Test: Kia Stonic

Kia Stonic 1,0 T-GDi
Motor: 1,0-liters, 3-cylindrig, bensin, 120 hästkrafter, 172 newtonmeter
Kraftöverföring: 6-växlad manuell växellåda, framhjulsdrift
Acceleration 0–100 km/h: 10,3 sekunder
Toppfart: 185 km/h
Vikt: 1185 kg
Mått (längd/bredd/höjd):
4140/1760/1520 mm
Pris: 184 900 SEK
(Testbil ca 195 000 SEK)

Kia är märket som gör fler saker rätt än stjärneleven i en skolklass. Som många vet är små-SUV:ar lika populära som semlor på fettisdagen. För att hänga med trenden har Kia nyligen släppt just en sådan bil och den har fått namnet Stonic. Bilen har egentligen små yttermått men märket har lagt stor vikt vid designen för att få den att uppfattas som ståtlig och kaxig.

Vi har tidigare kört den på de tungt trafikerade gatorna i Berlin och nu är det dags för ett test på hemmaplan. Låt oss lägga i Högsta Växeln och undersöka hur väl Kia Stonic står sig i Europas snabbast växande segment.

Designen är en viktig del av Stonic. Kia själva menar att den är kaxig och unik, och den uppfattas enligt mig ofta som ståtligare än vad den egentligen är. Detaljer som bakljus med 3D-effekt och svarta delar lite här och där hjälper till att höja häftighetsfaktorn. Den sticker inte ut tillräckligt mycket för att väcka uppmärksamhet bland de i min åldersgrupp, men designen verkar gå hem bland de lite äldre. Jag fick nämligen en kommentar om hur tuff bilen såg ut av en äldre dam som fick syn på den när den stod parkerad.

På insidan känner man snabbt igen sig från andra Kia-modeller. Det är stilrent, avskalat och lätt att hitta bland knapparna. För att pigga upp interiören kan man välja att få vissa delar i färg, och för att det inte ska se ut som att någon har tappat en färgburk över instrumenteringen är även sömmarna runt ratten och i sätena i matchande färg.

När man sätter sig bakom ratten märker man kvickt att man inte sitter i en stor SUV. Man sitter relativt högt men Stonic påminner ändå inte om att köra en stor och klumpig bil eftersom den väger mindre än en tändsticksask. Den förhöjda sittställningen gör dock att man inte tillåts ha så roligt som vikten möjliggör. I varje kurva och vid varje acceleration känns den väldigt monoton och som att den inte vill vara något annat än ett transportmedel för att ta sig från punkt A till B.

Det faktum att Stonic inte är en fullstor SUV märks även när man öppnar bakluckan. Visst får det plats med det mesta som behövs i vardagen men vill man frakta något större kommer man att märka att utrymmet, även med fällda säten, är smalare än en Victoria’s Secret-modell.

Kompakta SUV:ar har aldrig varit och kommer förmodligen aldrig att bli några av de roligare bilarna man kan köpa. Kia försöker göra Stonic personlig genom att erbjuda några extra exteriörfärger som går att få i tvådelad kulör och lite färgklickar i interiören. Vissa kommer säkert att tycka att den ser tuff ut men den är varken stor som en SUV eller flink som en livlig liten halvkombi.

Det finns ett stort plus som Stonic har gemensamt med resten av märkets modeller: den är väldigt prisvärd. För under 200 000 kronor får man en bil med den högsta utrustningsnivån och lika många års garanti som det finns dödssynder (sju). Den fungerar dock bäst som ett transportmedel för de som har fått för sig att de vill sitta lite högre. Kia Stonic är bilen för den som inte bryr sig om drivlinan och prioriterar bränsleekonomi framför körglädje. Den är en bil som skriker lagom och som nöjer sig med att vara det.