Test: Subaru Outback

Subaru Outback 2.0D (2017)
Motor: 2,0-liters, fyrcylindrig, boxerdiesel, 150 hästkrafter, 350 newtonmeter
Kraftöverföring: Steglös CVT-automat, symmetrisk fyrhjulsdrift
Acceleration 0-100 km/h: 9,9 sekunder
Toppfart: 192 km/h
Vikt: 1787 kg
Mått (längd/höjd/bredd): 4815/1605/1840 mm
Pris: 343 700 SEK
(Testbil 408 700 SEK)

Om man tar sig en bit från de asfalterade vägarna där majoriteten av trafiken passerar så kommer man att hamna i det området som kallas för terräng. Terrängkörning är en hel kultur för vissa människor, medan det för andra är något som inträffar när man är på väg till landstället och råkar köra fel. För de människor som har terrängkörning som brinnande intresse finns det vissa givna val vid bilköp. Bilen ska naturligtvis vara i klass med en monstertruck när det kommer till markfrigång och för dessa människor är det oftast inget snack om komfort eller lyx.

Ren och rå kraft med mycket vridmoment prioriteras. Den andra gruppen terrängmänniskor är de som gillar att andas oförorenad luft och höra fåglarnas kvittrande skönsång på morgnarna. Dessa människor är antagligen vana vid en högre standard inkluderat just lyx och komfort. För den senare gruppen passar Subaru Outback som Askungens fot i glasskon. Outback är enligt Subaru själva det bästa valet av kombi om man ska röra sig bort från tryggheten på asfaltsvägarna och bege sig ut på äventyr i världen. Låt oss lägga i Högsta Växeln och recensera Subaru Outback.

Till att börja med vill jag förklara varför Outback är så kompetent och kapabel på de områdena den är ämnad för att klara av. Olikt alla andra modeller som är utvecklade från den stilrenare versionen av dem själva, är Outback grundligt genomtänkt och byggd från grunden för att tjäna ett syfte.

Både interiören och exteriören överträffade mina förväntningar. Jag hade inte väntat mig ett soprum på fyra hjul men Outback liknar mer ett modernt hotell med material som skulle tillfredsställa även de med en kräsnare inställning. Exteriört har Subaru lyckats med att ge intrycket av ett kapabelt fordon. Tänk er förra generationens svenska familjefavorit, Volvo XC70, men med ett helhetsintryck som genast ger associationen till att den är en hängiven arbetshäst, en spartansk sådan.

Man tvivlar inte en sekund på att Outback tar sig fram över såväl bergen som sträcker sig över molnen som de djupa skogarna i Norrland, dock alltid med känslan av att man färdas i ett nyrenoverat vardagsrum. Dock vill jag påpeka att några få områden i interiören ger intrycket av att komma från en Lada, där billigt material och dålig kvalitet på knapparna råder.

Outback är ingen racerbil och detta vet Subaru mycket väl om. Därför har de också valt att inte marknadsföra den som en sådan eller installera en sport-knapp. Just körglädjen är alltså inte högsta prioritet, vilket märks lika väl som att Jeremy Clarkson ogillar Toyota Prius. Stötdämpningen är mjuk som en tillpuffad huvudkudde. Det medför att bilen, i svängarna, lutar lika mycket som en promenerande överförfriskad irländare på väg hem från puben.

Jag avråder därför alla som inte tror att Nürburgring är en exotisk indisk grönsak att välja en annan bil, speciellt om körglädje är en avgörande faktor. Om det är prestanda och körglädje som eftertraktas och samtidigt plats för hela familjen är Mazda 6, eller om budgeten tillåter en RS6 båda bättre alternativ. Den mjuka stötdämpningen i Outback bidrar dock till en mer komfortinriktad färd. När komforten väl är på tal kan jag passa på att nämna att sätena i bilen är några av det behagligaste jag har suttit i. Stolarna kan jämföras med fåtöljerna som är populära hemma hos mor- eller farföräldrar och ger även samma lugna känsla som att vara en arbetsbefriad pensionär.

Som jag tidigare var inne på är Outback inte utvecklad av ett racingteam. Prestandan kommer inte att upphetsa någon annan än Lars-Ove, 82 år som är van vid accelerationen från sin elrullstol, motorns kraft är på gränsen till att kännas slö i vardagstrafiken. Subaru har dock gjort ett bra jobb med att undanhålla det faktum att det sitter en CVT-låda i bilen. De har infört sju artificiella växlingssteg som gör att växellådan känns sansad och som dämpar ljudet av en dammsugare vid gaspådrag, något som är fallet i exempelvis Subaru XV. Den ger istället ifrån sig ett mycket markant dieselknatter som gör att de man kör förbi förväntar sig en traktor när de vänder sig om, men som istället visar sig vara en Subaru Outback.

Bagagerummet är så stort att jag kan slå vad om att jag kunde urskilja ett ekande ljud varje gång bagageluckan öppnades. Nästa gång du ska hjälpa till vid en flytt, skippa flyttbilen och föreslå en Outback istället. Jag fick tyvärr inte möjligheten att medverka i en flytt under tiden bilen fanns i min närvaro, men om jag hade fått det hade jag genast tagit på mig ansvaret att flytta de största föremålen såsom flyglar och annat otympligt. Även inne i bilen finns det nog med plats för fem fullvuxna individer. Baksätet rymmer minst tre Edward Blom med plats över till en picknick laddad med ost-inspirerad förtäring.

Med sina stora utrymmen kommer även en tämligen stor prislapp. Outback är en relativt dyr bil men priset är motiverat genom ordspråket ”smakar det så kostar det”. Den är nämligen lika välbyggd som en Volvo-traktor från 70-talet och man får aldrig känslan av att sitta i en konservburk. Värt att ha i åtanke är att det finns billigare kombialternativ att välja mellan.

Subaru Outback är en bruksbil som siktar mot stjärnorna. Den utför snällt uppgifterna den får och sviker aldrig. Den är i mina ögon även snyggare än många andra kombimodeller och är byggd med funktionalitet i tankarna. För naturnära människor som packar mycket till sina äventyr och inte bryr sig om 0-100km/h-tider är Outback det enda vettiga valet. Den är en bil som passar många och som klarar av svår terräng samtidigt som passagerarna färdas med en känsla av lyx och komfort. Subaru Outback är en trogen, äventyrslysten naturälskare.