Test: Subaru XV 2.0i

Subaru XV 2.0i
Motor: 2,0-liters, 4-cylindrig boxer, bensin, 156 hästkrafter, 196 newtonmeter
Kraftöverföring: CVT-automat, fyrhjulsdrift
Acceleration 0-100 km/h: 10,4 sekunder
Toppfart: 194 km/h
Vikt: 1443 kg
Mått (längd/höjd/bredd): 4465/1615/1800 mm
Pris: 244 900 SEK
(Testbil ca 329 900 SEK)

När Gud skapade världen bestämde han sig någonstans i processen för att skapa vägbulor, grusvägar och potthål. Han hade kanske haft en lång arbetsvecka och tyckte vid 16.27 på fredagen att nog kunde han avsluta dagens pass i förtid. En lockande after work kändes som en bättre prioritering. Oavsett om du är troende, ateist eller rörmokare behöver du hur som helst då och då handskas med vägar som lämnar en del framkomlighet att önska. Tur är då att människan uppfunnit bilar som är till för den uppgiften. Hur hanterar då en japansk skogsmaskin de mest eländiga av vägar? För att ta reda på det är det dags att lägga i Högsta Växeln och recensera Subaru XV 2.0i.

Det framgår på en gång att XV inte vill ta mer plats än nödvändigt. Utifrån gör den inte mycket väsen av sig utan istället möts man av ett vänligt men för många säkert lite trött yttre. Vad som inte är trött är de fullkomligt massiva hjulen i ännu större hjulhus. Redan där börjar man ana att den här bilen kan mer än att åka till korvmojen. Silhuetten är ganska intetsägande, inte modern men heller inte daterad. Överlag är det svårt att få ett fast grepp om Subaru XV eftersom det är så svårt att jämföra den med någon annan bil.

På insidan känner jag mig positivt överraskad, det är en ganska robust interiör man möts av, till viss del på grund av alla material som andas högre kvalitet än bilens prislapp. Det är heller inte snålt med funktioner, men det är nog mest tack vare de nästan 100 000 kronor i tillval som testbilen var utrustad med.

I vilket fall visade sig alla mina fördomar om en japansk SUV av modell mindre vara lika verklighetsförankrade som scientologin. Att en vuxen man, såvida han inte är överdrivet lång, bekvämt får plats i baksätet och att det i samma veva går att knöla in tre golfbagar i bagageutrymmet är en verklig bonus. Synd bara att infotainmentsystemet krånglar nästan varje gång du försöker spela musik via bluetooth.

Centralt för XV är förstås det som inte syns utan bara arbetar, trots allt andas bilen lika mycket terräng som ett galopperande vildsvin. Motorn som är av boxertyp spottar ur sig 156 hästkrafter, vilket känns som precis vad man kan komma undan med för en bil av den här storleken. Vridmomentet är dock mer centralt för den här bilens användningsområde och på den fronten känns det tillräckligt för det mesta du kan utsätta den för.

Hala backar, gropiga skogsvägar och allt däremellan klarar XV faktiskt utan större problem. Fyrhjulsdriften är konfigurerad i 60-40 med störst andel på framhjulen, vilket visar sig vara ett helt okej recept. I kombination med ett par fläskiga däck kan du ha lika kul ute i skogen med XV som ett jaktlag har med tre flak starköl.

Tyvärr tar också köregenskaperna slut i samma stund som du åker ut ur skogen till en riktig väg. Gasresponsen är trög och CVT-lådan är en katastrof som varvar lika glatt som Kenny Bräck på lustgas. Dessutom tycks den ha beslutsångest och beter sig lika oregelbundet och omotiverat som en 16-årig körskoleelev.

På vanliga vägar blir den slagen av VAG-konkurrenterna när det kommer till köregenskaper och trots en styvare konstruktion än förra generationen känns bilen trött och viljesvag. Styrningen tillsammans med växellådan gör tillsammans ett väldigt bra jobb för att distansera föraren från vägen så mycket som möjligt, vilket är synd, men kanske inte avgörande för målgruppen.

Faktum är att Subaru XV 2.0i är en väldigt målgruppsanpassad bil. De som borde intressera sig för den bör tillbringa minst lika mycket tid ute i naturen som pedagogerna på ett utomhus-dagis och bo ute på “vischan”. För rätt person kan den säkerligen göra ett bra jobb, men för den som inte behöver terrängegenskaperna är det bättre att leta på annat håll.