Test: Smart #3 provkörd – en oväntad favorit

Smart har sedan sin lansering 1999 förknippats med småbilar. Under åren har emellertid både en halvkombi och en sportbil erbjudits men den senaste tiden har märket legat lite i koma. Nu har det blivit dags för en nytändning. Låt oss lägga i Högsta Växeln och provköra nya Smart #3.

Smarts filosofi har alltid handlat om att erbjuda segmentets minsta exteriöra dimensionerna i förhållande till innerutrymmena. Nya Smart följer samma tänk, men märket har beslutat sig för att vidga sina vyer.

Den första bilen i märkets nya lineup stavas #1 (uttalas hashtag 1) medan #2 är reserverad för en eventuell efterträdare till Smart Fortwo, enligt den europeiska vd:n Dirk Adelmann.

En germanofilsk kines

Sedan 2019 är Smart en joint venture mellan kinesiska Geely och tyska Mercedes. I korta drag står kineserna för teknologin och plattformen, medan Smart står för designen och finliret.

Plattformen är den samma som delas av bilar som Volvo EX30, och Zeekr X, men Smart har alltså gjort sin egen tolkning av det hela.

Smarts koppling till Mercedes är påtaglig, vilket märket sannerligen försöker att dra nytta av.

Designen är en Mercedes-historia – det är omöjligt att inte tycka att Smart #3 liknar en EQE SUV. Det visar sig att Mercedes vd, svenska Ola Källenius, anser att bilen är för lik Mercedes.

Flera ess i rockärmen

Under utvecklingen har Smart ställt #3 mot bilar som Hyundai Ioniq 5 och 6, Tesla Model 3 och Y, samt Cupra Born. Tanken med #3 är att den ska tilltala en yngre målgrupp med en sportigare framtoning och inställning.

Smart anser sig själva vara ”världsmästare i paketering”, något som i fallet Smart #3 återspeglas i interiören.

Den är rymlig och trots den coupé-suv-aktiga taklinjen är det ingen brist på huvudutrymme i baksätet. I vanlig ordning för elbilar är golvet lite högt med dåligt lårstöd.

Framtill möts man av ett infotainmentsystem som är Android-baserat. Systemet är responsivt, navigationen är tydlig, men systemet är långt ifrån intuitivt.  

En annan fördel för Smart är att de kan dra nytta av Mercedes servicenätverk och logistikkedjor. Det är en styrka som exempelvis kinesiska Zeekr inte har.

Fortsättningsvis har Smart dragit nytta av sina tydliga Mercedes-kopplingar, vilket är gynnsamt för bilens kördynamiska egenskaper. Man fick känslan av Smart-människorna på plats på Mallorca att Geely lanserar sina modeller i lite väl hög takt.

Smart #3 är genomarbetad

Bilarna vi körde var förseriebilar som enligt Smart var ”98 procent färdiga”. De första kundbilarna nådde europeisk mark i slutet av november, medan de i Sverige når kunder under januari 2024.

Den första modellen jag fick köra var Brabus-varianten av Smart #3. Som namnet antyder rör det sig om den sportigare varianten av den nya el-suven. I Brabus-läget pumpar den ut hela 428 elektriska kusar via alla fyra hjulen.

Körningen inleddes på spanska motorvägen och man märker snabbt att Smart #3 är lite hårdare satt.

I högre hastigheter har fjädringen inga problem med ojämnheter, och även om den är åt det styvare hållet blir den aldrig obekväm.

Det är en del vägljud från däcken – i Brabus-varianten rör det sig en mer prestandastinn pjäs – men Smart #3 är trots det en bil man kan köra långt i. Styrningen är väldigt direkt och erbjuder förvånansvärt mycket feedback.

I lägre hastigheter har fjädringen desto svårare att parera ojämnheter, och spanska potthål gör sig till känna i hela bilen. Sikten runtom är god, och Smart #3 är lättmanövrerad.

Sportigt värre

På Mallorcas serpentinvägar gavs vi även möjlighet att rasta Smart #3 ordentligt. Gasen i botten möts av en fruktansvärt våldsam acceleration och till skillnad från sina plattformssyskon hanterar chassit kraften utan bekymmer.

Även fjädringen lyckas väl med att hantera lite mer inspirerande körning, och man räds inte för att pressa på. Smart #3 Brabus är den sortens bil som är så pass tillmötesgående att vem som helst kan köra den i rask takt utan att överväldigas.

Den sortens kompetens är imponerande från en ingenjörssynpunkt, men den erbjuder inte den sortens lekfullhet som prestandasiffrorna må ge nys om.

Smart #3 blir således aldrig riktigt rolig att köra, men det är omöjligt att inte imponeras över hur snabbt den avverkar både raksträckor och hårnålskurvor.

Kul med mindre kraft

Utöver Brabus-modellen fick jag även provköra det mer rimliga alternativet i form av den bakhjulsdrivna instegsmodellen.

Den får nöja sig med ”bara” 272 hästkrafter, som går ner i backen via bakhjulen. Fortsättningsvis är den lite mjukare inställd än Brabus-varianten, något som sörjer för godare komfort.

Föga förvånande känns även den riktigt rapp, och de mindre sportiga sulorna i kombination med bakhjulsdriften gör att den är betydligt mer sugen på att bjuda upp till dans.

Det är svårt att rekommendera Brabus-varianten av den enkla anledningen att instegsmodellen är mer än tillräckligt snabb, upplevs som mer skojfrisk, och rakt igenom är en vettigare bil.  

Smart #3 är en oväntad favorit

Smart #3 utmärker sig bland sina kusiner med samma plattform, närmare bestämt Volvo EX30 och Zeekr X.

Infotainmentsystemet är inte lika hopplöst, men det är framför allt körupplevelsen som är det som lockar.

Rent kördynamiskt erbjuder #3 ett mer genomarbetat chassi och bilen erbjuder ett attraktivt helhetspaket.

Trots suv-coupé-formatet – en karossform som Smart #3 är ensam om i segmentet – erbjuder den en hög dos praktikalitet.

Något pris har ännu inte kommunicerats, men den väntas hamna snäppet över Volvo EX30 men under Zeekr X.