På en frusen sjö i Åre med Audi
Temat för den här resan var is och mångsidighet. Under 24 timmar skulle vi hinna med ett smakprov av Audi Driving Experience, uppleva nya TT RS på is, köra nya Q5 i varierande miljöer och få en god natts sömn. Dessutom skulle vår favoritförare Mikaela Åhlin-Kottulinsky närvara för att instruera oss på isen. Visst låter det underbart?
Nya Audi Q5
Låt oss börja med några intryck från Audis förväntade storsäljare – nya Q5. Nytt för modellen är att man nu kan få luftfjädring, och vi fick chansen att testa både med och utan. Om du har råd – köp luftfjädringen. Den gör otroligt mycket skillnad. Komforten blir lika magisk som Harry Potters trollstav. Utan luftfjädringen blir bilen ovanligt hård för att vara en Audi, kritik som min kollega även riktade mot nya Q2.
Nya Q5 känns överlag som en A4 på styltor. Utmärkt, med andra ord. Interiören är mer eller mindre densamma, och köregenskaperna likaså. Den högre vikten är påtaglig. Du som letar efter en komfortinriktad premium-SUV i den här storleksklassen har hittat rätt (i alla fall med den tidigare nämnda luftfjädringen på utrustningslistan).
Något annat som är nytt för Q5 är quattro ultra – Audis nya fyrhjulsdrift. Skillnaden mot det förra systemet är i huvudsak att bilen kan koppla bort bakhjulen för att spara bränsle, och därefter koppla in samtliga hjul igen när bilen upptäcker att det är lämpligt. Den stora frågan är egentligen om quattro ultra är lika bra som det traditionella systemet med permanent fyrhjulsdrift. För att upptäcka vad quattro ultra går för fick vi chansen att köra genom en terrängbana.
Terrängbanan bestod av en pendel, en brant backe, håligheter, is, snö, sluttande kanter och lera. För en vanlig kombi eller sedan är detta ett recept för döden, men en SUV borde kirra biffen – vilket Q5 gjorde. Inget lyckades sätta stopp för min framfart med bilen i upphöjt off-road-läge. I terrängen, där ingen hade bråttom och bilens dator hade gott om tid på sig att tänka, presterade ultra alltså lika bra som det permanenta systemet.
Men hur fungerar quattro ultra på landsväg, där en isfläck plötsligt kan dyka upp utan förvarning? I ärlighetens namn märkte jag aldrig någon påtaglig skillnad. Det är först när du pressar bilen som någon skillnad faktiskt kan märkas, men även då är nackdelarna små och obetydliga. De flesta skulle nog aldrig ens märka något över huvud taget. Fredrik Åhlin (bror till Mikaela Åhlin-Kottulinsky) påstod att det aldrig kommer att uppstå en situation där fyrhjulsdriften hade behövts men inte var inkopplad – och jag tror honom.
Nya Audi TT RS på is
Att köra runt med en RS-produkt à la 400 hästkrafter på is är precis lika kul som det låter – men tyvärr fick jag enbart chansen att köra nya TT RS på just is. Special-däcken skulle tydligen förinta både sig själva och vägen på asfalt. Med det sagt, låt oss börja med att få det tråkiga överstökat. Det är lite för tyst inuti bilen. Motorn låter riktigt bra utifrån (särskilt vid kall start, sanna mina ord) men när man åker in i en sväng åt fel (läs: rätt) håll, med den jämtländska solnedgången i ögonen och en äkta racingbana av is framför nosen saknas det endast en sak – ett öronbedövande vrål.
Nya TT RS är pytteliten, och det är den enskilt bästa egenskapen som bilen kan skylta med. Storleken i kombination med det underbara chassit gör att den är mycket enkel att få dit man vill ha den. Att snurra runt kurvorna på den blanka isen gjordes med fröjd. Hade jag önskat en manuell låda? Kanske, men med tanke på hur bra automaten är fäller jag inga tårar.
Efter att ha tillbringat för lite tid med TT RS på helt fel (läs: rätt) underlag kan jag konstatera att jag skulle offra min vänstra lilltå för att göra det igen. Är bilen något att ha? Mina första intryck säger ja, men jag måste påpeka att ett riktigt test återstår att genomföra. Innan jag kört bilen på asfalt kan jag inte fullt ut rättfärdiga en köprekommendation.
Audi Driving Experience
På en frusen sjö, inte alltför långt från Åre, håller Audi Driving Experience hus. För en dyr slant kan vem som åka dit och delta på Audis bus-körskola där man helt enkelt lär sig att sladda på rätt sätt. Matnyttigt i vardagen när bilen tappar grepp på väg till jobbet. Sammanfattningsvis kan man beskriva körskolan som en skitunges våta dröm. Det är, ta mig på orden, förbaskat roligt att bränna upp isen med alla fyra däck under en lagom kylig dag på den frusna sjön.
För att du faktiskt ska lära dig något finns meriterade instruktörer på plats. Med Mikaela Åhlin-Kottulinsky bredvid mig stod mycket på spel. Äntligen skulle jag få visa upp vad jag kan. Fast nej, så var det ju inte riktigt. Tanken är som sagt att det här ska vara en lärorik och underhållande upplevelse. Om du går in med den inställning som jag först beskrev kommer du inte att få ut mycket av din resa. Det gäller att spetsa sina öron samt att inte ta illa vid sig när läraren går in i race-mode och börjar instruera. Här kommer ett kort och elegant citat från min åktur med Åhlin-Kottulinsky:
”GAS GAS GAS, BROMS BROMS, LÄTTARE BROMS, GAS GAS, SLÄPP RATTEN, SLÄPP SLÄPP SLÄPP, GAS GAS GAS, LÄTTARE GAS, STYR STRYR STYR”
Som du kanske förstår är det svårt att ta till sig pedagogiken mitt i ett bredställ.
Efter min resa till Åre kan jag konstatera att jag mer än gärna skulle åka igen. Att undersöka hur en bil beter sig i extrema situationer underlättar förståelsen i mindre extrema men likväl potentiellt livsfarliga situationer. Faktum är att Mikaela Åhlin-Kottulinsky menar att is-körning har varit till stor hjälp för hennes framgångsrika karriär. Att det dessutom är fantastiskt roligt gör knappast saken sämre.
Linus Adolfsson
linus.adolfsson@hogstavaxeln.com