Test: Ford Fiesta ST

Ford Fiesta ST (2020)
Motor: 1,5-liters 3-cylindrig bensinmotor, 200 hästkrafter, 290 newtonmeter
Kraftöverföring: Sexväxlad manuell, framhjulsdrift
Acceleration: 0–100 km/h: 6,5 sekunder
Toppfart: 232 km/h
Vikt: 1 262 kg
Mått (längd/höjd/bredd): 4065/1466/1735mm
Pris: 249 900 SEK (testbil cirka 292 950 SEK)

När jag förra sommaren körde Ford Focus ST blev jag så tagen att jag så småningom nominerade den till årets Högsta Växeln-bil. Folk i min omgivning tycks dock inte vilja prata om något annat än småsyskonet Fiesta ST; den kommer på tal vare sig man pratar om andra Ford-modeller eller små sportbilar i största allmänhet. Här på redaktionen har vi redan testat Ford Fiesta ST, men till min stora förtret innefattade detta ”vi” inte undertecknad. Därför var vi – med betoning på mig – tvungna att testa den på nytt.

Eftersom det förra testet resulterade i konstaterandet att Fiesta ST var en seriös sportbil, fick jag nu låna den under förevändningen att jag skulle ta reda på hur den fungerar som vardagsbil. Det här testexemplaret var förresten lackat i en annan grå kulör, så på ett sätt rör vi oss på av redaktionen outforskad mark. Låt oss lägga i Högsta Växeln och se hur Ford Fiesta ST funkar till vardags! 

Lacken jag nämnde heter Silver Fox, och innebär ett prispåslag à 8 900 kronor. Utan att ha kört bilen i någon annan färg kan jag säga att de pengarna med fördel kan sparas in, för att i stället läggas på den allra viktigaste extrautrustningen: Performance-paketet för 9 500 kronor. Anledningen till att jag lägger sådan tonvikt vid det är att det är genom det tillägget man får roa sig med LSD (differentialbroms alltså).

Förlåt mig för att jag redan glidit ifrån min undersökningsansats, men faktum är att Fiesta ST är jättesvår att utvärdera som vardagsbil om man bara har den i en vecka. Den är lika busig och bedårande som en hundvalp som inte är ens egen. För mig var det till exempel helt omöjligt att låta bli de sportiga och högljudda körlägena. I dessa blir inte minst nedväxlingarna en fröjd, eftersom det smattrar behagligt ur avgasrören.

Tack vare att motorn är trecylindrig är den också vid gaspådrag en fröjd att lyssna på. När man belastar den på låga varv påminner ljudet om gamla propellerflygplan i krigsfilmer. Tråkigt nog är Ford lite väl uppenbart stolta över motorljudet, eftersom de envisas med att spela upp det i bilens högtalare. Det är synd och skam på en bil vars avgasutblås faktiskt är de riktiga slutrören och inte några kromromboider som fällts in i stötfångaren.

I övrigt är det endast med möda jag kan hitta fel med den här bilen. Sportstolarna kan till exempel klassas som lite väl sportiga. Nu råkar just min ändalykt passa dem som handen i handsken, men sätena har tvivelsutan förmågan att göra längre resor tämligen oangenäma även för en annan.

Komforten gynnas samtidigt av den fruktiga fjädringen där bak. Vad jag menar är att stötdämparna är klyftiga, eftersom de är bananformade. Ursäkta ordvitsen. Jag överlåter till Gustaf att förklara saken mer ingående en annan dag. Poängen med formen är i varje fall att stötdämparna blir bättre på att hålla bakhjulen i schack vid hård kurvtagning, utan att för den sakens skull behöva vara lika hårda som i exempelvis Hyundai i30 N Fastback Performance. Liknelsen vid en hundvalp understryks av bilens tendens att lyfta på det inre bakhjulet när det svänger.

Även under huven återfinns en smart grej; för att spara bränsle kan motorn nämligen stänga av en av sina tre cylindrar när inte all kraft behövs. För att så ska hända måste man emellertid köra bilen i normalläget, varför jag tyvärr inte kan säga så mycket om hur Fiesta ST går på två cylindrar.

Jag har alltså misslyckats med uppdraget att utforska Fiesta ST som vardagsbil, och jag borde nästan ha kunnat räkna ut att det skulle bli så redan när jag åkte för att hämta den, så exalterad som jag var. Varje gång jag skulle köra den formligen halvsprang jag till parkeringsplatsen. Det kanske går att köra den här bilen som folk, men för mig vore det möjligt först efter en lång, lång smekmånad; någon som hatar att köra bil kanske är bättre lämpad för uppgiften.

Sammantaget vill jag därför nyansera vår tidigare slutsats gällande Fiesta ST. Emedan det givetvis rör sig om en vanlig bil som vässats för en sportigare körupplevelse är det nästan rimligare att tänka sig att Ford har börjat i andra änden. Den kanske ska heta ST Fiesta, för den känns som en sportbil som Fords vardagsavdelning sedan förädlat genom att förse den med extra dörrar och en kombilucka. En Fiesta för livet, hade Hemingway sagt.

Bygg din egen Ford Fiesta ST här!