Test: Maybach Zeppelin från 1932 provkörd – ett luftskepp för vägen

1930-talets bilindustri definierades av opulens och överflöd, något dåtidens bilar sannerligen utstrålade. Ett av de lyxigaste alternativen stavades Maybach Zeppelin.

Vi åkte hela vägen till Kalifornien för att provköra en Maybach Zeppelin DS 8 Cabriolet från 1932.

Bilen i fråga började sitt liv i Schweiz där den användes för att skjutsa hotellgäster till och från den lokala tågstationen.

Den har ägts av Mercedes-Benz-museet sedan 1999 och används för att representera varumärket Maybach runtom i världen.

Foto: Mercedes-Benz AG

En historia som heter duga

Maybach Zeppelin, designad av Karl Maybach (grundaren Wilhelm Maybachs son), tillverkades mellan 1930 och 1937 och var en så kallad Räpresentationswagen som användes av dignitärer, potentater och plutokrater.

Namnet Zeppelin kommer från Ferdinand von Zeppelins luftskepp som drevs av Maybach-motorer.

Just luftskepp var även det absolut lyxigaste man kunde resa med, varför Maybach tyckte att det passade deras flaggluftskeppsmodell.

Dessutom ägde Zeppelin Maybach.

Maybach Zeppelin var direktkonkurrent till bilar som Bugatti Royale, Horch 12, Rolls-Royce Phantom III, och Mercedes-Benz 770.

Vi körde en Zeppelin DS 8.

Under huven på Maybach Zeppelin DS 8 ruvar en 7,9 liters V12 på 200 hästkrafter, något som gjorde den till en av världens kraftfullaste bilar på den tiden det begav sig.

Toppfarten var, smått skrämmande, 170 km/h beroende på utförande.

Maybach Zeppelin var före minimalismens tid

På 30-talet var det vanligt med karosseriverkstäder. Kunder beställde således ett chassi från Maybach för att i sin tur klä bilen med valfri kaross. I vår testbils fall var det karosseriet Spohn i Ravensburg som stod som avsändare.

Karossen osar opulens, något kylarprydnaden i guld, tvåtonslacken och de kopiösa mängderna läder, trä och metall skvallrar om. Tjänstevikten på sanslösa tre ton visar också att lyx och flärd prioriterades framför allt.

I Tyskland på 1930-talet krävdes det till och med att chaufförer skaffade ett särskilt körkort för att köra fordon över 2,5 ton.

Var det bättre förr?

Inom bilsamlarkretsar talas det ofta om förkrigsbilar, en kategori där denna Zeppelin tveklöst ingår.

Andra världskriget satte sina spår i bilindustrin och bilarna som kom ut på 40- och sedermera 50-talet skiljde sig drastiskt från 30-talets sanslösa prakt.

Detta är även något som återspeglas bakom ratten och Maybach Zeppelin DS 8 är långt från någonting annat jag kört.

Växellådan är en så kallad förväljarlåda. För att jag inte skulle behöva renovera växellådan på en museibil värd kring 30 miljoner kronor blev jag först instruerad av den forna Formel 1-stjärnan Jochen Mass.

Under min provkörning hade jag med mig en representant från museet.

Kopplingen till växellådan – förväljarlådan – behöver bara användas för att starta bilen, därefter växlar man mellan fyra växlar med hjälp av två spakar som sitter på ratten.

Hjärngympa på fyra hjul

Med båda spakarna längst ner på ratten är man i första växeln. För att sedan växla upp drar man upp den högra spaken, släpper sedan på gaspedalen, och väntar på att nästa växel läggs i.

För treans växel drar man upp vänstra spaken och ner högra spaken och för fyrans växel ska båda spakarna rakt upp.

Resultatet är det som bäst kan beskrivas som motorhistorisk hjärngympa. Efter ett tag kommer man in i det hela, men varje gång man växlar krävs det ändå att man bockar av en checklista i huvudet – dra i rätt spak, släpp gasen, vänta på växlingen, gasa igen.

Körningen ägde rum på Salinas Municipal Airport och jag fick köra fram och tillbaka i stora cirklar, vilket gjorde att jag kunde fokusera helhjärtat på att inte paja växellådan.

Bromsarna är av trumvarianten med vakuumservo men Zeppelins vikt på tre tron innebär att de måste jobba febrilt för att ekipaget faktiskt ska börja sakta ner. Det krävs en helt annan planering än när man kör en modern bil.

Även om bromsarna hade servo saknade emellertid styrningen det. Att svänga krävde att man tog hjälp av hela sin kroppsvikt för att styra Zeppelinen i rätt riktning.

Att vara chaufför på 30-talet i valfri europeisk huvudstad och att jobba för någon med en Zeppelin DS 8 med förväljarlåda och servolös styrning måste varit ett minst sagt utmanande jobb.

Den högsta uppnådda hastigheten med mig bakom ratten var ungefär 80 km/h. Gasen i botten möts av en våg av vridmoment och en pampig ljudbild.

Komfortnivån är hög, tack vare hydrauliska dämpare, och att tänka att det ändå rör sig om en 92 år gammal bil är mäkta imponerande, särskilt med hänsyn till hur avancerad växellådan är.

Maybach Zeppelin DS 8 är en lektion i överflöd

Sedan 2012 har det inte funnits ett självständigt Maybach-varumärke. Numera används det av Mercedes för att visa märkets lyxigaste modeller, i form av bilar som Mercedes-Maybach SL 680.

Med Zeppelin kan man argumentera för att Maybach nådde zenit vad gäller total lyx, hantverk och prestanda.

DS 8 var bland det lyxigaste och kraftfullaste man kunde köpa på 30-talet och vår testbil är ett prima exemplar av vad som för nästan 100 år sedan var det mest extrema som gick att köpa i lyxväg.

Idag har Mercedes-Maybach anammat ett något annat tänk och även om deras bilar må vara dyra är de bestämt mycket mer överkomliga än förut. Tolkningen av lyx har även den förändrats, men det har även märkets klientel.

Maybach Zeppelin DS 8 må vara från en svunnen tid, men den känns nog mer imponerande nu än någonsin.