Test: Subaru Outback

Subaru Outback 2.5i
Motor: 2,5-liters, 4-cylindrig boxer, bensin, 175 hästkrafter, 235 newtonmeter
Kraftöverföring: CVT-automat, fyrhjulsdrift
Acceleration 0-100 km/h: 10,2 sekunder
Toppfart: 198 km/h
Vikt: 1592 kg
Mått (längd/höjd/bredd): 4820/1605/1840mm
Pris: 329 900 SEK
(Testbil ca 348 900 SEK)

För den som alltid väljer GoreTex före stil och tycker mer om att handla virke än att gå på teater finns det en speciell marknadsandel inom bilindustrin. Kraven är ofta fyrhjulsdrift, ett kaxigare yttre, gärna med lite offroad-plast samt ett namn som påminner mer om en polarexpedition än en bil. Den praktiskt lagde värdesätter en mer gedigen bil och värdesätter däckmönster högre än multimedia. Kan då bilvärldens fyrhjulsdriftsmogul erbjuda det bästa alternativet? Låt oss ta reda på den saken genom att lägga i Högsta Växeln och recensera Subaru Outback.

Att Outback går under radarn är en underdrift, den smälter in vart man än tar den. Formerna är rätt så intetsägande och hela paketet upplevs lite klumpigt, men samtidigt robust. Framlyktorna ger tillsammans med grillen en lite aggressiv framtoning, men inte mer än att man lägger märke till det. Jämfört med lillebror XV känns silhuetten mer balanserad, lite som att Outback vuxit i kostymen. Om det handlar om en skräddarsydd Armanikostym eller ett par blåbyxor lämnas osagt.

När det kommer till interiören är det samma visa här som så ofta i Subarus modellprogram, ordentligt byggt men inget premium. Det som påstås vara ett infotainmentsystem, Subaru Starlink, är långt ifrån modernt och fungerar lika dåligt som Miljöpartiets valkampanj. För att få musiken från min mobil att spelas krävs det att jag kopplar på bluetooth, kopplar bort det och sedan kopplar på igen. Varje gång. Faktumet att det finns massvis med appar och annat lullull till ditt förfogande blir helt irrelevant när du inte ens kan spela musik utan trassel.

Det verkar som att Outback är en populär bil bland hästmänniskor, vilket inte är helt konstigt. Med några gram ketamin och lite god vilja får du in en mellanstor häst i det gigantiska bagageutrymmet. Praktikaliteten är slående. 175 hästar i motorn är väldigt lagom, det finns alltid tillräckligt med fart för att köra om en Peugeot men förbrukningen hålls nere på relativt Miljöparti-vänliga nivåer. Det finns dessutom utrymme så det räcker och blir över för till och med Magnus Samuelsson både fram och bak.

Ute på vägarna märks det att Subarun är praktisk, i bemärkelsen att den är stor och otymplig. En hel del vinglande märks vid skarpa kurvtagningar, och gasresponsen är inte precis något som får dig att behöva fylla på med hjärtmedicin. CVT-lådan vill inte samarbeta, och varvar gärna för högt oftare än det går att förstå. De mediokra köregenskaperna på vanlig asfalt faller delvis i glömska när Outback sätts på prov i vildmarken. Både grus, lera, grenar och sten får kliva åt sidan när den här bjässen kräver sin rättmätiga plats i skogen. Trots allt är det aldrig några överraskningar när du kör Outback, den bara utför jobbet utan invändningar.

Faktum är att det som definierar Subaru Outback är att det inte finns några överraskningar alls. Så gott som allt fungerar utan frågor och det är kanske precis det som den här bilen är till för. Det finns helt klart en kundgrupp som uppskattar dessa attribut, om det så är hästmänniskor eller bara folk som uppskattar när det inte blir så förbannat mycket snack och lite verkstad. För dem är Outbacken ett givet val. Sannolikheten att Outback förblir en bakgrundsgestalt är stor, men kanske är det så den gör sitt jobb bäst. Tyst, effektivt och utan skitsnack.