Test: Nya Rolls-Royce Ghost testad – livskvalitet på fyra hjul

Om man tänker i termer av världens lyxigaste bilar förs tankarna illa kvickt till Rolls-Royce. Instegsmodellen Ghost har fått sig en uppdatering, något vi naturligtvis behövde sätta på prov. Låt oss lägga i Högsta Växeln och uppdatera nya Rolls-Royce Ghost Series II.

Vårt test tog oss från en av Tysklands flottaste städer, München, till Comosjön via Gardasjön.

Sannerligen ett recept för livskvalitet men inte helt utan anledning då vi skulle besöka världens mest exklusiva bilevenemang, Concorso d’Eleganza Villa d’Este.

För svenska köpare innebär märkets nya återförsäljare i Köpenhamn att det är bra mycket enklare att lägga vantarna på Rolls-Royce varför vi lade vantarna på nya Ghost.

Foto: Högsta Växeln

Konservativt var ordet med nya Rolls-Royce Ghost

Series II betyder ”uppdatering” på Rolls-Royce-språk. I fallet Ghost, som vi tidigare provkört både i Lettland och Ungern, är uppdateringarna minst sagt sparsmakade. If it ain’t broke, don’t fix it och så vidare.

Uppdateringarna återfinns i form av uppdaterade framlyktor, andra fälgar, lättare än tidigare att koppla upp fler enheter till skärmarna i baksätet och andra färgval.

Rolls-Royce lyssnar mycket på feedback, dels från kunder, dels från press, men det är det förstnämnda som väger tyngst. Ghost är Rolls-Royces mest sålda bil genom alla tider varför den är så viktig för märket.

Med det sagt är det rent krasst inte överdrivet mycket som man kan tänkas vilja förbättra. Om undertecknad själv hade fått bestämma, ett volymvrede som inte känns som hämtat från en Polonez och möjligheten att göra styrningen snäppet tyngre.

I det sistnämnda fallet är det inte en fråga om att uppmana till sportig körning, utan dels för att göra bilen mindre kvick i styrningen vid höghastighetskörning, dels för att göra den lättare att köra mjukt på serpentinvägar.

Med sjöarna i sikte

Vår första stint tog oss från München till Garda, en sträcka på drygt femtio mil. När man slår sig ner bakom ratten och stänger de kassaskåpsinspirerade dörrarna, vilket naturligtvis görs med ett knapptryck, slås man av två saker.

Det ena är hur sanslöst tyst det är i kupén, även med motorn på, medan det andra är hur avskalat allt känns.

Ratten är stor nog för att höra hemma på en fregatt och alla knappar och reglage är väldigt minimalistiska. Vad gäller luftkonditioneringen kan man inte välja en exakt temperatur, utan man får justera reglagen baserat på känsla, blått för kallt och rött för varmt.

Man får känslan av att interiören ska erbjuda så få valmöjligheter som möjligt. Mer befriande än man anar faktiskt.

Motorn vaknar till liv med ett knapptryck och är helt knäpptyst. Varje gång man stannar måste man nästan försäkra sig om att bilen faktiskt är på.

Den enda gångerna som motorljudet gör intrång i kupén är vid maximalt gaspådrag och man får höra den kolossala 6,75 liter stora V12-motorns mustiga morr. Att få ett akustiskt kvitto på att huven döljer 12 cylindrar är mycket trevligt.

Kvalitetskänslan är i det stora hela skyhög och allt man vidrör känns robust, med undantag av ovannämnda volymvrede.

Fokus ligger uteslutande på komfort och apropå få valmöjligheter finns det inga körlägen att tillgå, exakt som sig bör.

Alperna i horisonten

Styr man skutan söderut från München hägrar Alperna som man tar sig till illa kvickt med flera sträckor obegränsad Autobahn. Rolls-Royce Ghost Series II är elektroniskt begränsad till gentlemannamässiga 250 km/h.

De 571 hästkrafterna garanterar att toppfarten inte är särskilt långt bort, men Ghost uppmanar lika mycket till höghastighetskörning som en trafikpolis.

Med det sagt är det farligt enkelt att ligga och kryssa i 200 km/h och ljudnivån i kupén förblir knäpptyst.

Det enda som förändras är hur snabbt omvärlden passerar. Just komfortfokuset och tystnaden gör Ghost till en exceptionellt bra långfärdsvagn.

När motorvägen övergår till kringelkrokiga bergsvägar gör sig sannerligen bilens enormitet till känna.

Ghost är över 5,5 meter lång och med tanke på att den är mjukare än en vattensäng kränger den en hel del i kurvor.

En del av Ghosts renommé är att man ska vara så bortkopplad som möjligt från omvärlden. Det är något som genomsyrar hela körupplevelsen.

Med det sagt ger styrningen ändå en viss inblick i hur mycket grepp man har kvar att leka med innan man understyr nedför ett bergsmassiv.

Likt andra modeller inom portföljen får man känslan av att om någon yttrar begrepp som ”sportig” eller ”dynamisk” så kan man titulera sig som före detta anställd.

I en bransch där många bilar försöker vara allt på en och samma gång är detta onekligen uppfriskande.

Rolls-Royce Ghost är livskvalitet på fyra hjul

Att köra en Ghost är sannerligen något som höjer livskvaliteten. Den har som sagt varit det brittiska märkets mest populära bil och inte utan anledning. Komforten är bäst i segmentet och den mustiga tolvan under huven höjer lyxkänslan totalt.

I termer av V12-bestyckade konkurrenter finner man Mercedes-Maybach S 680, som vi tidigare har provkört, som inte lever upp till samma nivå av komfort men som rent kördynamiskt är sportigare om det nu är något man eftersträvar i segmentet.

I övrigt finns det inga andra sedaner med 12 cylindrar på nybilsmarknaden, med undantag av Phantom.

Rolls-Royce Ghost Series II innebär en konservativ uppdatering av en redan oerhört raffinerad pjäs.

Resultatet är imponerande och britterna betonar sannerligen sin kompetens när det kommer till att bygga härliga lyxlimpor och är det starkaste kortet i segmentet.

Test: Rolls-Royce Phantom – den definitiva lyxbilen

Test: Nya Rolls-Royce Cullinan provkörd – kungen av lyx

Test: Mercedes-Maybach S 680 provkörd – en av de sista med V12