Test: Mercedes-Benz SLC 300

Mercedes-Benz SLC 300 (2016)
Motor: 2,0-liters, bensin, 245 hästkrafter, 370 newtonmeter.
Kraftöverföring: 9-stegad automatlåda, bakhjulsdrift.
Acceleration: 0-100 på 5,8 sekunder.
Toppfart: Begränsad till 250 km/h
Vikt: 1455 kilogram
Mått (längd/höjd/bredd): 2630/1460/1800 mm
Pris: 495 900 SEK
(Testbil cirka 700 000 SEK)

År 1996 lanserades Mercedes-Benz SLK, en mini-variant av storebror SL. Bilen blev mycket populär, mycket tack vare sin hard-top, vilket innebar att man kunde nyttja den året runt utan några kompromisser – något som ofta är problemet med soft-top cabbar. 2016 omnämndes SLK till SLC, ett steg i Mercedes-Benz nya namngivningssystem. Den ska alltså tillhöra samma familjeträd som C-Klass, GLC och så vidare. När man ska köpa en Mercedes-cabriolet har man fem alternativ; vi har tagit reda på hur SLC utmärker sig bland stallisarna. Låt oss lägga i Högsta Växeln och recensera Mercedes-Benz SLC 300.

Mercedes-Benz SLC 300 är en väldigt kompakt sportbil som ger lite frisörvibbar. Just den bil vi körde hade röd lack, ett AMG-exteriörpaket samt dyra fälgar vilket gjorde att den såg ut som en bil som försökte imitera storebror SL på tok för mycket. SLC är väldigt snygg och är absolut ett kliv i rätt riktning – faceliften mellan SLK och SLC är betydligt mer påtaglig än vad det brukar vara för Mercedes.

Interiören är dock äldre än en runsten. I mittkonsolen finns en skärm som har samma dimensioner som en stegräknares och det finns en hel drös med knappar – ingen minimalism här inte. Sätena är bekväma, man sitter långt ner och i största allmänhet är det en trevlig plats att vistas i. Man köper ju givetvis inte en Mercedes-Benz SLC för teknologins skull utan för körglädjens.

Att kalla en Mercedes-Benz SLC 300 för en renodlad sportbil är lite som att hävda att schack är en sport. Ja, det är det rent definitionsmässigt men upplevelsen säger egentligen något annat. Med bakhjulsdrift, 245 hästkrafter, nätta och flinka dimensioner och styrning som är tillräckligt informativ är SLC 300 en mycket körglad bil, det vore dumt att ens förvänta sig något annat.

På krokiga landsvägar är den tillräckligt snabb för att den ska kännas som just det – snabb – och den är pigg nog för att man inte ska behöva köra bilen till absolut max för att det ska vara givande. Bilen är välbalanserad och går att sladda om man så vill även om man inte är ett proffs. Även om Mercedes i vanliga fall bygger bilar som lutar sig åt åk-hållet är SLC en man faktiskt kör ordentligt, den suktar efter mer och samtidigt är den så otroligt tillgänglig. Det finns inte många bilar som är så lättkörda på gränsen. SLC känns mer neutral och är snäppet roligare än en Audi TT exempelvis. En Audi TT är fyrhjulsdriven och är lite väl omhändertagande i min mening.

Med sin 0 till 100-tid på 5,8 sekunder känns SLC 300 fantastisk rapp och med taket uppe förvandlas bilen till en mini-GT som uppenbarligen inte har samma förfining som storebror SL men som ändå har väldigt lika gener. Något som gör SLC:n mer eftertraktad än exempelvis en Audi TT Roadster är dels att SLC:n är en hard-top men också bakhjulsdriften.

Problemet i slutet av dagen är dock priset. Med ett grundpris på obscena 495 900 SEK är det knappast ett rationellt bilval. Vår testbil kostade närmare 700 000 SEK vilket är tillräckligt för att köpa en riktig sportbil i form av en Jaguar F-TYPE eller en Porsche Cayman om man sparar lite till. Högsta Växeln hade dock röstat på en Mazda MX-5 och sedan sparat de resterande 450 000 SEK till något betydligt roligare.

Egentligen är väl Mercedes-Benz SLC för de som egentligen inte bryr sig om bilar och samtidigt är väldigt ytliga. Enligt många icke bilintresserade typer ser bilen dyrare ut än vad den i själva verket är och man får en hel del uppmärksamhet. Det är en bil för folk som köper en Gucci-mobiltelefon eller en LV-tisha: allt handlar om att visa upp sina pengar. Men för de som faktiskt gillar bilar och bilkörning kan jag avslöja att inte hela bilen är en fasad, utan bara det exteriöra. Mercedes-Benz SLC 300 – imiterande småsyskon.