Test: Dallara Stradale provkörd – bilkörning när den är som bäst

Formel 3, Formel 2, IndyCar, Indy Next, Super Formula, Formel E. Den röda tråden stavas Dallara – vartenda chassi till vartenda team är utvecklat och tillverkat av Dallara. Om man därtill räknar med F1-stallen Haas och Cadillac är man snart uppe i 200 chassin som under valfri racinghelg härstammar från Dallara.

Märkets alldeles egna bil stavas Stradale. Vi lade i Högsta Växeln och åkte till norra Italien för att provköra Dallara Stradale.

Dallara Stradale är en barchetta i grunden, typ en cabriolet utan vindruta. Med det sagt kan du köpa till både vindruta, tak och måsvingar.

Hur du än väljer att köpa den går det alltid att på egen hand byta mellan dess olika konfigurationer, vilket innebär att du får samtliga utföranden – barchetta, cabriolet, coupé – i ett.

Foto: Dallara

En ödmjuk italiensk entreprenör

Som före detta fordons- och aerodynamikstudent har Dallara alltid funnits i periferin, men för gemene man är det ett helt främmande namn.

De som vet, de vet. Giampaolo Dallara är en traditionellt ödmjuk italiensk gentleman vars karriär började med en praktik på SKF i Göteborg 1959.

Han underdriver alla framgångar och vill knappt prata om sina egna bidrag till bilvärlden, trots att han är hela 89 år gammal och utan att blinka beskriver för oss hur maskinlärning just nu implementeras för att förutse aerodynamisk belastning i realtid.

Ett tydligt exempel på hur herr Dallaras ödmjukhet sprider sig genom hela företaget är att han inte under några omständigheter vill lägga pengar på marknadsföring av bilen som pryder hans namn: Dallara Stradale. Det rör sig således i hög utsträckning om en bil som enbart är för de invigda.

Dallara Stradale är en doldis

Bara att ta sig in i bilen, vilket kräver att man hoppar in, sätter ribban direkt. Bilen har inga dörrar, då dörrar är lika med extra vikt. När man har att göra med en tjänstevikt på blott 855 kilogram torrvikt är varje gram avgörande.

I stället tas klivet så att man står på sätet och sedan glider ner i körpositionen. Stolen är en del av chassit, så i stället justerar du ratt och pedaler.

Från en första anblick till att man på ett graciöst vis försöker ta sig ner bakom ratten, justera ratt och pedaler och beta av startproceduren i rätt ordning är det långt från välkomnande, snarare skräckinjagande.

Men efter att man väcker den förvånansvärt livliga fyrcylindriga 2,3-litersmotorn på 400 hästkrafter till liv och rullar några hundra meter visar sig en helt annan sida direkt. Dallara Stradale ger dig en diskret invit – vill du köra bil på riktigt? Häng med!

Det är som att få privatlektioner i utförsåkning av Ingmar Stenmarks skidor. Erfarenheten och självförtroendet kommuniceras på ett närmast telepatiskt sätt genom känsla.

Upplevelsen är så koncentrerad att den borde narkotikaklassas. Kan man bli hög på bilkörning? Ja, tydligen.

Efter att man blivit lite varm i kläderna bakom ratten börjar relationen sakteligen växa med bilen. Den sylvassa styrningen, vridmomentet från låga varv och den lättnavigerade manuella lådan viskar dig i örat: ”Du kan mer än så.” Svar på tal.

En terapeutisk upplevelse

I takt med att hastigheten ökar lägger man märke till två saker direkt. Det första är att fjädringen utvecklats på Italiens värsta, mest kaotiska landsvägar. Ingenting slår i och ingenting får bilen att förflytta sig oberäkneligt i sidled.

Det andra är elektronikens frånvaro. Alla system håller sig på armlängds avstånd. Det är som att bilen säger: ”Jag litar på dig.”

Den ger dig en ärlig chans, till skillnad från många sportbilar som i dag leker viskleken mellan dig och hjulen. Har du inte bilkörning som specialintresse kommer Stradale snabbt att göra dig ödmjuk.

Stunderna passerar. Kurvorna försvinner som minnen blå. Man känner sig som en LMP-förare. Man förlorar sig fullständigt i körningen, som en slags terapi.

Man uppmanas hela tiden till att bli lite bättre. Upplevelsen är det närmaste du kommer en fullfjädrad racingbil anpassad för vägen, direkt från det italienska företaget som står bakom de flesta racingbilar du någonsin brytt dig om.

Dallara Stradale erbjuds även med en robotiserad automatväxellåda. Det finns tveklöst en charm med den sortens enklare automatlådor, men i vår värld är den manuella lådan som Stradale har det givna valet varje gång.

Dallara Stradale är bilkörning i sin renaste form

Om du vill utvecklas som förare. Om du är besatt av att köra bil. Då är Dallara Stradale bilen för dig. Om du överhuvudtaget bryr dig om att bilen ska kunna göra något mer än det bör du vända dig någon annanstans. Den är helt värdelös på allt annat än att köras – vilket exakt är poängen.

Om Enzo Ferrari är Motordalens kung, så är Giampaolo kronprinsen. Dallara Stradale är en sällsynt inblick för oss dödliga i racingvärldens hemlighetsfulla dimma. Lyckligtvis är det en inblick man kan ratta.

Test: Porsche 911 S/T – när bilkörning är din hobby

Test: Porsche 959 och Porsche 918 provkörda – tvättäkta ikoner

Caterham 170R provkörd