Hyundai i10
Motor:
 1,0-liters, 3:a bensin, 66 hästkrafter, 95 newtonmeter.
Kraftöverföring: Femstegad manuell låda, framhjulsdrift.
Acceleration 0-100 km/h: 15 sekunder
Toppfart: 155 km/h
Vikt: 1010kg
Mått (längd/höjd/bredd): 3665/1485/1660 mm
Pris: 112 900 SEK (Testbil ca 118 000 SEK)

Tack till Sony för lånet av kameran Sony a6300.

Stadsbilar är oftast kategoriserade som renodlade transportmedel inom bilvärlden. De är det billigaste sättet att ta sig in i nybilsvärlden och det märks. För en liten summa pengar får du en liten bil med en liten motor och ett litet hästkraftantal. Stadsbilar av denna kaliber är inte skapta för att inbringa samma eufori som när man vinner på lotto, utan de är till för att ta sig från punkt A till B så att man slipper kollektivtrafik. Det är en av anledningarna till varför många människor som minns när Titanic sjönk har stadsbilar – de är ärliga transportmedel som tar dig exakt dit du vill. Är det värt slanten att köpa sig en ny bil med vad allt det innebär för en sådan liten summa pengar? Låt oss ta reda på det genom att lägga i Högsta Växeln och recensera Hyundai i10.

Under vår vecka med Hyundai i10 lånade vi även en Mazda2 vilket innebär att vi hade lite av en japansk duell att ta itu med. Börjar man på utseendefronten hör båda bilarna tveklöst hemma på ett museum lika mycket som en kebabrulle gör på en vegetarisk matlagningskurs. Att välja en bil som ser bättre ut än den andra är lite som att välja mellan två hundvalpar, det handlar om vilken hjärtat slår lite extra för. I mitt fall är det Mazda2 vars utseende tilltalar mig mer men det som allmänheten unisont verkar tycka är att båda bilarna är ”söta”. Det är betydligt intressantare på interiörsfronten. Mazdan är mer högteknologisk med ett infotainmentsystem som är någorlunda responsivt och intuitivt. Allt känns högkvalitativt och man sitter behagligt. Hyundaien har samma infotainmentsystem som man finner i en hyrbil från 90-talet – det vill säga en liten skärm på en halv tum där man kan byta radiokanal – otroligt enkelt men inte särskilt modernt. Tanken med en stadsbil är dock att man rimligtvis ska se ut ur den när man kämpar sig genom trafiken och med den logiken är i10 mer av ett växthus medan Mazdan känns betydligt mer klaustrofobisk. Trots det sitter man bättre i Mazdan rent ergonomiskt.

Hur man än vrider och vänder på det är 66 hästkrafter sanslöst lite. Visst, i10 väger knappa 1000 kilogram men en 0 till 100-tid på 15 sekunder är långsamt nog för att man ska hinna somna framför ratten innan man är uppe i motorvägshastigheter.  Jag saknar dock inte verklighetsförankring och begriper att en Hyundai inte hade ”prestanda” som ett av ledorden under utvecklingen av i10. Jag hade personligen valt 87 hästars-motorn och angett säkerhet som motivering. Att ha för lite hästkrafter i en bil är rent ut sagt trafikfarligt, bilen blir en fisk medan trafiken blir en stark ström. Man kan inget annat göra än att flyta med. Under veckan med i10 kände jag mig som en snigel som tappat bort sitt skal – helt oskyddad. Att krypa ihop som en boll är knappast trafiksäkert så jag fick tampas med de huliganer som finns på svenska vägar på egen hand. Jag blev bortprejad, folk trängde sig mer än gärna framför mig och jag förlorade varenda dragrace jag försökte mig på.

Växellådan i i10 var den största överraskningen, en positiv sådan. Jag förväntade mig att den skulle kännas som en gulaschsoppa men istället var den precis – man kände var växlarna låg. Det är onekligen en väldigt bra manuell låda som är mer åt ”det här var inte så farligt”-hållet snarare än ”VARFÖR VALDE JAG INTE AUTOMATLÅDAN?”-hållet. Mazdan lyckas leverera snäppet vassare växlingar och lådan känns mer bestämd. Ur en körglädjesynvinkel är Mazdans manuella låda bättre än Hyundaiens. I båda fallen hade jag dock valt automatlådan då det skulle förenkla vardagen avsevärt när det är stadskörning som gäller. Båda bilarna har även mekaniska handbromsar vilket gör att man kan leka Gymkhana på stadens gator. Om ni letar efter en avhandling på bagageutrymmets storlek i respektive bil samt hur många gram koldioxid bilarna släpper ut är ni på fel ställe. Högsta Växeln väljer bil baserat på körglädje kontra rationalitet.

Hyundai i10 är en bil som erbjuder ett tryggt bilägande – att köpa nytt har sina fördelar. Den kostar mindre att äga än ett kylskåp och är ingen skådespelare – den är precis vad den utlovar. Det är dock inte en särskilt Högsta Växeln:ig bil bortsett från att den de facto erbjuder en hel del körglädje i sitt rätta element. Vi hade hellre lagt pengarna på något begagnat och sedan ångrat oss så fort vi fått beskåda räkningen för det första verkstadsbesöket. Vi väljer hellre en bil framför en buss. Hyundai i10 – A till B utan att behöva åka kommunalt.

Marcus Berggren
marcus.berggren@hogstavaxeln.com

BETYG
Exteriör
6
Interiör
7
Körglädje
7
Valuta för pengarna
9
Relativ praktikalitet
8
Ha-begär
3
Relativ prestanda
7
Personlighet
8
Motorljud
7
Komfort
8
Chefredaktör och medgrundare. Bosatt i Miami och har kört snabbast av alla på redaktionen (322 km/h). Känner till varenda bil som någonsin tillverkats.