BMW M1 från 1981 provkörd i Italien

BMW M1 (1981)
Motor: 3,5-liters, 6-cylindrig, bensin, 277 hästkrafter, 330 newtonmeter
Kraftöverföring: 5-växlad manuell, bakhjulsdrift
Acceleration: 0–100 km/h: 6,2 sekunder
Toppfart: 265 km/h
Vikt: 1 300 kg
Mått (längd/höjd/bredd): 4361/1140/1824 mm
Miltal testbil: 40 353 kilometer

I år är inget vanligt år, för i år firar BMW M hela 50 år. Den Magiska bokstaven började sitt liv som BMW:s motorsportavdelning där de första racingbilarna kom i form av BMW CSL ”Batmobile” och BMW 530 MLE. På 1970-talet förde emellertid BMW diskussioner med sina grannar i söder – Lamborghini – om att tillverka en så kallad produktionsracingbil av homologeringsskäl.

Tyskarna och italienarna kunde dock inte samsas och det hela slutade med att BMW byggde bilen själv. Vips så kom den första renodlade M-bilen till världen. Jag lade i Högsta Växeln och begav mig till Comosjön i Italien för en provkörning.

En racingbil i första hand

BMW M1 var utvecklad för att nå framgångar inom banracing men Grupp 5-klassen kräver också att ett visst antal bilar ska säljas till allmänheten.

Resultatet var att totalt 452 bilar tillverkades. Av dessa var 399 produktionsbilar medan resten var racingbilar vilket gör den till en av märkets ovanligaste modeller.

Glasfiberkarossen tillika chassit konstruerades i Modena medan exteriören och interiören färdigställdes i Turin. Därefter skickades de till Baur där bilarna iordningställdes för hand. Den handbyggda 3,5-liters raka sexan (M88) levererades av BMW.

BMW M1 är den enda M-bilen med mittmonterad motor och designad av ingen mindre än Giorgetto Giugiaro. Det är en av två BMW-bilar med mittmonterad motor; den andra är BMW i8. Designmässigt ser BMW M1 helt fenomenal ut.

Bakom ratten på BMW M1

Provkörningen utgick från Villa d’Este vid Comosjön i Italien. Temperaturen utomhus uppgick till 34 grader i skuggan och om ni tror att en BMW M1 från 1981 har luftkonditionering som är välfungerande så tror ni fel. Mannen från BMW-museet gav mig nycklarna och sa ”var tillbaka om en timme”. Sedan var det bara att tuta och köra.

Interiören är ett potpurri av olika delar från BMW:s lagerhyllor från 80-talet. Stolarna har både läder och tyg. Eftersom M1 de facto är en bil utvecklad för motorsport är enkelhet det mantra som genomsyrar interiören.

Layouten är charmig i sin flärdfrihet och allt känns oerhört förarorienterat. Även om jag med mina 184 centimeter inte är överdrivet lång var utrymmet i kupén tveklöst åt det trängre hållet.

Jag vred om nyckeln, och den raka sexan surrade till liv. Det första som stod på agendan var trepunktsvändning mitt bland en massa bilar från BMW-muséet med massa representanter från BMW som tittar på.

Ja, det är lika svettigt som det låter, särskilt i en BMW M1 med 4000 mil på mätaren och ett värde på närmare 8 miljoner SEK.

Jag rullade ut mot grindarna som skiljde Villa d’Este från den totala trafikanarki som råder runt Comosjön. Vägarna var smala och kantades av stenhus och felparkerade bilar. Mopeder susade fram likt arga bålgetingar och bussar som körs av racing-wannabes dundrade fram. Men vad är livet utan lite spänning?

Kopplingen är inte helt samarbetsvillig och att hitta dragläget är knepigt. Vilken tur att det första jag skulle göra var att svänga in på huvudvägen med start i uppförsbacke.

Lyckligtvis gjorde jag inte bort mig framför den folksamling som stod utanför grindarna och spanade efter motorhistoriskt ögongodis.

Plattan i mattan

Körningen inleds med att lära känna bilen innan jag börjar pressa på. Den femväxlade manuella lådan bjuder på korta, distinkta slag. Växelväljaren är placerad perfekt för individen bakom ratten.

Backspeglarna är mindre än på en golfbil och sikten bakåt är i paritet med att titta in i en vägg. Styrningen är tung och bilen upplevs som rejält bred, även om så inte är fallet, åtminstone med moderna mått mätt.

Designmässigt är M1 lika tidlös som Mona Lisa och måste ha sett ut som ett rymdskepp när den kom ut 1979. Uppmärksamheten är överväldigande positiv och alla man passerar blir superexalterade. Vi blev till och med bjudna på en fest av en förbipasserande donna.

Hur man än vänder och vrider på det bjuder inte Comosjön på särskilt många ställen där man kan trycka gasen i botten i en BMW M1.

Med andra ord får man ta varje tillfälle i akt. Den mekaniska skönsång som motorn avger studsar mot de italienska husväggarna men det är först vid 4000 varv som det faktiskt händer någonting.

Skönsången ökar, likaså pulsen, och bilen katapulterar fram och man känner hur samtliga 277 kusar jobbar febrilt med att galoppera för kung och fosterland.

Ljudet är fantastisco och jag hoppas på att varje kurva ska dölja ett vägavsnitt där jag kan låta den raka sexan vakna till liv. Vid mer sansad körning bjuder den egentligen inte på något märkvärdigt.

BMW M1 i sin helhet vaknar till liv först när man pressar på riktigt ordentligt. Allt kretsar kring föraren och efter man blivit lite varm i kläderna – något jag bokstavligen var – vågar man trycka på mer och mer.

Det man belönas med är en körupplevelse som heter duga. BMW M1 kommunicerar likt Dag Hammarskjöld och man känner hur man är en bestående del av ekvationen.

Tyvärr bjöds jag inte på överdrivet många chanser att verkligen pressa på, men nog för att jag genast började fundera på vad en BMW M1 går loss på.

Väldigt mycket visar det sig. Även om M1 har hamnat lite i skymundan under årens lopp, är den ruskigt ikonisk och är en essentiell del av BMW M:s historia.

Summan av kardemumman

Designen, filosofin och historian bakom, för att inte tala om den himmelska körupplevelsen är alla nog för att BMW M1 ska ristas in i historieböckerna. Det har hänt mycket för BMW M de senaste 50 åren.

Från att bokstavligen utvecklat en racingbil för gatan à la Ford GT har bokstavligt talat varenda modell en M-variant. Essensen av BMW återfinns förvisso i vissa utvalda modeller och alla kan tacka BMW M1 för sin uppkomst.