Test: Mercedes-Benz Marco Polo provkörd – pampigaste plåtisen

Precis som för myggen innebär sommarhalvåret att det är dags för campingfantaster att ge sig ut i år igen. Vänder man sig till Mercedes för sina färd- och boendebehov står Mercedes-Benz Marco Polo och välkomnar en. Nja, inte självaste Marco Polo, men Mercedes ombyggda V-Klass som går under samma namn. 

Vi har tagit oss till pittoreska Skottland för att lägga i Högsta Växeln och provköra uppdaterade Mercedes Marco Polo.

Foto: Morgan Petri/Mercedes-Benz

Glamping är inget nytt koncept

Skottland är en ytterst passande plats att testa på så kallat ‘vanlife’ och ‘glamourous camping’ eller ’glamping’ som det ofta kallas. Varför?

Bägge koncepten har nämligen sitt ursprung i just Skottland och vanlife existerade redan innan bilen hade uppfunnits.

Målet med vanlife och glamping är helt enkelt att komma så nära naturen som möjligt, men i fallet för glamping: utan att bli av med alla sorters bekvämligheter.

Mercedes-Benz Marco Polo försöker alltså vara en rullande lyxburk som tar dig dit du vill och låter dig slå läger där så bekvämt som möjligt.

Samtidigt vill Mercedes att den, till skillnad från den stereotypa husbilen, ska gå att använda i vardagen och kanske till och med agera familjens enda kärra.

Inte Mercedes första rodeo

Den allra första Marco Polo var en ombyggd Vito, men innan dess tillverkade Mercedes Bremer Transporter vilket år 1984 var startskottet för Mercedes campingresa.

Efter Vito följde Viano och sedan dagens V-Klass från 2015 och framåt. Kort sagt har Mercedes sysslat med det här i 40 år och bör ha koll på hur man gör.

Vad är nytt i Mercedes-Benz Marco Polo?

I och med uppdateringen av V-Klass Marco Polo har Mercedes fokuserat på design och teknik.

På självaste campingfronten har inte särskilt mycket hänt, men det är inte nödvändigtvis dåligt heller.

Framtill har Marco Polo bestyckats med en ny och större grill samt nya strålkastare. Baktill har man skrivit ut Mercedes-Benz strax under rutan, som går att öppna separat från resten av bakluckan a la BMWs (före detta) Touring-modeller.

De största framstegen har gjorts i framsätet där interiören är helt omarbetad för att hamna mer i linje med Mercedes nuvarande utbud.

Det betyder dubbla skärmar, en redig uppsättning fysiska knappar och trädekor så långt ögat når.

Även om kvaliteten inte är helt övertygande vid närmare inspektion, ser allt väldigt prydligt ut och bortsett från touch-knapparna på ratten är allt väldigt tillmötesgående.

Dags för roadtrip

Nog med bakgrund, nu är det dags för äventyret.

Att sätta sig bakom ratten på en tyskregistrerad och därmed vänsterstyrd Marco Polo i ett vänsterstyrt och trångt land kan vara något skrämmande.

Bilen, trots sina i sammanhanget kompakta yttermått, är nämligen över fem meter lång och inte den smalaste bilen på vägen. Lyckligtvis tog det ungefär 50 meter innan jag visste precis var jag hade bilen. Den är vansinnigt lättkörd.

Trots dess vikt, som skulle få en sumobrottare att storkna, är skillnaden mot en vanlig V-Klass inte enorm och Marco Polo uppträder därför på ett liknande sätt. Den känns verkligen som en helt vanlig minibuss bakom ratten.

Väl ute på de skotska vägarna tog jag sikte mot dagens första destination: en över 500 år gammal herrgård.

Vägarna omges av fantastiskt vackra byar och enastående natur, men vägarna i sig är sanna måndagsexemplar. Lyckligtvis var testbilen extrautrustad med luftfjädring som kunde avvärja de allra flesta imperfektionerna.

På väg mot nästa planerade stopp kunde jag bekanta mig med all teknik, däribland det intuitiva infotainmentsystemet och backspegeln som kan växlas mellan spegel och skärm.

Det här kan mycket väl vara Mercedes bästa infotainment, och funktionaliteten är rejält utökad för Marco Polo-specifika funktioner.

Längs vägen stötte jag på en och annan loch omgiven av mäktiga bergssidor. De kurviga landsvägarna visade sig vara ett ypperligt dynamiskt test för V-klass Marco Polo.

Tack vare en stark fyrcylindrig dieselmotor och fyrhjulsdrift kändes bilen som ett godståg. Saker flög inte heller omkring i köket tack vare magneter i botten av kabinetterna.

Väl framme vid en villa belägen precis intill en loch kunde jag njuta av utsikten och sätta mig och jobba en stund genom att rotera förarstolen och vika upp bordet baktill.

I köket intill finns även en 40 liter stor kylbox som klarar av att kyla ner till minus 18 grader vilket duger gott för färdproviant, men skulle lika gärna kunna användas i vardagen för frysvaror. Ytterligare bekvämligheter som 230-voltsuttag och USB-portar gör att man aldrig behöver släpa med sig powerbanks eller dylikt.

Att slå upp läger med Mercedes-Benz Marco Polo

Dagens sista destination, och sovplats, var belägen långt bort från någon form av vettig väg och kändes genuint naturnära. Tacksamt nog fanns det ett fint boende till oss precis intill. Valde jag att sova där? Såklart inte.

Jag parkerade min Mercedes-Benz Marco Polo och dök in i appen som styr alla finurliga funktioner. Därifrån kan man bland annat öppna upp taket, ställa temperatur och belysning, få bilen att ställa in sig platt gentemot marken tack vare luftfjädringen.

Sedan var det bara att rigga sovplatsen. Bilen har sovplats för fyra, förutsatt att man kommer ganska väl överens. Sängbredden både uppe och nere är strax över en meter, medan längden är strax över två.

Det var ingen konst att sova i Mercedes-Benz V-Klass Marco Polo, och att på morgonen återställa till bänksoffa gick minst lika lätt. Frukost avverkades i bilen, även om de två gasplattorna inte kom till användning.

Detaljrikedomen som genomsyrar hela Marco Polo överträffade mina förväntningar, exempelvis som när jag möttes av en belyst spegel innanför en av förvaringsskåpen. Allt känns taktilt och gediget samtidigt som trägolvet och de högblanka köksytorna ger lite båtkänsla.

Livet på en pinne

Mercedes-Benz Marco Polo erbjuder sannerligen livet på en pinne. Den har yttermått av en vanlig minibuss, men är kapabel att husera en familj på fyra på världens äventyr.

Toalett är egentligen det enda man går miste om jämfört med de kolossala husbilarna. Här finns matgrupp, kök, dusch och en körupplevelse som är långt ifrån miserabel. 

Trots den nästan ett decennium gamla plattformen vilken bilen byggs på, lyckas uppdateringen modernisera Marco Polo på precis rätt sätt.

Jämte en Volkswagen California framstår den som lyxigare, men snäppet mindre uttrycksfull. Framförallt är den bekvämare vilket väger tungt när man ska avverka många mil bakom ratten. 

Personligen hade jag nog fortfarande valt en bil med taktält för att komma nära naturen, men om campingsemester hade stått i kalendern varje år blir det inte mycket smidigare än så här.