Exklusivt: Lamborghinis designchef om AI och varför elbilen dröjer

Under Retromobile i Paris fick vi en stund med Lamborghinis designchef Mitja Borkert, mannen som ansvarar för en av bilvärldens mest igenkännbara designer.

Mitja Borkert är inne på sitt tionde år som designchef på det italienska märket som just nu blickar framåt mot hybridisering, medan italienarna har dragit i handbromsen vad gäller elbilar.

Från frusna sjöar till designstudion

Du var nyligen i Sverige – var det semester eller jobb?

– Det var drifting. Vi testade bilarna. Vi körde från Norge upp till norra Sverige, på isiga vägar, ute på frusna sjöar. Det är en av de roligaste sakerna man kan göra i en bil. Jag testade Temerario, och jag kan säga att den var fantastisk i snön.

– Våra fyrhjulsdriftsystem gör oss mycket, mycket bättre än konkurrenterna i sådana förhållanden. Jag gillar att vara med vid testning för att jag också kan studera sätespositionen, interiörupplevelsen, allt möjligt. Och ibland är vi inte direkt långsamma på de isiga vägarna.

Designfilosofi: fenomenet Fenomeno

När du designar en one-off som Fenomeno – tänker du annorlunda än när du arbetar med en serieproducerad bil som Revuelto?

– Vi är alltid trogna vårt design-DNA, en igenkännbara silhuetten, våra kärnprinciper. Men jag strävar alltid efter en ny, oväntad tolkning. Med Temerario frågade vi oss: hur integrerar vi hexagonen på ett sätt som känns fräscht men omisskännligt Lamborghini?

– Med Fenomeno var utgångspunkten annorlunda. Vi frågade oss: vad är den här bilens uppdrag? Det är Pebble Beach. Det är concours. Det är toppen av toppen. Och det ordet som kom, nästan automatiskt, var hyperelegant. Med Temerario ville vi ha något agilt, kompakt, lättrörligt. De orden leder dig till ett specifikt ställe. Du skriver ner ett par sådana punkter och formen anländer nästan av sig själv.

Hur översattes det till Fenomenos kaross?

– Elegant kan också betyda lite längre. Så jag frågade: varför inte fira bilens längd? Vi ville göra en ny tolkning av luftintaget. Vi kom på idén att dela den övre karossen från den nedre – den nedre mer teknisk, i kolfiber, mer kapabel att kommunicera med en yngre publik. Och sedan, nästan logiskt, avslöjar en form nästa. Luftintaget dyker upp. Formen följer funktionen och man upptäcker saker längs vägen. Det är som att skissa i en logisk sekvens.

– Och sedan påminner man sig om att det här är en efterträdare till Aventador. Det är väldigt stora skor att fylla. Så allting måste vara mer. Mer närvaro. Mer ikoniskt. Vi använde specifika material, specifika proportioner och omtolkade Y-formen fram med ett juvelliknande element – mindre och mer förfinat än på Revuelto.

Silhuetten – allt börjar där

Hur skulle du beskriva Lamborghinis designidentitet för någon utanför bilvärlden?

– Den definieras, för mig, av silhuetten. Kan du lite om bilar ser du den silhuetten och vet att det är en superbil. Kan du lite mer säger du att det är en Lambo. Det är utgångspunkten för allt. På vårt Art and Science Centre inspireras vi mycket av Countach.

– Kilen är Lamborghinis väsentliga form. När du ser våra bilar bakifrån ser vi ut som ett rymdskepp. Bakhjulet är exponerat. Taket är väldigt lågt. De hexagonala formerna finns där. Allt detta kommer från Countach. Det påstår jag hela tiden, vi måste alltid ha den här silhuetten. Även framifrån och bakifrån måste samma designprinciper gälla.

När visste du att silhuetten var rätt?

– Min son var två år gammal när han såg silhuetten jag hade skissat och sa: “Papa – Lamborghini.” Då förstod jag vad vi har. Det är inte många märken man kan känna igen på silhuetten ensam. Det finns ett tyskt märke, du ser det och vet att det är Porsche. Men Lamborghini är en superbil du omedelbart kan identifiera på långt håll. Så jag använder silhuetten som ett ramverk, och inom det ramverket kan jag dansa och vara kreativ. Jag vet gränserna, så jag vet exakt var jag är fri.

Drivsystemet formar bilen

Hur mycket påverkar drivsystemet dina designbeslut?

– Enormt. Lamborghini klär kraften. Vi har en V12, en växellåda, ett batteri, kylsystem, luftintag på sidorna framförallt. Det finns väldigt lite utrymme för passageraren, men vi ger tillräckligt. Drivsystemet definierar bilen, och det är nästan logiskt eftersom du vill visa var kraften bor. Formen följer funktionen.

– Du sitter högre där föraren sitter, men bredvid dig är platsen där kraften sker. Och på grund av det är allt jag designar i form av luftintag i hög grad bestämt av vad ingenjörerna behöver. Just nu kan jag inte ha en ren karosssida, för det måste finnas öppningar för att kyla det som finns under huven.

