Ford Ecosport
Motor: 1,0-liters, 3-cylindrig, bensin, 140 hästkrafter, 180 newtonmeter
Kraftöverföring: 5-växlad manuell, framhjulsdrift
Acceleration 0-100 km/h: 11,8 sekunder
Toppfart: 188 km/h
Vikt: 1337 kg
Mått (längd/höjd/bredd): 4017/1650/2057mm
Pris: 174 800 SEK (Testbil ca 182 800 SEK)

Att importera saker från Asien är lite som att ge sig ut på hal is. Man kan aldrig riktigt veta vad man får eller om det man får inom kort kommer att självantända. Ford Ecosport är en bil byggd i Indien och är även anpassad för just den marknaden. Som historien tidigare visat är resultatet av detta att det tillverkas bilar med en säkerhetsnivå i klass med bergsbestigning utan livlina och kvalitet som motsvarar plastmuggarna från Lidl. Man kan säga att Indien och biltillverkning går ihop lika bra som snabbmakaroner med inlagd gurka. Samtidigt erbjuder Ecosport en sittposition som känns som att sitta på toppen av Kebnekaise, vilket dock verkar vara något som många människor anser vara bekvämt. Låt oss lägga i Högsta Växeln och recensera Ford Ecosport.

Inledningsvis vill jag ta upp hur det känns att köra omkring i en bil inspirerad av en rickshaw. En rickshaw har ett specifikt ändamål, den ska frakta människor och saker från punkt A till punkt B. För den bilintresserade finns det väldigt många fler egenskaper att ta hänsyn till vid val av bil. Ford Ecosport är dock en bil som nästan bara duger åt att transportera just saker och människor från A till B. För att förklara detta närmare ska jag beskriva hur en helt vanlig resa till exempelvis mataffären upplevs i en Ecosport.

Det första man möts av när man kliver in i bilen är känslan av att det börjar växa lite grått hår runt öronen eftersom interiören är extremt tråkig. Instrumentbrädan ser ut som om någon klippt till egna siffror, klistrat på dem och tyckt att, vips så var varv- och hastighetsmätaren färdiga. Layouten på mittkonsolen är förvisso enkel att förstå, men gör samtidigt så att man går in i en depressionsperiod när den iakttas.

Väl bakom ratten och med motorn igång undrar man genast varifrån produktutvecklarna har fått namnet Ecosport. Ford har slängt in en Ecoboost-motor som pressar ut 140 hästkrafter, men det är inte rätt motor för bilen. Eftersom Ford vill ge Ecosport skepnaden av att det är en SUV, passar inte en en-litersmotor till den. Motorn måste nämligen jobba så mycket att den känns lika stressad som en ambulansförare som är på gränsen till att gå in i väggen, för att inte hamna efter i det fartfyllda storstadstempot. Detta leder till att man gång på gång varvar den på tok för högt för att isbjörnarna på Nordpolen ska vara nöjda. Även den andra delen av namnet är väldigt svårt att motivera. Att en bil är sportig innebär i mina ögon att den har bra väghållning och kurvtagningsförmåga. Ecosport har ungefär samma köregenskaper som en tandemcykel. Ett exempel på detta är när man har kört över ett farthinder på väg till affären och den fortfarande gungar när man har handlat klart och kommit ut igen.

Rent praktiskt är Ecosport mer än godkänd. Trots att den är relativt liten, går det in tillräckligt med människor och packning för att ingen ska känna sig exkluderad. Dock finns det några praktiska aspekter som hade underlättat körningen. Bilen jag hade tillgång till saknade farthållare och alla typer av parkeringsstöd. Ingen backkamera och inga backsensorer fanns monterade. Jag gissar att Ford har tänkt sig att man får använda sig av den indiska metoden, nämligen att tuta och köra tills det tar stopp.

Som tidigare nämnt är inte Ecosport särskilt sportig. Att komma upp i motorvägsfart tar lika lång tid som det skulle göra för min mormor att ta sig till toppen av Eiffeltornet via trapporna, och hon sitter i rullstol. För att sätta grädde på moset ger Ecosport, vid acceleration, ifrån sig ett ljud som känns igen från de olika stadsbussarna i Sverige. För att toppa moset med ytterligare en klick grädde känns växelspaken som att den är tillverkad av en blandning mellan gelé och en kinesisk fejk-iPad. Det är nästintill omöjligt att hitta rätt växel och det känns lite som att röra om i en köttgryta innan den kan läggas i.

Till sist är vi framme vid exteriören. Ecosports design är lika udda som talet tre. Den byggs i Indien, där den säkert passar in, men inte här. Visst går det att finna likheter med nya Edge och förra generationen Kuga, dock är det något som inte ser helt rätt ut. Den ser ut som att den tillverkades som en Ford Ka, hittade massa anabola steroider, växte sig större och fick ett nytt namn.

Ford Ecosport är en dyr bil sett till vad man får. Det är inte någonting man vill ha ståendes på garageuppfarten eller skjutsa barnen till skolan i. I jämförelse med en rickshaw är det antagligen den bästa bilen som någonsin tillverkats, men med dagens standard finns det bättre alternativ att välja. Den kommer att fungera som transport från punkt A till punkt B, men man kommer aldrig att komma fram med ett leende på läpparna. Ford Ecosport – den udda kossan i flocken.

Högsta Växeln-betyg


Exteriör: 3/10
Interiör: 4/10
Körglädje: 4/10
Valuta för pengarna: 5/10
Relativ praktikalitet: 7/10
Ha-begär: 5/10
Relativ prestanda: 4/10
Personlighet: 5/10
Motorljud: 5/10
Komfort: 7/10

Totalt: 49/100

Joel Sandberg
joel.sandberg@hogstavaxeln.com

Redaktör och B-fotograf. Näst yngst på redaktionen och bäst på att köra fel. Ring för hämtning vid Stockholms stadshus och jag hittas kort därefter strax utanför Västerås på väg åt fel håll. Har en speciell förkärlek till bilar med gedigen kvalitet.