Test: Renault Espace

Renault Espace ZEN EDC dCi 160
Motor: 1,6-liter, 4-cyl, turbo-diesel, 160 hästkrafter, 380 newtonmeter
Kraftöverföring: 6-stegad automatlåda med dubbelkoppling, framhjulsdrift
Acceleration 0–100 km/h: 9,9 sekunder
Toppfart: 202 km/h
Vikt: 1659 kg
Mått (längd/höjd/bredd): 4860/1680/1890 mm
Pris: 374 900 SEK
(Testbil ca 462 000 SEK, se testbilens specifikation här)

Den första bilen jag satte mina nyfödda fötter var en Volvo, men den minns jag inte ens. Nej, den första bilen jag har några minnen av är en grotesk gammal mörkgrön Renault Scenic som mina föräldrar ägde en gång i tiden. Förhoppningsvis är det tragiska åbäket skrotat vid det här laget. Eftersom att jag inte färdats i särskilt många franska bilar sedan dess kan man lugnt säga att jag blev chockad när en ytterst trevlig herre gav mig nyckeln till familje(last)bilen Espace. Den motsäger nämligen alla negativa konnotationer jag haft till Renault under alla dess år. Varför? Låt oss lägga i Högsta Växeln så ska jag förklara.

Det första som överraskade mig var interiören. Designen är nämligen förvånansvärt snygg och de flesta tillvalen är lika prisvärda som de Ikea-möbler en Espace-ägare troligtvis har i sina barns stökiga sovrum. Känslan är inte halvkass som förr i tiden, utan här finns innovation och ett eget stilval som faktiskt fungerar. Till och med materialen är av schysst standard (de flesta i alla fall). Inslagen av teknik och skärmar imponerar rejält.

I förarsätet känns det som att ratta ett rymdskepp. Snyggt Renault! Det finns dock en del saker som fransmännen behöver jobba på – bland annat mugghållarna. De är nämligen placerade på ett så extremt korkat ställe att man blir uppriktigt förbannad på den ingenjör som föreslog placeringen. Dessutom är byggkvaliteten inte lika bra som tyskarnas, tyvärr.

Den som köper en MPV är troligtvis ute efter den maximala funktionaliteten. Paket ska lastas, barn ska skjutsas och matkassar ska fraktas. Lyckligtvis har Renault lyckats pricka rätt även på denna punkt. Om man fäller alla de fem sätena i den bakre delen av bilen (vilket kan göras elektriskt från en smidig panel i bagageutrymmet) är lastkapaciteten lika med universums totala storlek.

Baksätesraden (den mittersta) kan justeras individuellt och små praktiska detaljer gör familjelivet snäppet lättare att leva, trots nedsölade blöjor och skrikande snorungar. Även på utsidan imponerar Espace. Att tillverka en fager MPV är ungefär lika lätt som att bygga en tidsmaskin. Renault har lyckligtvis gjort det bästa av situationen och kommit extremt nära det omöjliga. Bilen är inte lika stilren som en av Volkswagen-koncernens motsvarigheter, men de lekfulla designvalen fungerar lika bra som kall öl på en fredagskväll.

Drivlinan är en historia som innefattar såväl solsken som regn. Låt oss börja med den soliga biten. Dieselmotorn passerar endast nätt och jämnt som godkänd kraftmässigt, men karaktären är lika trevlig som solsken på en sandstrand. Till 160-hästars motorn som testbilen var bestyckad med får man dessutom en automatlåda på köpet, och det är här som den regniga biten visar sig.

I låga hastigheter är bilen ungefär lika ryckig och nervös som en påtänd A-lagare. En alkis skulle dock inte ens lyckas komma iväg med bilen, då den visserligen välformade växelspaken kräver en hel del tankekraft för att manövreras korrekt. Dessutom vill motorn ha lite mer soppa till middag än vad en ekonomiskt benägen förälder kan känna sig bekväm med.

Köregenskaper är ytterligare en av bilens höjdpunkter. Komfort finns det mängder av, särskilt på motorvägen. Espace slukar glupskt alla de långa milen mellan förortsvillan och svärföräldrarnas sommarstuga på landet. Ta det följande påståendet med en nya salt, men för att vara en 7-sätes familjebuss är bilen dessutom förvånansvärt underhållande att köra.

Det är fortfarande en gigantisk familjebuss, men chassit är underhållande och greppet är galant. På riktigt höga varv låter till och med motorn tillfredställande! Synd bara att den till synes alkoholiserade och ständigt förvirrade växellådan vägrar låta motorn snurra särskilt snabbt ens i sin sportigaste inställning. En annan finurlig egenskap som Renault gett Espace är fyrhjulsstyrning (tillval), vilket är en fantastisk egenskap för en (last)bil av denna storlek.

Prismässigt hamnar Espace någonstans i mitten av konkurrenterna. Den är inte dyrast, men knappast billigast. De extremt prisvärda tillvalen gör dock bilen till ett kap för den som vill ha lite extra lull-lull. Vad sägs om Head-up display och adaptiv farthållare för totalt 8000 kronor? I en BMW 3-serie kostar dessa tillval mer än dubbelt så mycket! Visserligen har BMW:s alternativ mer kvalitet än Renaults skapelser, och detta sammanfattar nästan bilen perfekt.

Renault Espace är nämligen en kompromiss. Den som köpt en MPV ville nog egentligen köpa en tysk premium-SUV med 7 säten och dubbelt så många hästkrafter, men kunde inte göra det. Kanske ville inte köparens partner ha en så dyr bil, kanske är köparen rädd för att få kärran stulen eller så var helt enkelt plånboken lika tunn som Schweiz lista på fiender. Oavsett vad må Espace vara en kompromiss – men en väldigt väl utförd sådan.