Test: Renault Clio R.S.

Renault Clio 1,6 Turbo R.S. 200 EDC (2017)
Motor: 1,6-liters, 4-cylindrig, bensin, 200 hästkrafter, 240 newtonmeter
Kraftöverföring: 6-växlad dubbelkopplingslåda, framhjulsdrift
Acceleration 0-100 km/h: 6,7 sekunder
Toppfart: 230 km/h
Vikt: 1204kg
Mått (längd/höjd/bredd): 4090/1434/1732 mm
Pris: 229 900 SEK
(Testbil cirka 251 600 SEK)

Renault är ett märke som jag har associerat med tråkiga och halvdant byggda bilar. Den senaste modellen jag körde var nya Talisman som överraskade med att kliva upp kvalitetsmässigt och vara en genuint bra bil. Många av de andra modellerna från Renault är dock inte lika uppdaterade. Clio är en av dem och den är inte heller det roligaste av ting på marknaden, men frågan är om R.S.-versionen kan liva upp vardagen genom att vara en bra bil som ger föraren lite extra energi på väg till jobbet en vanlig vardagsmorgon. Låt oss lägga i Högsta Växeln och recensera Renault Clio R.S.

Clio R.S. ser ut som en helt vanlig Clio men med två extra bokstäver under Renault-märket fram och i modellbeteckningen på bakluckan. Att just denna bil en är snabb sportversion av vanliga Clio märks ungefär lika mycket som att priset på vetemjöl har höjts med 50 öre de senaste fem åren. Det är exteriört sett ytterst få detaljer som utmärker att man kör runt i just R.S.-versionen av Clio. Precis som med Audi RS6 kommer inga förbipasserande människor, om de inte är mycket motorintresserade, att märka att man kör runt i en sportbil.

Om det inte vore för de större fälgarna och den skrikgula färgen som färgmässigt matchar solens strålar, skulle jag personligen antagligen inte lägga märke till den om jag skulle passera den i trafiken. Designen är alltså anonym och smälter in överallt. En Clio förväntas framföras av en pensionär eller en person som bryr sig lika lite om bilar som jag bryr mig om 2017-års nya kollektion av damstrumpor. Nästan ingen vid trafikljuset förväntar sig att det finns 200 hästkrafter i bilen bredvid när det slår om till grönt.

Den röda tråden av anonymitet fortsätter även invändigt. Instrumentpanelen i en Clio ser precis ut som den i en Renault ZOE. Det skulle inte förvåna mig om interiören i Clio R.S. är av samma material som PET-flaskor tillverkas av, exakt så plastig är den. Det fanns två saker som överraskade mig med bra kvalitet och skön materialkänsla, pedalerna och växelpaddlarna.

Dessa är även det som i interiören bidrog mest till körupplevelsen. En annan rolig detalj var bilens infotainmentsystem. Det är precis detsamma som i alla andra Renault-modeller, men en funktion var tillagd specifikt för R.S.-modellen. Den heter R.S. Monitor och innebär att föraren kan skräddarsy förarprofiler och se så mycket information om bilen att man plötsligt framstår som en datorhacker. Allt från att kunna mäta acceleration, till bilens G-krafter och en hel del annat racing-inriktat går att läsa av på skärmen.

Körglädje är det området där Clio R.S. visar vad den är till för. Tyvärr verkade vädret vara inlånat från Sibirien under tiden jag hade bilen. Dock kunde jag, utifrån de få tillfällen då vägarna inte såg ut att vara skoterspår från skogarna i Norrland, verkligen känna hur briljant Clio R.S. chassi är vid så kallad ”dynamisk körning”. Den uppfattas alltid som pigg och snabb men har tyvärr en otrevlig ovana att strunta i att växla om R.S.-läget är inkopplat.

Det uppstår då ett ljuvt motorvrål som låter fantastiskt men som skär i hjärtat med tanke på bilens hälsa. Detta kan ses som ett litet problem men medförde att jag valde att lämna bilen i det normala läget vid acceleration för att slippa känslan av att hela tiden skada motorn. Clio R.S. stötdämpare gav snarare en känsla av att sitta i ett fordon utrustat med stenbumlingar istället för säten. Detta ledde till att den betedde sig fantastiskt i kurvorna, men med obefintlig komfort över snö, is och andra ojämnheter.

Många dieselbilar som säljs idag i Sverige har en 2-liters motor med 190 hästkrafter under huven. Trots att Clio R.S. har ungefär samma hästkraftantal är det mycket som skiljer dessa åt. Det som enligt mig märks mest är explosiviteten. I en typisk familj skulle en VW Passat TDI 190 vara den lugna storebrorsan som läser böcker och diskuterar politik med sina vänner. Clio R.S. däremot skulle vara lillebrorsan som alltid har på sig kepsen bak och fram och som konsumerar farliga mängder energidryck. Den är explosiv och vill hela tiden framåt. Den är en bil för unga gas-glada fartdårar, för de som gillar att varva motorn högt och komma i på tok för höga farter runt slingriga landsvägskurvor. Renault Clio R.S. – en mycket rivig racer.