Test: Hyundai Nexo

Hyundai Nexo (2020)
Motor: Elmotor, 163 hästkrafter, 395 newtonmeter
Kraftöverföring: Steglös automatlåda, framhjulsdrift
Acceleration: 0-100 km/h: 9,2 sekunder
Toppfart: 179 km/h
Vikt: 1 814 kg
Mått (längd/höjd/bredd): 4670/1630/1860mm
Pris: 849 900 (Testbil ca 879 900 SEK)

Vad hände med vätgasbilarna egentligen? Redan år 2008 lanserade Honda sin FCX Clarity och framtiden för världens personbilar verkade genast vara spikad. De batteridrivna elbilarna framstod då fortfarande som ett opraktiskt hippieskämt och en FCEV (förkortningen av Fuel Cell Electric Vehicle) skulle ge oss deras miljömässiga fördelar utan att behöva göra avkall på varken praktikalitet eller prestanda. Nu har det gått en halv livstid sedan dess (i alla fall ur perspektivet av en genomsnittlig Högsta Växeln-skribent), men bränslecellsbilarna lyser alltjämt nästan helt med sin frånvaro. Det betyder emellertid inte att ett flertal biltillverkare inte jobbar på problemet, och Hyundais senaste bidrag till marknaden heter Nexo. Vi lade i Högsta Växeln för att undersöka om den är ett verkligt alternativ för framtiden.

Läs vår recension av föregångaren ix35 här!

Fördelarna med en FCEV är uppenbara. På några minuter fyller man en bränsletank med vätgas vid en mack som vilken bil som helst, och denna blandas i bränslecellen med luft och resultatet blir elektricitet och vatten. Elektriciteten används sedan för att driva en elmotor, och resultatet är en elbil som aldrig behöver laddas under längre perioder och som har en fullt användbar räckvidd. Med andra ord en bil utan hälso- och miljöfarliga utsläpp som i teorin rakt av kan ersätta de bilar de flesta av oss kör runt i idag. Man slipper dessutom släpa runt på en massa tunga batterier, som är både dyra och innehåller potentiellt miljöfarliga ämnen. Om ni vill lära er mer om hur Nexos drivlina fungerar kan ni göra det här. 

Det stora genidraget med Nexo är att den spelar på bränslecellsbilens kvaliteter till det yttersta. Konkurrenten Toyota Mirai ser ut som en Prius från yttre rymden och framstår som en galen eco-bil från framtiden. Nexo ser förvisso ut som en konceptbil, men den är samtidigt stöpt i en högst konventionell form. SUV:ar är populära idag och även om de inte är särskilt bränslesnåla kommer de nog att vara det även i framtiden. Och poängen är ju ändå att man kan tanka fullt på bara några minuter, så en något högre förbrukning spelar inte så stor roll. Den höga karossen gör dessutom att man får plats med tre stora vätgastankar utan att de inkräktar på bagageutrymmet nämnvärt.

Det finns spår av liknande förnuftighet i körupplevelsen. Elbilar lämpar sig som bekant extremt väl för tyst och avslappnad körning, och samma gäller för bränslecellsbilen. Nexo är därför både fantastiskt responsiv, följsam och lättkörd. Det en FCEV däremot inte kan leverera i samma utsträckning som en konventionell elbil med ett stort batteri är prestanda. Bränslecellen klarar helt enkelt inte av att leverera tillräckligt med kraft på en och samma gång. 0-100 avverkas således på 9,2 sekunder vilket med dagens mått mätt är bestämt långsamt. Istället har man satsat på komfort, med mjuk fjädring och en välisolerad kupé utan eftergifter till sportighet.

Inredningen är utseendemässigt en oväntat lyckad kombination av framtidens design och Hyundais klassiskt flodhästgrå färgtema, och är utrustad för att matcha den komfortabla körupplevelsen med komfortabla ventilerade stolar, radarstyrd farthållare och ett självparkeringssystem där det inte ens behöver sitta någon i förarstolen.

Interiören är också bättre hopskruvad än gemene Hyundai-modell, även om det fortfarande finns en hel del hårdplast. Det finns självklart även en hel drös säkerhetssystem och det mest intressanta av dessa är dödavinkelvarnarna, som består av en kamerabild som kommer upp i instrumenthuset när man börjar blinka.

Jag är beredd att gå så långt som att säga att Nexo är den bästa bilen Hyundai producerar för tillfället. Det som är slående är att den känns utvecklad för att vara en så direkt ersättare som möjligt till de bilar vi faktiskt kör idag. Samtidigt utnyttjar den drivlinans inneboende styrkor på ett mycket intelligent sätt för att skapa en harmonisk körupplevelse.

Den är dessutom bättre utrustad och hopskruvad än sina mer konventionella syskon – antagligen för att den existerar för att visa FCEV-konceptet från sin bästa sida och egentligen är betydligt dyrare att bygga än de cirka 850 000 kronor den kostar att köpa. Räckvidden på runt 60 mil är också helt fenomenal för vad som i grunden är en elbil.

Dessvärre blir slutsatsen ändå samma som när vi körde Toyota Mirai för två år sedan. Även om bränslecellsbilar verkligen fungerar och är mycket kompetenta så lämnar infrastrukturen fortfarande mycket att önska. Det finns i dagsläget endast fem vätgasmackar i Sverige, och endast en av dessa ligger i Stockholm. Är man inte en välbärgad vätgas-evangelist som råkar bo nära en av dessa få stationer ska man således absolut inte köpa en bränslecellsbil. Hyundai förväntar sig knappast att Nexo ska bli en storsäljare, utan den understryker faktumet att bränslecellsbilar verkligen fungerar. Bilindustrin är redo, nu ligger bollen hos politikerna.