Test: Aston Martin DBS Superleggera

Aston Martin DBS Superleggera
Motor: 5,2-liters, V12, bensin, 725 hästkrafter, 900 newtonmeter
Kraftöverföring: 8-stegad automat, bakhjulsdrift
Acceleration 0-100 km/h: 3,4 sekunder
Toppfart: 339 km/h
Vikt: 1863 kg
Mått (längd/höjd/bredd):
4715/1295/1970 mm
Pris: Testbil cirka 4 200 000 SEK

Aston Martin är ett av de mest legendariska namnen i bilvärlden, som representerar den ultimata drömbilen för många bilentusiaster. Vissa ser märket som den definitiva tillverkaren av GT-vagnar, som kombinerar hög komfort med kontinentkrossande prestanda. Andra ser dem som en totempåle för brittisk klass och elegans. Förra året väckte man liv i den gamla DBS-beteckningen – ett namn som i sig har fina anor – med nya DBS Superleggera. Vi har nu kört den i Dubai.

Att bygga en modern dussinbil är konceptuellt sett ganska enkelt. Man ger helt enkelt bilen de egenskaper och finesser man tror marknaden kommer att kräva under de närmast kommande åren, och kombinerar detta med ett moderiktigt designspråk.

Att bygga en Aston Martin, med märkets anrika historia i ryggen, är däremot svårare. Här räcker det inte att skapa en bil som är gångbar i samtiden, utan en Aston måste även vara tidlös – en drömbil för både nutida och kommande generationer av entusiaster. I dagens högteknologiska slit- och slängsamhälle blir detta allt svårare att åstadkomma. Låt oss därför lägga i Högsta Växeln och se om DBS Superleggera lyckas leva upp till sin nobla blodslinje.

Fartresurserna är det definitivt inget fel på. Vid fullgas matar den stora Astonen sig igenom kuggarna i den åttastegade lådan med en väldig fart, och detta ackompanjerat av ett berggrundsskälvande avgasljud. Med en dubbelturbotolva på 5,2 liter och 725 hästar under huven är detta förvisso knappast en överraskning.

Vad som är mer häpnadsväckande är däremot bottenvridet – med sina två turboaggregat löder tolvan på med hela 900 newtonmeter redan vid 1 800 varv. Följaktligen spelar det ingen roll i vilken växel man ligger, vilket varvtal man håller eller vilken fart man gör – bilen accelererar så fort man trycker på gasen. Detta medför dock även att man sällan har anledning att utforska de övre delarna av motorns register. Det finns heller inte så värst mycket mer att hämta i from av karaktär vid 7 000 varv jämfört med vid 5 000.

Bottenvridet är emellertid inte bara praktiskt när man vill åka fort, utan gör även under för körbarheten i övrigt. Det finns en verklig finess i hur motor och växellåda är programmerade för att jobba som en enhet, och resultatet är en drivlina som är ändlöst flexibel under alla typer av körning. Den känslan av finess genomsyrar även körupplevelsen i övrigt, och alla kontroller – från styrning, till bromsar, till gaspedal – känns kalibrerade för att fungera bra tillsammans. Resultatet är ett mycket förtroendeingivande fordon – i alla fall på torrt väglag med antisladdsystemet aktiverat.

Nu ska det förvisso medges att Dubai inte är en optimal plats för att testa en bils dynamiska färdigheter – särskilt inte en sportvagn av denna kaliber. Vägnätet verkar planerat helt med linjal och vinkelhake, och all kurvtagning av det mer entusiastiska slaget begränsas därför till rondeller och motorvägspåfarter.

En sak som dock är säker är att Aston Martin DBS Superleggera är ett landsvägslok av rang. Visserligen känns den initialt väldigt stor. Man sitter lågt, och den långa huven sveper ut föröver på ett sätt som gör 360-kameran oumbärlig vid parkering. Dessutom möter sidospegeln på passagerarsidan både a-stolpen och överkanten av dörren perfekt, och skapar därmed en gigantisk död vinkel snett framåt.

Väl ute på vägen försvinner emellertid den klaustrofobiska känslan av klumpighet, och ersätts av ett kompetent lugn – som att bilen klarar av så ofantligt mycket mer än vad man kräver av den. Fjädringskomforten är trots de låga däcksidorna mycket bra, och med drivlinan i GT-läge blir färden både tyst och avslappnad. Det känns att detta är en bil ämnad att korsa kontinenter – en äkta GT-bil.

Till det yttre är DBS Superleggera en briljant adaption av dagens designideal på vad som i grunden är ett klassiskt Aston-formspråk. Det finns inga stora vingar eller skrikiga färgaccenter. Det är istället klassiska, vackert svepande former som gäller. Samtidigt ger de stora luftintagen, karossens låga bredd, samt den nästan totala avsaknaden av krom, ett diskret uttryck av kompetens och aggression. Inredningen går i samma tecken som exteriören och träffar en nära perfekt balans av traditionell, handknåpad Aston-elegans med mycket läder, kombinerad med en i högsta grad modern och sportig design.

Det finns emellertid vissa designmässiga tveksamheter – främst på grund av hur de påverkar den tidlösa aspekten av en Aston Martin. En bil som ska vara verkligt tidlös kan förvisso gärna likna sina föregångare i elegans och framtoning, men den måste samtidigt ha en egen identitet och inte rakt av låna designelement från märkets legendariska modeller i onödan. Att bilens namn – Superleggera – är skrivet i kromad skrivstil på motorhuven känns därför som en onödig hommage till en svunnen tid.

Ett annat störningsmoment är MMI-skärmen, som står upp ur toppen av mittkonsolen som i vilken modern vardagsbil som helst. Teknologi i all ära – den ska självklart finnas i en modern bil. Däremot känns det synd att någonting som kommer att ses som i stort sett obrukbart och utdaterat om bara några år ska ha en så central plats i designen av inredningen. På märkets äldre bilar fälldes skärmen ner i mittkonsolen och man slapp därmed se det eländiga Volvo-systemet. Här gäller det förvisso ett betydligt mer välfungerande system från Mercedes, men funktionen hade varit trevlig även här.

Dessa små irritationsmoment till trots är Aston Martin DBS Superleggera en väldigt lyckad skapelse, och kombinerar alla de egenskaper som en Aston ur det översta skiktet ska bjuda på. Den är dels klassiskt elegant, men är samtidigt en briljant representation av modernt designtänk. Den är även fantastiskt snabb, men samtidigt en komfortabel GT som är kapabel att korsa kontinenter utan att ens tänka på det. Resultatet som helhet är magnifikt: En ohyggligt kompetent, ohyggligt dyr och ohyggligt vacker, brittisk muskelbil.