Test: Suzuki Vitara S

Suzuki Vitara S (2017)
Motor: 1,4-liters, tvärställd fyra, turboladdad bensin, 140 hästkrafter, 220 newtonmeter
Kraftöverföring: 6-stegad automatväxellåda, fyrhjulsdrift.
Acceleration 0-100 km/h: 10,2 sekunder
Toppfart: 200 km/h
Vikt: 1282 kg
Mått: (längd/höjd/bredd): 4150/1610/1770 mm
Pris: 231 000 SEK
(Testbil ca 235 300 SEK)

Suzuki har alltid varit något av en doldis inom bilvärlden. Ett märke som aldrig stuckit ut genom att vara bäst eller sämst jämfört med sina konkurrenter. Tack vare detta har det nästan gått obemärkt förbi att det japanska märket har börjat bygga riktigt bra bilar till en vettig peng. Stadsjeepen Suzuki Vitara S är det senaste exemplet på gedigen “bang for your buck” och visar att man inte behöver bli ruinerad för att köra en trevlig bil. Låt oss lägga i Högsta Växeln och ta reda på om ett lägre pris måste innebära en lägre standard.

Nypriset börjar från 231 000 kronor vilket är mindre än en tredjedel av vad den X4a vi nyligen testade kostar. Var märker man då att man sparat på pengar? Vissa aspekter är uppenbara såsom motorstyrka, tillvalsmöjligheter och storlek. Annars är det först när man sätter sig i bilen som man märker att det inte är några kossor från Bayern som förorsakats för passagerarnas skull.

Interiören är sparsmakad med enkla säten av tyg. Panelerna täcks av hårdplast som känns ungefär lika inbjudande som ett Tupperware-kalas. Därmed talar vi inte om någon country club-känsla när man sätter sig men man påminns inte heller om ett ryskt fängelse. Det är rymligt, funktionellt och enkelt rakt igenom. Ärligt talat är det en skön omväxling från dagens bilar som kastar allt möjligt lull lull i ansiktet på föraren och Vitara S känns i kontrast härligt simpel.

När det kommer till infotainmentsystemet är också detta väldigt simpelt, men inte i en positiv bemärkelse. Touchskärmen är exempelvis svår att handskas med och att förstå sig på. Layouten är inte heller helt intuitiv när man navigerar mellan menyerna. Värst av allt är nästan stereon, en komponent som lämnar en hel del kvar att önska. Det känns som att någon vid namn Bengt sålde sin eftermarknadsstereo till Suzuki. En stereo som han haft i sin Peugeot 206 och sedan sprängt. Den är nästan smärtsam att lyssna på vilket gör längre resor en aning trista då man får hoppa över musiken.

Sett till köregenskaper är bilen förvånansvärt pigg. Motorn är på 1,4 liter vilket ger 140 hästkrafter och ett vrid på 220 newtonmeter. Det låter kanske inte som så mycket men sanningen är den att bilen känns som att den sitter i en slangbella i stadstrafik. Man laddar upp trycket i motorn och vipps är man före både bussar och cyklister utan att det känns ansträngt.

Att den gör 0-100 på 10,2 sekunder känns inte rättvist då bilen är betydligt piggare på att ändra hastighet i stadstrafik. Motorn känns nästan som en quarterback som spelar för ett High School-lag i den amerikanska mellanvästern. Den kommer aldrig att lira i NFL eller slåss med eliten, men den är fullt kapabel till att överraska i sin egen liga med en ”Hail Mary” eller två.

Växellådan är inte heller något dubbelkopplat underverk. Den har sex steg och är fullt duglig både inom stadens gränser och längre motorvägskörningar. En låda som passar bra för den lilla bilen och som i sportläget inte är rädd för att växla ned. Motorn och lådan jobbar lite som Tv-profilerna Erik och Mackan tillsammans. De kommer aldrig att uträtta några underverk eller ta hem en Oscar, men de trivs bra ihop och bidrar till en härlig upplevelse. Den sköna drivlinan når inte alltid sin fulla potential under dynamisk körning tack vare styrningen. För att styrningen ska vara någorlunda vettig krävs att sportläget är i. Annars har bilen samma styrkänsla som radiobilarna på Gröna Lund vilket är underhållande i början men tröttsamt i längden.

Vitara S är i grund och botten en SUV som också fått en del verktyg för att klara körning utanför asfalten. Med fejklåsande diffar och krypkontroll för backkörning torde fyrhjulsdriften ta föraren över både stock och sten. Man kommer inte kunna köra Dakarrallyt men man kan ändå få möjligheten att agera skidlift när VM8an i Åre går sönder. Ärligt talat passar bilen bäst på asfalt inom stadens trygghet.

Utseendemässigt är Vitara S ganska trevlig att beskåda framifrån. I profil och bakifrån är det en annan historia där den ser ut att vara ritad i MS Paint. Samtidigt är man fullt medveten om att bilen inte är byggd för att dra till sig trånande blickar på Birger Jarlsgatan. Designen ska spegla bilens ödmjuka anspråk vilket den verkligen gör. Vill du ha en bil som ser funkig är det bättre att köpa en Jeep Renegade.

Slutligen är Suzuki Vitara S allt den försöker vara och lite till. Det är en bil som kanske inte andas premium men samtidigt får man en mycket trevligare stadsjeep än vad man har betalat för. Med Vitara S sticker Suzuki fortfarande inte ut i mängden, men det är en bil som är svår att tycka illa om. Den kommer att locka människor som inte bryr sig om prestige eller utseende, personer som hänger på Pricerunner.se hela dagarna och folk som vill ha valuta för pengarna. Därför tycker vi på Högsta Växeln att Suzuki Vitara S är en bil som kostar mindre än vad den smakar.