Agent 007 och världens snyggaste plagg

Från när jag var liten minns jag med glädje en årlig tradition vi i min familj hade tillsammans med en annan. Vi brukade tillbringa sportloven tillsammans i fjällen, och ett återkommande inslag under denna vecka var att vi såg en av de många gamla James Bond-filmer som visades på TV. Det var så jag introducerades till karaktären, och troligtvis likt för många av er läsare var det av all hans tuffa utrustning jag fascinerades. Huvudsakligen bilarna, naturligtvis. Numera uppskattar jag även själva karaktären, och mest av allt hans syn på vikten av att klä sig anständigt. Därför är det nu dags att ta en titt på fem av Bonds bästa smokingögonblick.

Först ut är den inledande scenen i Dr. No från 1962, och alltså den världens första skymt av Bond på vita duken. Kameran sveper över ett pokerbord, och vi ser hur en spelare – vars ansikte förblir hemligt – kammar hem vinst på vinst. Mannen är iklädd en sagolik smoking i midnattsblått med sjalkrage, och han berömmer lite kallt sin torskande kvinnliga motspelare för hennes mod, samtidigt som han plockar fram en cigarett ur ett silveretui. Hon replikerar, ”I admire your luck, Mr…” varpå vi får se mannens ansikte och höra honom svara, ”Bond, James Bond”.

Smokingen är dock inte bara snygg, utan även praktisk. För detta finns många belägg, men det första jag tänker lyfta kommer från The Living Daylights, i vilken agenterna Sauders och Bond har i uppgift att lönnmörda en viss Koskov som är på orkesterkonsert. När Bond dyker upp är Saunders arg för att han är sen och mycket snyggare klädd än han tack vare sitt val av smoking (min egen tolkning). Tji får han när de springer över till den byggnad varifrån de ska skjuta sitt offer, och Bond med ett enkelt knep förvandlar sin tämligen iögonfallande klädsel till helsvarta skjuta skurkar utan att synas-kläder. Han gör detta genom att vika de svarta kavajslagen över det kritvita skjortbröstet och fästa dem i varandra med en bit kardborreband. Jag överväger att utrusta min egen smoking på samma sätt, åtminstone tills jag har min första Aston Martin.

Nästa scen kommer från Casino Royale, och visar att ovan nämnd skjorta är användbar i spionsammanhang även när den inte är gömd bakom slagen. När Bond blir förgiftad vid pokerbordet så kan han springa ut till sin DBS och rycka upp skjortan utan att knapparna lossnar. Det är tack vare det faktum att en smokingskjorta knäpps med så kallade studs, alltså löstagbara knappar som inte är fästa med tråd. Smokingskjortan förefaller med andra ord vara ett ganska praktiskt klädesplagg. I synnerhet med tanke på att man iklädd den är så snygg att fler än någonsin annars kommer att vilja slita upp den.

En annan härlig scen från Casino Royale är den där Vesper Lynd ger honom en ordentlig smoking, alltså en som uppfyller alla de subtila krav som särskiljer smokingen från en vanlig kostym. Scenen är faktiskt extra intressant om man beaktar det faktum att Casino Royale är det första avsnittet i Bond-kronologin, även om den filmatiserades först ganska nyligen. Det är nämligen inte bara sin 00-status han förtjänar i denna historia, utan även sin fäbless för smokingen, och stil överlag för den delen.

Avslutningsvis vill jag återgå till en Sean Connery-klassiker, och återvända till praktikalitetsargumentet – för vilken välskräddad kostym som helst i det här fallet. I öppningsscenen till Goldfinger får vi se agenten simma upp till en brygga, iklädd torrdräkt och maskerad till fiskmås. Väl i land spöar han en intet anande skurkvakt och installerar en sprängladdning på det hemliga knarklabb denne hållit under uppsikt. Innan bomben smäller ålar sig Bond ur sin torrdräkt och blottar en totalt skrynkelfri elfenbensvit smokingkavaj med alla tillbehör. Han sätter en röd blomma i kavajslaget och glider in på ett partaj där han tittar ned på sin Rolex Submariner på Nato-armband, tänder en cigarett och ser en smula besvärad ut när han långsamt skrider fram genom det kaos som hans explosion precis orsakat.

Det råder inga tvivel om att smokingen är bland det bästa vi män har i klädväg. Det är ett plagg som uppenbarligen lyckas med det vi alla trodde var en omöjlig kombination genom att vara både snyggt och praktiskt. Såvida man är villig att se över sin definition av praktisk det vill säga. Ja, också klär den ju med en silvergrå Aston Martin, och det är inget man ska försumma.