Candela C-7 provkörd

Den som besöker Högsta Växelns hemsida någorlunda regelbundet vet att vi i stort sett uteslutande sysslar med bilar och andra väggående fordon. Vi har emellertid fler intressen, och stöter ibland på farkoster från andra kategorier som är så spännande att vi vidgar våra vyer. I somras var jag ute och seglade och mötte en motorbåt som nästan ljudlöst svävade fram några decimeter över vattenytan. Efter närmare efterforskningar visade sig den förbluffande skapelsen vara den eldrivna bärplansbåten Candela C-7. Fascinationen var total, och jag var bara tvungen att lägga i Högsta Växeln och bege mig ut på Lidingö för en provtur.

Nyckeln till energisnålhet på vattnet

Traditionella motorbåtars akilleshäl är att de i regel är trögdrivna eftersom de antingen måste pressa sig igenom eller plana fram ovanpå vattnet. Vill man åstadkomma en någorlunda vettig räckvidd med eldrift måste man således precis som i bilar montera stora, tunga och dyra batterier – något som i sig inte gör mycket gott för räckvidden.

Poängen med bärplanen, som är som ett slags vingar under vattenytan, är att de låter Candela C-7 lyfta helt ur vattnet och flyga fram runt 70 centimeter över ytan. Med endast bärplanens smäckra profiler i kontakt med drickat minskar friktionen med hela 80 procent, vilket med ett batteri på bara 40 kWh ger en fullt användbar räckvidd på runt 50 sjömil (eller knappt 93 kilometer) i marchfarten 22 knop.

Elmotorn är på runt 74 hästar vilket kanske låter i minsta laget, men med en konstruktion nästan helt i kolfiber och en vikt på bara 1,3 ton – varav endast 100 kg är själva skrovet – är båten ändå god för en elektroniskt begränsad toppfart på 30 knop.

Lika mycket flygplan som båt

Candela beskriver C-7:an som lika mycket ett flygplan som en båt, och det grundar sig i att den har styrsystem à la modernt stridsplan. I likhet med exempelvis en JAS 39 Gripen skulle Candela C-7 nämligen aldrig kunna flyga på sina vingar utan att de konstant trimmas för att bibehålla stabiliteten. Således justeras bärplanen hela 100 gånger i sekunden med hjälp av data från diverse gyron och sensorer, vilket man som rorsman är helt omedveten om.

Att Candela C-7 skiljer sig markant från majoriteten av motorbåtar i 7-metersklassen blir dock uppenbart redan när man ska kasta loss. Istället för att en högljudd utombordare ska vevas igång krävs det endast att man slår på strömmen och fäller ner drevet i vattnet innan man är redo att ljudlöst styra ut ur hamnen. 

Kontrollerna består enbart av en ratt och ett gasreglage, och när det är dags att lyfta är det bara att få upp båten i runt 6 knop, ställa rodret rakt och dra på full gas. På några sekunder lyfter båten ur vattnet, allt ljud upphör och gången blir helt stadig. Att färdas med en vanlig motorbåt förknippas med ljud och skumpande även i ganska låga farter, men att i 22 knop stryka över fjärden med en Candela C-7 är lika tyst och bekvämt som att sitta i en Mercedes S-Klass på motorvägen. Man kan hålla en fullt normal konversation, man gör inget svall, och majoriteten av alla vågor passerar obemärkt under skrovet. Pressar man upp båten till toppfart ökar ljudnivån något av att vattnet börjar att spruta upp på skrovet, men den är fortfarande på en långt lägre nivå än i en planande motorbåt.

Är man på lekhumör kan man också peta i sportläget och lägga ner båten i skarpa svängar precis som vilken båt som helst, med undantaget att det hela sker mycket mjukare och tystare. Är man för burdus med kontrollerna finns dock risken att stabiliteten äventyras, men skulle man nå den punkten slår algoritmerna automatiskt av på gasen och landar båten tryggt och kontrollerat. Samma gäller om man skulle stöta på en våg på över 1,1 meter vilket är maxhöjden i flygande läge, samt om signalen från någon av sensorerna blir störd. Vill man landa på eget bevåg är det bara att dra tillbaka gasreglaget till neutral så styr båten landningen själv och går mjukt ner i vattnet med aktern först följt av fören – precis som ett flygplan.

Storslagna framtidsplaner

Candela C-7 är utan tvekan en av de häftigaste och mest unika båtupplevelserna jag någonsin haft, och jag är övertygad om att bärplan är nyckeln till en elektrisk – eller för den delen bara mer bränslesnål – framtid på vattnet.

På vissa punkter känns båten förvisso inte helt färdig. Exempelvis fungerar den dåligt i farter mellan kryphastigheten 5 knop och när den kan börja flyga vid runt 17 knop, vilket är opraktiskt då hastighetsbegränsningen i våra farleder ofta ligger någonstans däremellan. Förvaringen ombord är dessutom begränsad, och med låga sargkanter och platta stolar känns det stundtals som att man sitter på snarare än i båten. Av den anledningen finns säkerhetsbälten monterade. Med ett skrov helt i kolfiber och mängder av avancerad teknik är båten knappast heller billig med ett grundpris på över 2,5 miljoner plus moms. 

Det man dock ska komma ihåg är att Candela C-7 alltjämt är något av en prototyp som nästa år får en ersättare. Nya C-8 ska inte bara bli större, tystare och mer ombonad, men också sportigare, och med en design som är bättre optimerad för serieproduktion lyckas man dessutom att hålla ungefär samma pris som för C-7.

Företaget håller även på att utveckla större modeller för användning i kollektivtrafiken med en passagerarkapacitet på mellan 12 och 300 personer. Det finns med andra ord en chans att vi inom en relativt snar framtid med våra SL-kort kommer att kunna åka eldriven bärplansbåt till jobbet i Stockholm. Starkare argument för att få mig att skippa bilen för morgonpendlingen har jag sällan stött på!

Candela är utan tvekan en av de mest intressanta svenska fordonstillverkarna idag, och vad de hittar på i framtiden ska onekligen bli spännande att följa.