Test: Opel Insignia

Opel Insignia Grand Sport 2.0 CDTI
Motor: 2-liter, I4, diesel, 170 hästkrafter, 400 newtonmeter
Kraftöverföring: 6-växlad manuell, framhjulsdrift
Acceleration 0-100 km/h: 8,8 sekunder
Toppfart: 226 km/h
Vikt: 1582 kg
Mått (längd/höjd/bredd):
4897/1455/2093 mm
Pris: 279 900 SEK
(Testbil ca 329 500 SEK)

När den första generationen Opel Insignia kom ut kallades den skämtsamt för ”Opel Insomnia”. Jag körde vid ett tillfälle en sådan och kunde inte göra annat än att instämma. Bilen var tråkigare än det är att sitta instängd i en kartong två veckor i sträck. Nu har dock Opel äntligen insett detta och lanserat en ny Insignia med ett utseende smaskigare än en brunch på Grand. Låt oss därför lägga i Högsta Växeln och recensera sprillans nya Opel Insignia.

Låt oss börja med det mest uppenbara; nya Insignia är snygg. Taklinjen är smakfullt formgiven och fronten framstår som lagom aggressiv. Det enda problemet med vår testbil var att den var utrustad med oanständiga fälgar som bara skrek ”tjänstebil”. Jag är fullkomligt ointresserad av 7,5 basbelopp och förespråkar därför att man köper till ordentliga fälgar som man faktiskt kan stå ut med att titta på.

Även insidan är en minst sagt positiv positiv överraskning. Kvaliteten är ett flertal nivåer över vad man förväntar sig när någon säger ”sympatiskt prissatt Opel”. De flesta knappar och reglage känns nästan lika bra som de man hittar i en av märkets dyrare tyska kusiner. Ett undantag till detta är infotainmentsystemet som är lika snyggt som ett kommunistbyggt öststatkvarter och inte heller särskilt smidigt. Det är dock långt ifrån uselt.

Insignia i halvkombiutförande heter Grand Sport vilket är något missvisande. Den konfigurationen vi testade var 170-hästarsdieseln med framhjulsdrift och manuell låda som är lika sportig som en sportbarbesökare i övre medelåldern. Däremot är Insignia avsevärt mycket piggare än man tror när man läser dess faktablad. Självklart är den långt ifrån en pojkräser, men i rätt växel känns den aldrig särskilt långsam. Så länge du inte varvar ur dieselmotorn ordentligt. Då tappar den nästan all sin kraft. En annan förbättringspunkt är den manuella lådan som är så grötig att den skulle locka till sig självaste Jultomten.

Där nya Insignia verkligen glänser är på motorväg. Den går tyst, mjukt, och bränsleförbrukningen är vansinnigt sympatisk. Jag gjorde ett antal längre höghastighetsfärder, inom lagens ramar givetvis, och jag anlände alltid till målet genuint utvilad. Insignia uppmuntrar till avslappnande snarare än entusiastisk körning, och det gör den rätt i. Den är en glidarbil över allt annat.

Vår testbil var, bortsett från den tråkiga drivlinan, utrustad upp över tänderna. Den hade allt man kan tänka sig och då menar jag verkligen allt. ALLT. Keyless go, adaptiv farthållare, filhållningsassistent, läderklädsel, navigation, progressiva säkerhetssystem, you name it. Med detta i åtanke blir det smått förbluffande att lära att vår testbil kostade 329 500 riksdaler. Det är nästan så att man undrar varför man skulle köpa något dyrare. Svaret finner man dock på ratten där det står ”Opel”, ett märke som fortfarande inte klingar särskilt väl i mångas öron.

Nya Insignia är utrustad med ett digitalt instrumentkluster som innehåller så mycket information att man nästan får ADD bara genom att titta på det. Tack och lov behöver man inte bli fullkomligt bombarderad om man inte vill det eftersom man själv kan skräddarsy vad som ska visas på displayen. Dock undrar jag varför en stor del av utrymmet tas upp av en voltmätare som inte går att bli av med? Vem bryr sig om något sådant år 2017?

Baksätet är inte särskilt rymligt på grund av den sluttande taklinjen, trots att bagageutrymmet är enormt. Dessutom är auto start stop-systemet minst sagt dysfunktionellt. Man måste nämligen lägga i en växel för att motorn ska starta igen. Varenda annan bil som jag någonsin har testat startar motorn när man trycker ner kopplingen. På detta sätt undviker man de ryckiga starterna som snabbt pedalarbete resulterar i.

Nya Opel Insignia är inte bara en bra Opel utan faktiskt också en genuint bra bil. Visst, den må vara lite småtråkig, men samtidigt också otroligt prisvärd och skön att köra. Jag ser genuint fram emot att testa toppvarianten med 260 hästar och fyrhjulsdrift, och det trodde jag inte att jag skulle säga om en stor Opel. Den svenska marknaden är i mitt tycke helt redo för nya Insignia, men det återstår att se om vi och våra grannar är villiga att ge den en ärlig chans. Enligt mig är det obligatoriskt.