Test: Volkswagen Arteon

Volkswagen Arteon GTS
Motor: 2,0-liters, 4-cylindrig, diesel, 240 hästkrafter, 500 newtonmeter
Kraftöverföring: 7-stegad dubbelkoppling DSG, fyrhjulsdrift
Acceleration 0–100 km/h: 6,5 sekunder
Toppfart: 245 km/h
Vikt: 1828 kg
Mått (längd/bredd/höjd): 4952/1871/1450 mm
Pris: 440 900 SEK
(Testbil ca 525 000 SEK)

Volkswagen är ett stort märke inom bilvärlden. Skoda och Seat tillhör samma koncern och har på senare tid knappat in lite väl mycket på kvaliteten vilket verkar ha skrämt upp Volkswagen. De vill trots allt vara ett lite lyxigare märke än sina syskon och har därför valt att släppa en modell som ska råda bot på detta. Räddningen heter Arteon och är tänkt som ett försök till ett avstamp från att vara ett folkbilsmärke och istället rikta in sig på en mer premium-orienterad bana. Världen har tidigare fått beskåda en GT-vagn från Volkswagen som hette Passat CC och nu är alltså Arteon här för att ta över stafettpinnen. Låt oss lägga i Högsta Växeln och ta reda på om den är tillräckligt premium för att lyckas.

Arteons starkaste dragningskraft och i min mening modellens bästa sida påträffas redan innan man har hunnit öppna dörrarna. Jag pratar naturligtvis om exteriören. Det är ingen tvekan om att Volkswagen har lyckats skapa en bil som får Passat att gömma sig bakom en skämskudde. Varje linje är som ett konstverk och från alla vinkar uppfattas den som sagolikt läcker. Tuff, elegant och ståtlig är ord som beskriver modellen lika väl som de beskriver James Bond. Arteon ser även ut att kunna vinna varenda sprint vid trafikljuset redan innan ljuset har slagit om till grönt. I fronten sveper grillens linjer vidare in i strålkastarna och från sidan får den ett pappersflygplan att se klumpigt ut. Sportighet och elegans är ledord för designen.

På insidan är den positiva sagan slut. Interiören lever tyvärr inte upp till förväntningarna man får när man betraktar den vackra exteriören. Reglagen och känslan överlag påminner starkt om Golf, eller vilken annan Volkswagen-modell som helst för den delen. Det är i sig inget negativt men när resten av bilen ser ut som en exklusiv, dansk designbutik upplevs det helt enkelt inte som tillräcklig lyxigt.

Hoppar man in i baksätet märker man, mot förmodan, att Arteon är lika rymlig som en kyrka. En amerikansk basketspelare skulle utan problem få plats och i bagageutrymmet skulle man kunna trycka in packning för en åttabarnsfamilj.

2-liters-motorn som producerar 240 hästkrafter ger ifrån sig ett relativt markant dieselklatter när man startar den. Detta försvinner tack och lov när man kommer upp i fart men vetskapen om att ljudet kommer att återvända när man stannar igen gör att premium-känslan tonas ner. BMW 5-serie bjuder på en klart mer raffinerad känsla bakom ratten.

Volkswagen Arteon i GTS-utförande innebär att den går som en missil på fyra hjul, utan att behöva stjälpa i sig alltför stora mängder bränsle. Den känns snabb och responsiv när man snabbt vill iväg från ett trafikljus och bilens längd gör den stabil även i högre farter. Ute på landsväg känns den nästan lite sportig, men aldrig som Usain Bolt. Det är inte världsklass. Kommer man in för fort i en kurva påminns man illa kvickt om att den väger som en kraftigt överviktig ko. Vikten hjälper dock att höja komforten. Arteon är en GT-vagn och beter sig också som en, jag skulle inte ha några större problem att åka till Danmark för att köpa hämtmat tre dagar i veckan eftersom långdistanskomforten är fenomenal.

Det råder ingen tvekan om att Volkswagen Arteon är en komfortabel och bedårande vacker bil. Den är stilren, rymlig och känns stabil på vägen, och har ambitionen att uppnå en ny nivå av lyxighet. Tittar man på den utifrån har den all potential att lyckas, det är först när dörrarna öppnas som besvikelsen kommer. Man förväntar sig nämligen gärna något mer. Frågan jag ställer mig är hur många som kommer att välja en Arteon när prislappen för en motsvarande Audi eller BMW inte ligger alltför långt bort? Jag tror att märket med bara några få förändringar skulle attrahera en stor mängd fler kunder men nu är prislappen lite för hög, och lyxnivån lite för låg.