Nya Nissan Ariya provkörd i Stockholm

Nissan Ariya (2022)
Motor: Elmotor fram, 215 hästkrafter, 300 newtonmeter
Kraftöverföring: Steglös automatlåda, framhjulsdrift
Acceleration: 0-100 km/h: 7,5 sekunder
Toppfart: 160 km/h
Elektrisk räckvidd: 403 km
Vikt: 1800 kg
Mått (längd/höjd/bredd): 4595/1660/1850 mm
Pris: Från 543 200 SEK

Nissan var tidigt ute i elbilssvängen med populära halvkombin Leaf från 2010, men på senare år har man blivit omsprungna av flera konkurrenter både vad gäller modellutbud och teknik. Nu vill man återvända till täten med nya crossovern Ariya, och vi har provkört den på hemmaplan i Stockholm.

Stora batterier och korta laddtider

Att det har tagit Nissan så lång tid att komma med en ny elbil har till viss del att göra med halvledarkrisen, då komponentbristen har försenat lanseringen av Ariya med över ett år.

Under skalet finner vi samma bottenplatta som i nya Renault Megane E-Tech, vilket medför detaljer som vattenkylning för batteriet och CCS-kontakt för laddning vilka båda öppnar för kortare laddtider.

Med rätt laddare ska upp till 35 mil räckvidd på bara 30 minuters ladding vara möjligt.

Drivlinan som vi hade till vårt förfogande under dagen var det billigaste alternativet med tvåhjulsdrift och det lilla batteriet på 63 kWh. Ett större batteri på 87 kWh finns också att tillgå med antingen fram- eller fyrhjulsdrift och en maximal räckvidd på 53 mil.

Flådiga japanska former

Designmässigt sägs Ariya bjuda på vad man kallar ”tidlös japansk futurism”, och kring huruvida resultatet är lyckat går åsikterna isär. Jag själv är inte alls övertygad av formspråket, men andra på plats under dagen tyckte att bilen var riktigt fräsch.

Den invändiga designen var däremot allmänt hyllad,  med sina rena linjer, fräscha material och luftiga känsla.

Man sitter också bra som förare och stolarna är bekväma, bortsett från den lite udda detaljen att armstödet på dörren är placerat betydligt lägre än det på mittkonsolen. Vill man vila båda armbågarna på motorvägen slutar det således med att man sitter och lutar bakom ratten.

Det lämnas tyvärr också en del att önska både vad gäller materialkänsla och passform på vissa detaljer, men då samtliga testvagnar var ur en förproduktionsserie kan mycket av detta vara åtgärdat på de färdiga produktionsbilarna.

Klavertramp i touch-träsket

Som sig bör på en modern elbil är Ariya fullproppad med teknologi, och Nissan är noga med att påpeka den goda säkerheten i att de två stora skärmarna för instrumenten och MMI-systemet högt placerade så att man slipper sänka blicken från vägen alltför mycket.

De eventuella säkerhetsvinsterna från detta kompenseras emellertid effektivt av att man har gått i modefällan att plocka bort i stort sett alla fysiska knappar till fördel för touch-diton, som signalerar varje klick med en lätt vibration.

Touchknapparna är förvisso snyggt integrerade i inredningens trädekor, men är helt omöjliga att använda utan att titta på dem ordentligt. Att vibrationerna hamnar på efterkälken vid upprepade klick gör också att man ofta måste slänga ett extra öga på skärmen för att se vad man har åstadkommit för förändring.

Detta upplägg är inte bara långt ifrån vad jag uppfattar som trafiksäkert, utan också en skarp kontrast mot den otroligt väl avvägda balansen mellan touch och riktiga knappar som vi fick smaka på i det mer traditionella märkessyskonet Qashqai dagen innan.

Märkets ingenjörer kan uppenbarligen bättre.

Sportigare än nödvändigt

Körupplevelsen präglas mycket av att Ariya för den europeiska marknaden har begåvats med ett styvare och sportigare chassi, då vi européer enligt Nissan är särskilt intresserade av god dynamik på våra kurviga vägar.

Detta är ett val som jag har svårt att ställa mig bakom på en utpräglad familjebil som denna. Chassit är förvisso flinkt på kurviga landsvägar, men körupplevelsen är ändå långt ifrån upphetsande. I gengäld är bilen onödigt stötig, och särskilt små ojämnheter har fjädringen svårt att sortera bort.

I övrigt är bilen dock en trevlig bekantskap som kompletterar eldrivlinans kvickhet och tystnad med ett smidigt chassi, en välisolerad kupé och god stabilitet i högre farter.

Den regenerativa bromsningen är också mestadels välkalibrerad, men bjuder stundtals på en olustig fördröjning mellan att man släpper gasen och att bilen börjar bromsa. Detta ger upphov till en viss osäkerhet vid stadskörning och är förhoppningsvis åtgärdat på produktionsbilarna.

Summan av kardemumman

Nya Nissan Ariya är en kompetent utmanare i den allt mer digra skaran av eldrivna crossovers.

Den må vara lite stötig, med lite tråkiga material invändigt och på tok för många touchknappar, men samma kritik kan även riktas mot vissa konkurrenter. I gengäld är bilen praktisk, trevlig att köra och har bra räckvidd.

Det är alltså inte någon ny stjärna i klassen vi har att göra med, utan snarare en av flera vettiga alternativ. Gillar man designen är den således väl värd att ha i åtanke.