Test: Volvo XC90 T8 – fortfarande skogens konung?

Det är nu 10 år sedan Volvo nylanserade sig som märke med senaste XC90. I en tid då Volvo än en gång ska omforma hela modellprogrammet bestämde Erik Punt sig för att återbesöka modellen i toppversionen XC90 T8 på en resa till Dalarna.

Foto: Erik Punt

Volvo XC90 har fått sig en välbehövlig uppdatering sedan några år tillbaka vilket påverkar allt ifrån drivlinan till infotainmentsystemet men även det estetiska intrycket, om än marginellt. 

Målet med testet är att ta oss till Dalafjällen. Där ska vi undersöka om Volvo XC90 är den optimala bilen när det vankas skidsemester eller andra utflykter som innebär att man behöver välja något annat transportmedel än tunnelbana eller spårvagn.

Volvo XC90 har en tidlös design

Utseendemässigt måste man erkänna att modellen har åldrats otroligt väl. Grundformerna är onekligen tidlösa, vilket förmodligen är anledningen till att nya EX90 i hög grad har behållit många av designdragen. 

När XC90 lanserades var det resultatet av den största satsningen från Volvo någonsin med investeringar på över 100 miljarder kronor. SPA (Scalable Platform Architecture) och VEA (Volvo Engine Architecture) blev två begrepp som kom att definiera Volvos framgångar efter övertagandet av Geely 2010. 

Tiden har sin gång och nu är XC90 den äldsta modellen i modellprogrammet men trots detta är den fortfarande en storsäljare av rang. Över 100 000 exemplar rullade ut från Torslandaverken och fabriken i Chengdu under 2023. 

Batterikapaciteten har växt

Den största förbättringen som XC90 genomgått är att batteriet till laddhybridmodellerna har blivit betydligt större och numera mäter in på 18,8 kWh. Det här gör att ekipaget numera tar sig 71 kilometer på en laddning. 

Förbättringen av laddhybriden är särskilt relevant eftersom det sedan ett tag tillbaka är det enda alternativet på den svenska marknaden. De rena förbränningsmotoralternativen, såväl som mildhybriderna, har tagits bort.

I symbios med batteriets större storlek har också elmotorn växt till sig och är numera på 145 hästkrafter. Dessutom kan man fylla på med elektroner med nästan dubbelt så hög hastighet som tidigare, 6,4 kW jämfört med tidigare 3,6.

Föråldrat infotainmentsystem

En annan stor förändring är att Volvos egenutvecklade Sensus-system fått ge plats för ett Google-baserat infotainmentsystem. Svagheterna med den här lösningen är att visa undermenyer är lite väl plottriga. Att hårdvaran inte är utvecklad med den här mjukvaran i åtanke märks tyvärr här och där. 

Styrkorna består däremot av att rösstyrningen fungerar förvånansvärt bra samt att telefonen på ett sömlöst sätt kan skicka resmål via Google Maps-appen till bilen. Dessutom samverkar Google-navigationen med hybriddrivlinan så att den elektriska energin används vid rätt tidpunkt för att få en så låg förbrukning som möjligt över hela resan. 

Det här gjorde att batteriet tog slut precis när vi rullade in till Idre trots att resan var betydligt längre än de 71 kilometerna som den ska klara av på el. Elen hade portionerats ut vid de tillfällena då den gjorde som mest nytta enligt den informationen som finns tillgänglig i Google Maps vilket bland annat inkluderar topografisk data. 

Stora familjen får plats

Förbrukningen landade på strax under 8 liter per 100 kilometer vilket är klart över de 1,3 liter som anges enligt WLTP men som ändock får ses som klart godkänt för en stor och sjusitsig SUV. 

Faktum är att modellens möjlighet att konfigureras som sjusitsig är tämligen unik i segmentet och enbart Audi kan erbjuda en motsvarande modell men till ett högre pris om man önskar en laddhybrid-drivlina. 

