Test: Lotus Emira provkörd – mästare på kommunikation

Ni vet Colin Chapman, den där klyftige racingentusiasten som gick till historien som en av motorsportens bäste bilbyggare? Han hade nog varit stolt när han såg vad som blivit av hans bilmärke Lotus.

Sportbilarna byggs fortfarande i brittiska Hethel, på samma plats där han tillbringade många årtionden av sitt liv. Vi begav oss dit för att lägga i Högsta Växeln och provköra nya fyrcylindriga Lotus Emira.

Lotus har varit närvarande på bilmarknaden sedan fyrtiotalet men har aldrig varit en volymtillverkare.

I stället för att bygga många bilar har de koncentrerat sig på att bygga lätta bilar. Anledningen till detta är enkel, lätta bilar är bättre att köra än tunga bilar.

Om du är entusiastisk över bilkörning kan alltså en Lotus vara bilen för dig. Modellen Emira introducerades för två år sedan, då med den välkända V6-motorn som kommer från Toyota och sedan modifieras av Lotus.

Samma visa men ändå inte

Nu har det brittiska märket lanserat samma bil med en ny drivlina. Den här gången kommer motor och växellåda i ett paket direkt från Mercedes-AMG. Mer specifikt rör det sig om en vansinnigt uppskrämd två-liters fyra med 365 hästkrafter och en sjustegad dubbelkopplingslåda.

Då tänker säkert ni, som jag, att den nya mindre motorn ju rimmar oerhört väl med Lotus lätthets-mantra, men då tänker ni (och jag) fel. En Emira med en fyra under huven väger nämligen bara 12 kg mindre än den med den större motorn, främst på grund av den tyngre dubbelkopplingslådan från Mercedes.

Samtidigt är den större motorn också bara två tiondelar snabbare till hundra. Två på pappret rysligt lika motoralternativ alltså.

Så vad är egentligen Lotus Emira? Det är en sportbil med en design som påminner mer om en superbil. Detta är en enormt dramatisk bil att se på med sköna linjer och detaljer.

Det finns verkligen inte en enda osmickrande vinkel. Emira är tänkt att konkurrera med Porsche 718 Cayman och visst råder det inga tvivel om vilken bil som är snyggast.

Nej, ratten kommer inte att trilla av

Insidan är täckt av högkvalitativt läder och alcantara. Den testbil jag valde hade en cognacs-färgad läderinteriör som gör sig oerhört väl kombinerat med den mörkgröna färgen dark verdant. Specar du din Emira så här så vinner du omedelbums min respekt.

Interiören känns solid och väl ihopskruvad, något som Lotus inte tidigare gjort sig känd för, tvärtom. Faktum är att de på grund av detta har investerat en ansenlig summa i nya kvalitetssäkrande faciliteter.

Lotus lovar nu att deras bilar varken kommer att skramla eller falla isär efter lite för hård kurvtagning. Mitt initiala intryck är att detta faktiskt verkar stämma.

Kommunikation värdig det krångligaste av förhållanden

Men nog snack om oviktiga detaljer. Lotus Emira har egentligen bara ett syfte, och det är att vara kul när vägen blir krokigare än en daghemshall.

Och visst briljerar den här. Emira bjuder på en oerhört engagerande körupplevelse som kräver förarens fulla uppmärksamhet.

Bilen verkar besitta en sorts telepatisk förmåga och kommunicerar genom styrning, fjädring och chassi all möjlig information om underlaget till föraren.

Och då snackar vi inte bara greppnivåer, utan även märket på ångvälten som lade asfalten, och var han som körde den tillbringade sin semester förra året.

Visst låter det helt otroligt, och det är det också. Detta är en mycket lätthanterlig, förutsägbar och lättplacerad bil.

Samtidigt är det en bil som trivs allra bäst att köras hårt. Att puttra runt i en Emira i stadstrafik känns ärligt talat ganska värdelöst för man vet hur mycket glädjepotential som gömmer sig under skalet.

Och för att få ta del av denna glädje behöver man anstränga sig bakom ratten. En Lotus kör nämligen inte sig själv.

Anstränger man sig emellertid inte vill jag påstå att upplevelsen är ganska stötig, särskilt i testbilen som var utrustad med det hårda sport-chassit. Gör dig själv och ditt nervsystem en tjänst och välj det mjukare alternativet.

Varför gör de på detta viset?

Men drivlinan då? En fyrcylindrig motor framstår som en nedgradering i förhållande till en V6 och det är det också. Tack vare en makroskopisk turboladdare (med ett riktigt skön turbo-vin) har den mindre motorn faktiskt mer vridmoment men där tar fördelarna slut.

Fyran känns ganska platt och gör mest en massa oväsen av sig. Förutom på tomgång där ljudet är lika inspirerande som att äta damm. Dessutom är dubbelkopplingslådan inte så snabb som man vill och förväntar sig att den ska vara.

I den här typen av bil är en manuell växellåda en självklarhet enligt mig, och en sådan kan man få med den större motorn men inte med den mindre.

Så varför har då Lotus valt att erbjuda Emira i två utföranden som har typ samma prestanda, pris och vikt? Med största sannolikhet har det med regulatoriska skäl att göra.

Vissa marknader premierar nämligen bilar med små motorer och helt plötsligt framstår Emira med den lilla motorn som en total självklarhet.

Lotus Emira är en skapt för körglädje

Lotus Emira är en enormt kompetent och välartad maskin för körglädje, en ultimat helgbil. Det är också enormt uppfriskande med en sportbil som inte har en miljon hästkrafter för här kan man ju faktiskt trycka plattan i mattan och hålla den där ett bra tag utan att behöva riskera livet.

Prismässigt landar Emira på runt 1,1 miljoner vilket är en bra bit över huvudkonkurrenten Porsche 718 Cayman men i jämförelse framstår tysken som exceptionellt tråkig. Emira är en av få bilar som ser minst dubbelt så snabb ut som den är, utan att vara långsam.

Om du tycker att körglädje går före allt annat och redan har haft andra vanligare sportbilar är Lotus Emira ett alldeles utmärkt val. Se bara till att välja den stora motorn kombinerad med den manuella växellådan.

Test: Lotus Eletre – en hyper-suv byggd i Kina

Caterham 170R provkörd

Test: Alpine A110