Test: Lexus RX 450h på långtur till Åre

Lexus RX 450h AWD (2019)
Motor: 3,5-liters, V6, bensin, 262 hästkrafter, 335 newtonmeter + två elmotorer. Sammanlagd systemeffekt 313 hästkrafter
Kraftöverföring: Steglös variabel växellåda (CVT), fyrhjulsdrift
Acceleration 0–100 km/h: 7,7 sekunder
Toppfart: 200 km/h
Vikt: 2215 kg
Mått (längd/bredd/höjd): 4890/1895/1700mm
Pris: 659 900 SEK (Testbil ca 750 000 SEK)

Gott om utrymme, hög komfort och fyrhjulsdrift. Det är nog de tre egenskaper som de flesta skulle rada upp om du bad dem beskriva den ultimata bilen för en gammal hederlig svensk fjällsemester. Någorlunda hög markfrigång underlättar också, och bor man i en av våra större städer får bränsleförbrukningen gärna vara hyfsat låg så att avverkandet av de många milen norrut inte är att likna med privatekonomiskt självmord. Traditionellt tänkande hade efter dessa kriterier landat i någon form av Volvo Cross Country-modell med dieselmotor, men det är ett lite väl förutsägbart val. Lexus stora hybrid-SUV RX 450h verkar på pappret också uppfylla alla kriterier för en fantastisk fjällvagn, men detta med helt andra medel. Låt oss därför lägga i Högsta Växeln och se hur den ter sig under en tur till Åre.

De första intrycken är goda. Även om grillen är klassiskt Lexus-prålig ger designen både in- och utvändigt en känsla av att detta är en bil designad för ultimat komfort – inte för sportighet. Inredningen känns extremt väl ihopskruvad, de elektroniska komfort-finesserna är många – även om den lilla laptop-liknande musplattan som styr MMI-systemet förblir idiotisk – och det finns gott om plats för fyra personer på långfärd.

När man öppnar bakluckan för att lasta in sagda individers bagage blir man däremot snopen, då volymen i skuffen är fjuttiga 539 liter – att jämföra med 671 liter hos en Volvo XC90 T8. Detta är ett resultat av att golvet är ganska högt för att ge plats åt hybridsystemet. Man märker också snart att bilens höjd innebär att rotande i takboxen kräver en klättring av närmast K2-proportioner, men är man över 180 centimeter lång fungerar det ändå hjälpligt. 

När man väl packat klart och ger sig ut på vägen glömmer man emellertid snabbt dessa utrymmesmässiga irritationsmoment – så länge man inte sitter i baksätet och trängs med det som inte fick plats i skuffen det vill säga. Som långdistansvagn är den stora Lexusen nämligen fantastisk med sin komfortabla fjädring, välisolerade kupé och tysta drivlina. Sagda drivlina är dessutom helt fantastiskt följsam och välfungerande – en stor komplimang från någon som vanligtvis inte uppskattar karaktären av CVT-växellådor. Bottenvridet är bra, man kommer snabbt och bekvämt upp i fart och man behöver aldrig vänta på att bilen ska reagera på gaspådrag. De knappa åtta timmarna till Åre avverkades med lätthet.

Under hela resan upp var det emellertid en tanke som gnagde i bakhuvudet på mig; skulle bilen ta sig upp för backen till huset? Detta kan på ytan verka som ynkligt bjäfs från en tafatt stockholmare, men var grundat i att Lexusens fyrhjulsdriftsystem är högst okonventionellt då bakhjulen drivs av enbart elmotorer. Huset vi skulle bo i är dessutom ingen alldaglig sportstuga utan en gammal jämtlänga några hundra meter upp på Åreskutans kant, och den slingrande vägen upp dit är inget för veklingar – vintertid är det i stort sett bara fyrhjulsdrivna bilar med dubbdäck som gör sig besväret. Trots sina friktionsdäck, en drivlina från yttre rymden och en vikt på närmare 2,5 ton tog sig Lexusen sig ända upp för backen på ett mycket imponerande sätt, där man tydligt kände hur kraften skyfflades runt mellan hjulen för att rotera bilen runt de branta kurvorna.

Att Lexus RX 450h är ett trevligt och komfortabelt färdmedel att ta sig upp till fjällvärlden med råder det alltså ingen tvekan om. Det visar sig också att den även klarar av ganska äventyrliga utflykter när man väl har kommit dit. Det stora problemet – utöver de något begränsade innerutrymmena – är bränsleekonomin, för hybridsystemet kommer verkligen inte till sin rätt vid lands- och motorvägskörning. Med takbox monterad och relativt lugn körning landade snittförbrukningen på strax över litern per mil, vilket är smått katastrofalt för en bil som påstår sig vara miljöfokuserad. Att bränsletanken bara rymmer 65 liter gör dessutom att man inte tar sig mellan Stockholm och Åre utan mackbesök vilket är irriterande. Lexusen är trevlig, men den som har för vana att bege sig norrut om vintrarna gör därför rätt i att titta på en konventionell diesel-SUV istället.