Förbättrad fyrhjulsdrift för Volvo XC90

Väl på plats uppe i fjällen ställdes XC90:n inför utmanande förhållanden med smält snö som återfrusit och förvandlat vägen till en veritabel isrink.

Den tidigare versionen av hybriddrivlinan kunde vid sådana här tillfällen ge ett intryck av att vara tämligen obalanserad eftersom bensinmotorn var mångdubbelt kraftigare. XC90 med hybriddrivlina saknar kardanaxel och bakhjulen drivs enbart av elmotorn vilket gör att elmotorns styrka har en direkt inverkan på bilens balans.  

Test: Audi Q7 e-tron

Test: Lexus RX 450h på långtur till Åre

Test: Volvo XC60 T8

I den nya versionen fungerar det här okonventionella systemet ganska bra. Balansen mellan fram och bakaxel känns betydligt mer neutral tack vare den kraftigare elmotorn. Hade Volvo inte fått för sig att plocka bort knappen för att aktivera “ESC Sport” hade XC90 kunnat bjuda på riktiga bredsladdar.

Lite mer hjulspinn tillåter däremot antisladdsystemet när man lägger i “off-road”-körläget. Eftersom testbilen är utrustad med luftfjädring för 26 900 kronor, höjs bilen upp för att underlätta körning över stock och sten.

“Off-road”-läget fungerar även ypperligt om man får för sig att ge sig ut i backar täckta av djup snö. Med XC90 kommer man med andra ord att kunna ta sig sista biten till stugan utan några större problem.  

Luftfjädringen medför inte enbart att man kan fräsa fram i eländig terräng utan också att komforten blir föredömlig. Kombinerat med en interiör som bjuder på några av marknadens bästa säten så är det en bil som man gärna åker långt i. 

Volvo XC90 är omodern men funktionell

När det gäller den interiöra ergonomin har det dock skett en försämring i samband med ansiktslyftet då några knappar försvunnit och istället ersatts av digitala diton. Det är ingen radikal försämring men förändringen gestaltar på ett föredömligt sätt att välutformade knappar i många fall är överlägsna. 

För mig väcker denna upplevelse varningsklockor inför Volvos kommande lanseringar, som likt EX30 sannolikt kommer att överge fysiska knappar i största möjliga utsträckning.

Praktikalitet i världsklass

För alla presumtiva spekulanter så är praktikalitets-aspekten tämligen viktig och här levererar XC90 i topp. Bagageutrymmet är stort som munnen hos en blåval och sväljer allt som kommer i dess väg. 

Dessutom kan den andra sätesraden skjutas fram- och tillbaka för att tillgängliggöra ännu mer plats. Alla säten är individuellt fällbara vilket borgar för god flexibilitet. Det gör att man kan få in en ansenlig mängd skidor och fyra personer utan att behöva montera en takbox.  

Skandinavisk lyx

Testbilen var utrustad med Volvos nydanande och otroligt läckra ullklädsel som kombineras med mörk, nästintill svart, ask. Intrycket är otvetydigt präglat av skandinavisk minimalism.

Dessvärre har man landat i veganfällan och många av läderdetaljerna är i själva verket i skinnimitation, vilket drar ner en annars premiumbetonad upplevelse. Om man önskar att alla detaljer ska vara i skinn kan man välja till den ljusa och ventilerade nappaläderklädseln.

Att välja XC90 för att resa till Dalafjällen visade sig vara ett helt utmärkt val. Bilen är tryggheten själv på de stundvis degenererade, tjälskadade och isiga svenska vägarna. Endera briljerar den med god komfort, trygga vägegenskaper och endera med säkerhetssystem i världsklass. 

Styrkan hos Volvos säkerhetssystem är, enligt mina erfarenheter, att man alltid kan lita på dem i kritiska stunder när det verkligen behövs. Detta är ovärderligt i en bil som är dedikerad till att transportera det mest värdefulla. 

Snart gör EX90 entré på riktigt, och den stora frågan är om den kan fylla de stora skorna som andra generationens XC90 lämnar efter sig. Volvos framtid hänger på efterträdarens framgång.