Och om drivsystemet förändras – om Lamborghini går helt elektriskt?

– Jag är här som designer – jag sätter inte drivsystemsstrategin. Men det här kan jag säga: om jag inte har en stor motor har jag ett batteri. Designproblemet är i grunden detsamma. Och jag vore galen om jag övergav våra ikoniska former för något annat. Vi visade med Manifesto-konceptet förra året att man kan ha en superren karosssida, utan att visa någon motor alls, och den ser fortfarande ut som en Lamborghini.

– Men för att vara ärlig – just nu har den frågan rört sig lite längre in i framtiden för Lamborghinis del. Hela vår modellserie är hybridiserad. Temerario, Urus, Revuelto, Fenomeno – alla hybrid. Och just nu, i superbilsvärlden, finns det ett minskat intresse för helt eldrivna bilar.

Vi lever på samma planet som alla andra, så vi måste driva tekniken framåt när tekniken och kunden är redo. Jag är redo. Men just nu är kunden inte redo ännu.

AI i designstudion

Hur har din designprocess förändrats under tio år på Lamborghini?

– Mycket har förändrats på regelsidan, ja. Men processen i sig utvecklas också ständigt. När jag kom för tio år sedan var trenden digitala modeller. Jag fick kämpa för fysiska modeller, jag måste se formen, känna den. Nu arbetar vi med tre saker tillsammans: AI, fysiskt och digitalt. Jag har jobbat med design sedan 1999. På 90-talet, om jag ville ha ett stort presentationsmaterial, skissade jag för hand, stort.

– Sedan kom skrivare. Sedan Photoshop och plotters. Sedan Alias. Varje gång var det ett språng. Nu är det ett nytt språng med AI-verktyg som vi började implementera på allvar för några månader sedan. Och vad jag kan säga är: om du hade sett vad mitt team visade mig före jul förra året, bilar som kör, flyger, driftar på vår projektionsvägg – hade du gråtit av glädje. Det är helt otroligt.

Riskerar inte AI att platta ut känslan i arbetet?

– Tvärtom. Känslan ökar. För designern är alltid en människa. Vi sätter oss ner, tar en kaffe, skissar. Och om jag inte skakar om den komfortzonen gör vi alltid samma sak. Så jag behöver mina små störningsmoment. AI är precis det – ett störningsverktyg. Det ger dig inte svaren. Du måste arbeta med det. Du måste veta vad du vill.

– Men det som förut tog en vecka, skiss, rendering, Alias, visualisering, video, kan jag nu komprimera till en dag. Och eftersom vi är ett litet, lean designcenter behöver jag inte skära ner folk. Jag kan maximera kreativiteten. Jag ringer en av mina designers från bilen på väg in – “Jag hade den här idén, vad sägs om det här?” – och två timmar senare finns det redan en video. Det är verkligheten nu.

Och fysiska modeller – är de fortfarande oersättliga?

– Absolut. Mitt team lägger 3D-utskrivna modeller på mitt skrivbord varje morgon, eller så tar jag med dem hem på helgen, för det avståndet låter mig tänka ordentligt. Du ser det på fredag och tycker om det. Du ser det igen på söndag och tänker, ja, men kanske kan vi arbeta lite på den volymen. Det fysiska objektet ger dig tid att ge ordentlig feedback. Även en liten modell berättar något som en skärm inte kan.

Historia och inspiration

Vilka historiska designer återvänder du mest till för inspiration?

– Jag lär mig varje dag. På sistone har jag dykt djupt in i Lamborghinis egen historia och tillbringat mycket tid på museet, studerat bilarna noggrant. Men också in i italiensk designhistoria mer generellt. Jag köper böcker. Jag reser medvetet genom Italien, går in i kyrkor, studerar målningar från 1500-talet.

– Sättet de gamla mästarna arbetar med skugga och ljus, sättet de komponerar en yta, det är en inspirationskälla för mig. Och naturligtvis bilar. Förkrigsbilar framförallt. Ibland hittar du något i en äldre bil som du aldrig visste existerade, och det sätter igång något helt oförväntat. Vi är i Motor Valley, omgivna av märken med hundra års historia. Det är en extraordinär plats att befinna sig på, och jag vill ta in så mycket som möjligt av det.

Så ser Framtidens Lamborghini ut

Framtidens Lamborghini handlar mindre om vad som driver bilen och mer om hur den upplevs. Drivlinan kan förändras, men silhuetten ligger fast. Den låga taklinjen, kilformen och de grafiska signaturerna är fortsatt kärnan. I stället för att rita om allt handlar det om att förfina.

Skarpare proportioner, tydligare separation mellan teknik och design och ett uttryck som är lika omedelbart som alltid. Oavsett om det sitter en V12 eller ett batteri i ryggen ska du veta vad det är innan du ens hunnit tänka. Det är där nästa kapitel börjar.

Därför är en Lamborghini så lätt att köra

Lamborghini: “Vi vill behålla V12:an så länge som bara möjligt”

Lamborghinis laddhybrid med V12 slutsåld – i tre år till