Få saker är så amerikanska som annalkande kärnvapenkrig, kaloriöverskott och budgetunderskott. Till den långa listan av vad som är typiskt amerikanskt tillhör även Ford Mustang, en bil som sedan 60-talet personifierat frihet på fyra hjul. Det är en bil som vi har testat tidigare på Högsta Växeln men som då stött på ett antal problem. Problemen uppstår inte nödvändigtvis i form av bristfälliga köregenskaper, utan snarare på grund av att den är så amerikansk att den nästan inte passar in i Sverige. Då Mustang säljs ganska frekvent i vårt avlånga land var vi därmed tvungna att hitta de oaser som bilen faktiskt passar in på. Därför tog vi en Ford Mustang GT med 5-liters V8 för att hitta tre fragment av USA utan att lämna Sverige.

Resan startade vid den juridiskt mest korrekta platsen när det kommer till att upptäcka USA i Sverige, nämligen den amerikanska ambassaden. Tekniskt sett är detta amerikansk mark och det kändes som en ypperlig plats att starta på. Efter att ha kört fram till ambassaden och prompt blivit tillsagda att vi förmodligen borde avlägsna oss, blev vår vistelse kortare än stubinen på John McEnroe. Mot all förmodan var det ingen ypperlig miljö för Mustangen då de trånga utrymmena inte underlättade en helomvändning med ekipaget. Bilen har cirka 18 meter motorhuv vilket gör tighta manövrar till något av en utmaning.

Efter att ha blivit ivägjagade av vad vi antar var ett gäng blodtörstiga Navy SEAL-soldater, mullrade vi iväg mot Karolinska Universitetssjukhuset. På vägen dit märks det att Mustangen drar till sig förvånansvärt mycket uppmärksamhet. Om det beror på motorljudet eller den skrik-röda färgen vet jag ej, men gillar man att synas är bilen perfekt på svenska vägar. Anledningen till att vi åkte till Karolinska är för att de har en av Europas bästa behandlingar för diabetes och USA har mest diabetiker per capita i hela världen. Vid disken menade man på att man inte tog in bilar för någon fysisk undersökning. Därmed kunde vi aldrig ta reda på om Mustangen led av övervikt och var tvungna att snällt åka därifrån.

Det bar senare av söderut för att fylla på bränsle åt både bil och chaufförer. På motorväg förstår man varför Ford Mustang med mustig V8 är en ikon. Designen påminner mycket om originalet, vridet från låga varv gör omkörningar lättare än att åberopa det 5:e tillägget och känslan invändigt är riktigt ombonad. På kurvigare landsvägar är det trevliga intryck där med. Justerar man vippreglagen för att sätta i ett sportigare temperament får man riktigt bra gasrespons, ett förvånansvärt följsamt chassi och bakdäck som gärna ger vika för de 435 hästkrafter som finns till hands. Bilen är med andra ord riktigt trevlig att köra, trots dess storlek. Distinkt manuell låda och urstark motor visar sig vara ett lyckosamt recept som är svårt att trycka ned på.

Efter att ha kastat runt bilen och insett att forna tiders amerikanska vattensängsfjädring och traktorväxellådor är försvunna körde vi in vid Queens Burger. Queens är en klassisk amerikansk diner som serverar det mesta i friterad form. Dinern som fenomen är en relik från 50/60-talet som uppkom i samband med att bilen frigjorde människor och lät dem utforska land och rike. Queens Burger hämtar mycket av sin inspiration från 60-talet på precis samma sätt som Ford Mustang. Efter att har tryckt i sig en ”Double Stack Bacon Burger” för 95 kronor landade vi vid en slutsats. Den burgare vi precis ätit och den bil vi precis kört representerar i stort sett samma sak. Båda ger en ordentlig mängd kött/hästkrafter för helt överkomliga pengar. Båda visar att man som svensk fortfarande kan uppskatta lite klassisk amerikansk dekadens och dessutom njuta av den. Likt en upptornad hamburgare är Ford Mustang ett sant stycke USA som man kan uppleva här i Sverige.

Redaktionens Prius-expert. Bosatt i München. Jag tillbringar lika mycket tid bakom ratten som på kontoret, varav förarsätet är platsen jag föredrar.