Škoda Octavia RS provkörd i Österrike

Škoda är ett märke som säljer oerhört Sverige-kompatibla bilar. De sticker inte ut särskilt mycket, är löjligt praktiska och minst sagt sympatiskt prissatta. Ryggraden i deras modellutbud är Octavia. Den förra modellen hade en design som var lika upphetsande som en Skogaholms-limpa. Det har nu blivit dags för en ansiktslyftning av Octavia och den nya modellen har fått en front som är betydligt mer spännande än att äta mjöl. Vi åkte ner till Österrike för att lägga i Högsta Växeln och testa sport- och offroad-varianterna Škoda Octavia RS och Scout.

Škoda är bevisligen fullt medvetna att den utgående modellen är alldeles utmärkt (bortsett möjligtvis från utseendet som är så tråkigt att man lätt slumrar till). Uppdateringarna är nämligen mycket försiktiga. De enda riktiga nyheterna är den dramatiskt omdesignade fronten, och ett snyggare infotainmentsystem. Den nya designen fungerar enligt mig bättre på Škoda Octavia RS än på Octavia Scout eftersom frontdiffusorn på RS kompletterar och balanserar de något unika framlyktorna på ett bättre sätt. Jag är mer skeptisk till utseendet på resten av utbudet.

Infotainmentskärmen är nu 9,2 tum vilket är en alldeles utmärkt storlek. Upplösningen är fenomenal och grafiken ursnygg. Dock är GPS:en något puckad. På vår testtur mötte vi en omledning vilken innebar att vi missade en waypoint på kartan. Istället för att inse att vi nu var närmare nästa punkt envisades navigations-kvinnan med att leda oss tillbaka till den avstängda vägen. Tack och lov kan hon stängas av.

Jag blev underrättad om att Octavia Scout med 150-hästarsdieseln förväntas bli Sverige-favoriten. Därför valde jag att testa 180-hästarsbensinaren. Den erbjuder hyfsad prestanda utan att irritera föraren med en oumbärligt otrevlig mängd klatter-oljud. Dock måste motorn ändå varvas relativt högt för att något mer än ljud ska komma ur den. Octavia Scout är mjukt konfigurerad vilket betyder att åkkomfort prioriteras över vansinnigt aggressiv kurvtagning.

Efter att ha konstaterat att det, till vår enorma irritation, finns fler traktorer i Österrike än bilar anlände vi till test-centret. Detta erbjöd bankörning med Škoda Octavia RS och offroad-körning med Octavia Scout. Eftersom jag har en ensiffrig mental ålder började jag givetvis med bankörningen. Bilen som fick äran att ackompanjera mig var Octavia RS TDI. Den gjorde alldeles ypperligt väl ifrån sig i kurvorna tack vare den sänkta och hårdare fjädringen. Däremot saknade jag mer kraft på väg ut ur nämnda kurvor. Att sätta en 184-hästarsdiesel i en RS-modell är enligt mig en något tveksam exercis. Det artificiella motorljudet som spelas i högtalarna och de interiöra alcantara-detaljerna tillför dock en sportigare känsla.

Nästa anhalt var en slalom-bana som följdes av möjligheten att testa launch control-funktionen. Här gjorde sig Škodas nya dynamiska styrningen gällande. Den fungerar på så vis att föraren inte behöver vrida lika mycket på ratten som i en vanligt styrd bil. Detta uppnås med hjälp av briljant ingenjörsskap som jag inte kommer att försöka mig på att förstå. Resultatet är att slalombanan lätt klaras av, och så också i smått förbluffande hastigheter.

En Octavia RS körd till den absoluta gränsen är oerhört förutsägbar och lättkontrollerad, och styrningen är mycket responsiv. Även bilens launch control gjorde förvånansvärt väl ifrån sig. Kombinationen framhjulsdrift och dieselvrid är givetvis synonymt med en viss grad av hjulspinn under en acceleration från stillastående, men Octavia RS får ändå ner kraften i backen mer effektivt än jag hade förväntat mig. Jag rekommenderar dock den fyrhjulsdrivna varianten. Tyvärr kommer RS med bensinmotorn på 245 hästkrafter enbart att erbjudas med framhjulsdrift. Trots detta lär bensinaren vara alternativet som erbjuder flest leenden per timme bakom ratten.

Efter bankörningen var det dags att testa Škodas fyrhjulsdriftssystem på en halkbana, då i det absolut tråkigaste utförandet; 150-hästarsdieseln. Visst, den gråe svensken lär uppskatta den för dess goda bränsleekonomi och tillräckliga prestanda, men den framkallar knappast några större leenden. På halkbanan uppförde sig bilen dock alldeles föredömligt väl. Antisladden arbetade på övertid för att jag fortfarande skulle behålla kontrollen på det snorhala underlaget, vilket jag också gjorde. Hur hårt jag än försökte få den att spinna runt. Ja, jag ansträngde mig ordentligt. Med ESP:n avstängd kände jag mig också helt i kontroll, men med en oändlig mängd frihet. Ett gott omdöme alltså.

Dagen avslutades med lättare terrängkörning. Octavia Scout ska ju trots allt erbjuda goda egenskaper utanför de asfalterade vägarna. Scout kommer, föga förvånande, standardutrustad med fyrhjulsdrift. Bilen kan simulera att diffarna låses genom att bromsa individuella hjul. Med två hjul i luften var jag ofantligt tacksam för detta. För att demonstrera Octavia Scouts hill descent control fick vi köra upp för en kulle för att sedan köra ned för vad som upplevdes som en lodrät grusväg. Även här kände jag ett stort förtroende till bilen och jag kom tack och lov ned i ett stycke. Mellanutmanande terrängkörning klarar Octavia Scout av alldeles galant.

Sammanfattningsvis är både Škoda Octavia RSoch Scout oerhört trevliga bilar. Octavia Scout lär gå bäst i Sverige eftersom den är lagom på alla möjliga sätt och vis. Min favorit av de två är dock självfallet RS. Den är så vettig att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Både kombin och halvkombin har bagageutrymmen som sväljer hela min familjs ägodelar utan att blinka. Jag skulle dock aldrig välja dieseln eftersom den är för långsam för att kallas för något annat än en RS Light. Tyvärr har inte bensinvarianten kommit ännu så vi får hålla ut ett litet tag till innan vi kan lägga vantarna på en sådan. Med 25 fler hästkrafter än den utgående modellen kan jag avslöja att jag ser fram emot att göra det. Škoda har alltså gjort ett ypperligt jobb med att bygga två bilar som klär svensken som Kate Upton i en Versace-klänning. Baksidan av detta är att de lätt kan uppfattas som en aning tama (läs tråkiga). Trots detta sätter jag mig mer gärna bakom ratten till dem!