Test: Audi Q8 TFSI e

Audi Q8 60 TFSI e (2021)
Motor: 3,0-liters, 6-cylindrig, bensin + elmotor, totalt 462 hästkrafter, 700 newtonmeter
Kraftöverföring: 8-stegad automatlåda, fyrhjulsdrift
Acceleration 0-100 km/h: 5,4 sekunder
Toppfart: 240 km/h
Vikt: 2515 kg
Mått (längd/höjd/bredd): 4986/1626/2190 mm
Pris: 952 300 SEK (Testbil ca 1 056 000 SEK)

Kuwait är ett land längst in i Persiska viken, känt för sina omfattande oljereserver. Det är denna plats som skänkt andra halvan av OKQ8 sitt namn. Detsamma gäller inte Audi Q8, vars namn egentligen bara är konsekvensen av att alla märkets stadsjeepar heter något med Q, och att just den inordnar sig högst upp i rangordningen. I och för sig hör Q8 därigenom till den mer tungrodda änden av Audis modellprogram och har således ett ganska nära förhållande till det svarta guldet. Även som laddhybrid drar den mycket bränsle.

Men nu går jag händelserna i förväg. För att ta reda på om den här plug-in-hybriden är något att ha, är det dags att lägga i Högsta Växeln och recensera Audi Q8 TFSI e!

Som väntat av stadsjeepen med samma siffra som Audis limousine känns Q8 rejält exklusiv. Den sväljer ojämnheter som om de vore imaginära, och bjuder på silkeslen kraftleverans genom sin kombination av eldrift och sex cylindrar. Dessutom är den snyggast i genren SUV-coupéer.

Bilen gör som den blir tillsagd, men är ungefär lika upphetsande att köra som man väntar sig av en pjäs i den här storleksklassen. Styrningen är föga engagerande men det är också något man räknar med.

Något förvånande är hur svårt jag hade att finna en körställning som fungerar på långfärd – något som ett fordon av det här slaget ändå måste klara galant. Saken kan säkerligen åtgärdas genom att betala för mer exklusiva säten, men jag anser bestämt att även lägstanivån borde vara klanderfri i en bil för omkring miljonen.

Praktikalitet är inget man köper en Q8 för, eftersom lastutrymmet är kraftigt begränsat av den fashionabla taklinjen. I laddhybriden är situationen så klart extra kass, eftersom det sitter ett gigantiskt batteri under bagageutrymmets golv.

Testbilens lastutrymme var i alla fall utrustat med en indelningspryl i metall som kan flyttas längs skenor på vardera sida. Denna sällsynt eleganta detalj kostar 3 500 kronor extra. För mig (och alla andra som är mindre än Shaquille O’Neal) var anordningen tyvärr aningen svår att ställa in utan att få byxor nedsmutsade på köpet.

Andra modellvarianter
som vi har testat:

Q8 50 TDI
SQ8 TDI

Eftersom hela batteriet ska bo under bagageutrymmet är det för mig helt obegripligt varför det finns så löjligt lite förvaringsplats i mittkonsolen. Man får ett litet fack för mobiltelefonen där den också kan laddas via induktion, men det är också allt. Detta lilla fack sitter dessutom alldeles för långt bak för att man enkelt ska kunna komma åt mobilen under färd.

Det ska man ju förstås låta bli, för att inte låta sig distraheras. Att helt förlita sig på handsfree blir emellertid en smula problematiskt när infotainmentsystemet är lika stabilt som Kanye Wests mentala tillstånd. Jag vet inte hur många gånger det startade om eller över huvud taget vägrade att vakna.

Problematiken kan förstås vara begränsat till testexemplaret, som kanske byggdes på en måndag; de flesta tillverkares infotainmentsystem har ju bjudit upp till kamp vid något tillfälle. Det är ändock irriterande när något man tar för givet bråkar så ohyggligt mycket som den här gången.

På tal om måndagsbarnsfasoner hade den här bilen en annan ovana som var riktigt otäck. Bilen var försedd med förmågan att läsa skyltar och anpassa sig efter dem, exempelvis genom att matcha farthållaren med rådande hastighetsbegränsning.

Vid en handfull tillfällen gjorde detta att den misstog tvåsiffriga maxhastigheter för tresiffriga sådana, och började accelerera på eget bevåg. Lyckligtvis inträffade inte det här i stadstrafik, utan på av- och påfartsramper och dylikt. Konstigt nog verkade feltolkningen spontan; det rörde sig aldrig om att bilen misstog en skylt på en parallell väg för att gälla den egna.

Det här inträffade turligt nog bara när batteriet var tomt. För även om 340 bensinhästar inte är något man skämtar bort, är det knappast så att man blir tagen på sängen när de plötsligt börjar arbeta i en bil som väger två och ett halvt ton och redan rör på sig.

Det betyder förstås också att Audi Q8 TFSI e upplevs en aning slö så fort man inte har hela drivlinan till sitt förfogande. Som jag inledningsvis nämnde dricker den då också som en parkbänksalkis.

För- och nackdelar

+ Design
+ Känns exklusiv

– Praktikalitet
– Verklig förbrukning

Frågan är då var Q8 laddhybrid egentligen hör hemma. Den kan vara eldriven i några mil, till exempel när man kör i stan, men givet dimensionerna är det en plats man helst undviker. Som långfärdslok har jag i stället svårt att se att man skulle uppskatta kronorna man sparar på bränsle under de första milen mer än den packning man tvingas lämna hemma till förmån för det stora batteriets anspråk på det redan inskränkta bagageutrymmet.

Laddhybridvarianten av Audi Q8 känns som förkroppsligandet av kognitiv dissonans, för att begagna Danny Saucedos favorituttryck. Den skattemässiga besparingen som kommer av att bilen är laddbar kommer inte i närheten av att täcka det prispåslag som drivlinan för med sig. Lycka till att spara in resten på bränsle!

Bygg din egen Audi Q8 TFSI e här!