Test: Mitsubishi Eclipse Cross

Mitsubishi Eclipse Cross (2020)
Motor: 1,5-liters, 4-cylindrig, bensin, 163 hästkrafter, 250 newtonmeter
Kraftöverföring: 8-växlad CVT, fyrhjulsdrift
Acceleration: 0-100 km/h: 12,5 sekunder
Toppfart: 200 km/h
Vikt: 1690 kg
Mått (längd/höjd/bredd): 4405/1685/1805mm
Pris: 249 900 SEK (Testbil ca 299 900 SEK)

Att Mitsubishi främst förknippas med funktionalitet, snarare än sportighet, är knappast en överdrift. Just modellnamnet Eclipse är trots det behäftat med den senare egenskapen, kanske främst tack vare 90-tals-versionens framträdande i The Fast and the Furious. Testbilen delar emellertid inte många likheter med dess namns upphovsbil. Det rör sig istället om en familje-SUV vars syfte är att konkurrera inom det snåriga crossover-segmentet. Vi lägger i Högsta Växeln för att ta reda på hur japanerna tar sig an uppgiften. 

Smaken är, som bekant, som baken – delad. En hel del spekulanter kommer troligtvis att fatta tycke för Mitsubishi Eclipse Cross typiskt japanskt utformande kaross, vars många vinklar och kromdetaljer i varje fall är ögonfångande. Jag själv har emellertid svårt att förstå hur man resonerade i designprocessen; i synnerhet spoilern, vilken delar bakrutan, är för min inre estet en starkt bidragande orsak till huvudvärk, medan det påtagligt kilformade formspråket känns aningen oproportionerligt.

Den starkt sluttande taklinjen, vars designmässiga syfte är att bidra till en sportigare look, inkräktar också på bagageutrymmet, något som förvisso är att förvänta sig av en crossover, men det är långt från idealt. Sett till packutrymme står bilen i paritet med en hatchback-modell såsom Ford Focus, dess överlägsna storlek till trots.

Invändigt bjuder man på en mer raffinerad upplevelse än vad som normalt sett har varit att vänta av Mitsubishi. Testbilens kupé är bestyckad med välkomnande läderstolar, varav förarstolen har el-inställningar, och generellt sett instrumentering av god kvalitet – man har för det mesta övergett hårdplasten som vi annars vant oss vid. Jämte många av sina närmaste konkurrenter upplevs dock interiören som fortsatt tråkig och billig. Det är också väldigt rymligt invändigt, både fram- och baktill, vilket följer av den 2,67 meter långa hjulbasen, och med öppna soltak är det en inbjudande plats att tillbringa ett gäng timmar i.

Någonting negativt är emellertid att infotainmentsystemet inte riktigt hängt med i utvecklingen. Att klicka sig fram genom det arkadspelsliknande gränssnittet med hjälp av touchskärmen, alternativt styrplattan, är både krångligt och tidskrävande, samtidigt som navigation inte finns tillgängligt i bilen. Räddningen blir här Apple Carplay- och Android Auto-kompatibilitet; den sistnämnda funktionen är av Google dessvärre inte lanserad i Sverige, men det kan inte Mitsubishi lastas för.  

Körupplevelsen är en blandad historia. Bensinmotorn à 163 hästar känns i stadstrafik responsiv, och den silkeslena CVT-lådan är verkligt trevlig förutsatt att du inte trampar på gasen för hårt. Vid hårt gaspådrag låter sig effekten dröja medan motorn skriker i förtvivlan, vilket blir särskilt påtagligt vid omkörningstillfällen i motorvägsfart – det går i snigelfart.

Den är trots avsaknad av fartresurser inte heller särskilt bränsleekonomisk, något som möjligtvis följer av att motorn är för klen och således tvingas jobba alldeles för hårt. Enligt WLTP beräknas den fyrhjulsdrivna varianten av Eclipse Cross förbruka 0,87 liter/mil vid blandad körning. Med fyra personer i bilen var det emellertid svårt att pressa snittförbrukningen under 1 liter/mil vid motorvägshastighet. 

I övrigt är modellen utrustad med alla de teknologiska funktioner som är att vänta av en modern bil, såsom automatisk kollisionsvarning, döda-vinkel-varning, filbytesvarning, head-up-display och adaptiv farthållare. 

Eclipse Cross är sammantaget en komfortmässigt trevlig crossover-modell, men mycket mer än så har jag inte till övers för bilen. Min känsla är att Mitsubishi inte erbjuder det lilla extra som leder till att jag som konsument på riktigt kommer att överväga en modell av dess slag – man är liksom halvbra på det mesta. En Peugeot 3008 eller Seat Ateca känns exempelvis långt mer attraktiv.