Test: Range Rover Sport P400e

Range Rover Sport P400e HSE Dynamic (2020)
Motor: 2,0-liter, bensin, 4 cylindrar, elmotor, total effekt 404 hästkrafter, 640 newtonmeter
Kraftöverföring: 8-stegad automatlåda, fyrhjulsdrift
Acceleration: 0-100 på 6,7 sekunder.
Toppfart: Begränsad till 220 km/h
Vikt: 2471 kg
Mått (längd/höjd/bredd): 4879/1803/2073 mm
Pris: 1 037 900 SEK (testbil cirka 1 466 000 SEK)

Enligt mig är det svårt att åka bättre än i en Range Rover. 2014 kom också den första riktiga Range Rover Sporten (den första generationen var ju trots allt inget annat än en glorifierad Land Rover Discovery med ett utomordentligt trist yttre) och den tog bilvärlden med storm. Helt plötsligt fanns det egentligen ingen vettig anledning att välja stora Range Rovern förutom att man kan spendera utan att tänka. Med nya laddhybriden Sport P400e hoppas Land Rover att ingen ska välja en Volvo XC90 T8 eller BMW X5 45e. Låt oss ta reda på om de har lyckats genom att lägga i Högsta Växeln och recensera Range Rover Sport P400e.

Utvändigt har Range Rover Sport länge varit en elegant och klassisk stadsjeep men i testbilens utförande är den klart överdesignad. Det finns så många plastpaneler, skärmkjolar och utblås så att man blir tokig. Det finns lika mycket harmoni här som i en familj med sju spädbarn. Det blir lite som att koka soppa på tomater, choklad och kycklingleverpastej. Ingredienserna i sig är det inget fel på men tillsammans skär de sig. Detsamma gäller fram- och baklyktorna som nu har blivit så komplicerade att de är jobbiga att titta på. Samtidigt förutsätter jag att denna bil kommer att vara oerhört populär i Ryssland och Kina där man uppskattar den här typen av design betydligt mer än i tråkiga lilla Sverige.

På insidan har raka motsatsen skett. Här har man valt att ta en runda med dammsugaren och städa bort ett gäng manuella reglage och knappar. Istället finns här två stora touchskärmar där den övre kontrollerar infotainment och den undre klimatsystemet. Det fungerar bättre än på exempelvis en Audi eftersom det finns två fysiska vreden som bland annat styr temperaturen i bilen. På det stora hela är kvalitets- och lyxkänslan hög och infotainmentsystemet fungerar relativt väl om än något komplicerat.

I laddhybridsutförande utrustas Range Rover Sport med en fyrcylindrig bensinmotor på 300 hästar och en elmotor på 104 hästkrafter för en total effekt om 404 pållar. En fyrcylindrig motor hör aldrig någonsin hemma i en lyxbil, särskilt inte i en stor och tung (nästan 2,5 ton!) Range Rover med ett pris en bra bit norr om miljonen.

På ren el menar Land Rover att man tar sig upp till 5 mil och om man inte kör som en tant på väg till kyrkan är den verkliga räckvidden på el runt 3,5 mil. Som en ren laddhybrid finns det inte mycket att klaga på hos Sport P400e. Alla nödvändiga komponenter som EV-läge, regenererande bromsar och en vettig räckvidd finns på plats. Å andra sidan äter batterierna upp en del utrymme där bak.

Som lyxbil är dock upplevelsen inte lika finslipad. För det första saknar fyran under huven allt vad heter finess och bottenvrid (när batterierna har laddat ur och inte kan skjuta på). Bilen är mjuk och relativt tyst men inte riktigt så bekväm och tyst som man förväntar sig för priset. På motorväg ligger bilen stabilt men den bastanta formen innebär naturligtvis en viss vindkänslighet. I stort må Range Rover Sport P400e vara en bit ifrån perfekt att köra men att åka i är den ändå trevlig med sin höga och myndiga körposition.

Så ska man köpa en Range Rover Sport P400e? Nej, jag skulle inte göra det. För de pengarna skulle jag kika åt tyskarnas håll eftersom de erbjuder stora motorer. Annars hade jag sparat några hundringar och valt den betydligt mer eleganta Volvo XC90 T8. Inte trodde jag att jag skulle välja något annat än en Range Rover, men kanske börjar det bli dags för Land Rover att tänka om när det kommer till design och motorval?