Test: Ford GT

Ford GT (2019)
Motor: 3,5-liters, V6, bensin, 650 hästkrafter, 746 newtonmeter
Kraftöverföring: 7-stegad automat, bakhjulsdrift
Acceleration 0-100 km/h: 3,3 sekunder
Toppfart: 348 km/h
Vikt: 1385 kg
Mått (längd/höjd/bredd): 4763/1110/2113 mm
Pris: Cirka 5 500 000 SEK

Ford är ett bilmärke med med ett oerhört brett spektrum bilar. På ena sidan har vi ruskiga modeller som EcoSport, Ka+ och Galaxy. På andra sidan finner vi dock fantastiska bilar som Fiesta ST, Focus RS och Mustang GT. Och det visar sig att Fords vill påöka denna disparitet ytterligare genom nya Ford GT som inte kan påstås vara något annat än en väglaglig Le Mans-bil.

Vi trodde aldrig att vi skulle få en chans att testa den såvida vi inte på något mirakulöst vis kunde införskaffa en själva, så inte undra på hur upphetsade vi blev när Ford frågade om vi inte skulle testa en på bana. Sagt och gjort, låt oss lägga i Högsta Växeln och recensera Ford GT.

Till skillnad från andra bilar i klassen är Ford GT en banbil som har gjorts väglaglig vilket blir omedelbart uppenbart när man beskådar den. Här är det funktion över form som gäller, och resultatet är både spektakulärt och dramatiskt. Hela bilen är byggd av kolfiber, till och med interiören och fälgarna.

Karossen har håligheter för aerodynamik likt en McLaren 720S, måsvinge-liknande dörrar, samt aktiv downforce både fram och bak. Ford GT har ett utseende som för tankarna till ett skelett, vilket är en passande liknelse. Ingen försöker maskera att det rör sig om en oerhört seriös banbil som gör allt för att förbättra aerodynamik och köregenskaper.

På insidan har inte heller Ford försökt maskera GT:s potens. Ratten är fyrkantig och har enormt mycket knappar, man omges av kolfiber, och stolarna är ungefär lika mjuka och sköna som en hög med lava-sten.

Men av en anledning. Så fort man startar bilen skriker motorn till liv, en motor som har fått viss kritik för att det ”bara” är en 3,5-liters mittmonterad V6 och inte något större. Men motorn är uppskrämd till hela 655 hästkrafter och det märks lika tydligt som det höga, raspiga motorljudet. Accelerationen är nämligen minst sagt påtaglig.

Det är dock inte accelerationen som är det häftigaste när man pressar GT runt en bana utan hur oerhört effektiva de keramiska Brembo-bromsarna är. I princip varje gång jag kom till en kurva var jag tvungen att omprogrammera hur långt innan man måste ställa sig på bromspedalen. Man ser dessutom bakvingen flyga upp i backspegeln likt på en Bugatti Chiron när man bromsar, vilket adderar till sensationen.

På raksträckorna skriker motorn, det vibrerar och sinnena blir nästan överbelastade med alla intryck man måste ta in och smälta. En Ford GT är lika avslappnande att köra som en häst som just satt sin hov i ett näste med jordgetingar, och minst lika upphetsande.

Den är också betydligt mer förlåtande än man förväntar sig. Till skillnad från i en 911 GT3 RS vet man exakt var gränsen är och hur man ska parera de eventuella misstag man gör. Den är relativt lätthanterlig men kräver ändock fullt fokus för att ta sig an den utmaning som en Ford GT faktiskt är.

Sammanfattningsvis är inte nya Ford GT något annat än fullkomligt sensationell. Det här är en bil som man förväntar sig ska ha sponsorklistermärken och breda skärmkjolar för att markera att det är helt olagligt att lämna en racerbana med bilen. Men nej, den är alldeles väglaglig. Ford GT är en bil utan hud.

Det finns inga skyddande lager för att skärma föraren från den råa, fulländade körupplevelsen. I Sverige är det få förunnat att faktiskt ha möjlighet att regelbundet ratta en GT, 16 personer för att vara exakt. Och de har betalat runt 5,5 miljoner riksdaler för att få en av de 1 350 bilar som ska byggas över sex år, oh vad jag avundas dem.