Bilderna är tagna med en Sony RX10ii.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Om du skulle fråga mig vilken min favoritbil skulle jag svara ”Mazda MX-5” (tillsammans med några andra bilar). Den japanska sportvagnen är blygsamhet och briljans förkroppsligat. Trots att jag är en fartdåre inser jag att 1000 hästkrafter och kvadrupel-kopplingslådor inte är fullt nödvändiga för en lyckoinducerande upplevelse. Nu har ingenjörerna från Asien fått för sig att det vore fullkomligt otänkbart att erbjuda MX-5 utan möjligheten att beställa den med en hardtop. Resultatet är Mazda MX-5 RF och vi har provkört den i Barcelona.

RF står för ”retractable fastback” vilket syftar till bilens nya silhuett som nu liknar en coupé vars tak fälls ned med ett knapptryck på 13 sekunder. Utfallet av detta är en targaliknande kreation vars bakre hälft ger bilen en mer muskulös framtoning. Det kan dock inte påstås att MX-5 RF på något sätt är stor av den enkla anledningen att den är pytteliten. Anledningen till varför Mazda beslutade sig för att inte fälla bort hela taket är, enligt de själva, för att det var för jobbigt och krångligt att lösa det på ett bra sätt. Nej, jag skojar inte. En fördel med detta är dock att bagegutrymmet är helt opåverkat. Antagligen på grund av briljanta ingenjörer kombinerat med en viss mängd magi.

Kupén är fortfarande tillräckligt rymlig för någon som är mycket kortare än vad jag är. Huvudutrymmet upplever jag som något bättre, men samtidigt kan det hårda taket inte forma sig efter den långe förarens huvud. Med taket uppe är MX-5 RF tusen gånger tystare än tygtaks-versionen. Ord kan inte beskriva hur mycket jag uppskattar att kunna färdas i motorvägshastighet utan att mina öron börjar blöda. Utan tak låter dock bilen något mer eftersom targa-designen verkar resultera i att luft ”fastnar” i kupén vilket är minst sagt otrevligt. För att undvika detta krävs egentligen inte mer än att föraren (jag) överger sina inbitna viking-värderingar och väljer att fälla upp taket innan motorvägskörning. Ett annat problem är döda vinkeln på förarsidan som är 100 procent död. Tur är det då att MX-5 finns med döda vinkeln-varnare, dock inte som standard.

En stor del av det som gör MX-5 till en så pass lyckad exercis är dess legendariskt låga vikt. Elefanten i rummet blir då självfallet hur mycket tyngre en RF är jämfört med den vanliga varianten. 45 kilogram är svaret. Följdfrågan blir då om dessa 45 kilo påverkar bilens köregenskaper. Svar nej, RF är identisk med tygtaks-modellen att köra. Till det senaste påståendet finns det dock ett potentiellt undantag. Om du väljer den stora motorn ställs du även inför valet att utrusta (läs förstöra) din bil med en sexväxlad automatlåda, ett alternativ som tjänar lika stort syfte som ett bibliotek för analfabeter. I detta fall borde Mazda ha insett att en automatlåda bara ser dumt i en annars så fokuserad bil.

Det är oerhört tydligt att Mazda desperat försöker marknadsföra MX-5 RF som en bil för män. De visar upp den bredvid en riktig hunk till man med manliga pilotglasögon, manlig skinnjacka, och manligt skägg. Dessutom är bilens nya signaturfärg en mörkgrå metallic som beskrivs som en hyllning till ”maskiners skönhet”. Nästa naturliga steg för Mazda verkar bli att förbjuda kvinnor från att köpa en MX-5 över huvud taget (OBS, skämt).

RF-modellen kostar 24 000 kronor mer än den vanliga versionen. För de pengarna får du en bil som fortfarande är så följsam och responsiv att jag inte kan låta bli att skrika högt av glädje. Mazda beskriver sin filosofi som ”Jinba Ittai” vilket fritt översatt betyder ungefär ”häst och ryttare som en”. Detta sammanfattar den upplevelse som MX-5 erbjuder mycket väl. Bilen känns som en naturlig förlängning av mig själv, och RF är bara en sådan som jag nu kan använda året runt. Till Mazda kan jag inte göra annat än att uttrycka min tacksamhet. Nu finns det trots allt ytterligare en anledning att provköra en MX-5.

Andreas Bergman
andreas.bergman@hogstavaxeln.com

Chefredaktör och medgrundare. Inbiten miljöaktivist och nästan lika stort fan av Dacia som Marcus Berggren.