt som i andra superbilar men det medför å andra sidan att man slipper färdas i öronbedövande vrål i hög hastighet på motorväg.

Honda NSX är en annorlunda superbil. Vikten som man borde känna av är extremt väl maskerad tack vare att den har mer teknik än Nasas huvudkvarter under skalet. Den går ifrån uppfattningen om att superbilar enbart handlar om effekt, drama, dunder och brak. NSX är sofistikerad, lugn och bekväm när man vill det, och kan också vara lika explosiv som en skakad champagneflaska när man känner för det. Den bevisar att tekniska lösningar och ingenjörskonst på högsta nivå kan skapa närmast perfektion. Honda NSX bevisar att väntan var värd det, den är inget annat än ren teknisk briljans.