Test: Tesla Model S P90D Ludicrous

Tesla Model S P90D Ludicrous (2016)
Motor: Elmotor på 772 hästkrafter (510 bak, 262 fram), 967 newtonmeter.
Kraftöverföring: Enväxlad transmission, fyrhjulsdrift.
Acceleration: 0-100 på 3,0 sekunder officiellt. Inofficiellt: 2,8 sekunder.
Toppfart: Begränsad till 250 km/h
Mått (längd/höjd/bredd):
4970/1445/2187 mm
Pris: 1 227 500 SEK
(Testbil 1 536 000 SEK)

På imponerande kort tid har Tesla lyckats uppnå kultstatus världen över. I Sverige finns intresset bland nästan alla – oavsett om ett intresse för bilar existerar eller inte. Med Tesla Roadster lyckades de få nog med kapital för att introducera Model S. En bil som man nästan ser mer frekvent i Stockholm än Volvo V70. Anledningen till detta är för att det är en populär bil bland företag – den är relativ billig att leasa samtidigt som den fastställer en väldigt specifik image – att man bryr sig om miljön och innovation i högsta möjliga grad.

Är dock kultstatusen berättigad och är allt egentligen så häftigt som en massa tangentbordstyckare säger? Det finns trots allt många som anser sig vara bättre än samtliga bara för att de kör en Tesla. Är elbilar framtiden och borde förbränningsmotorn dö ut? Låt oss utforska detta genom att lägga i Högsta Växeln och recensera Tesla Model S P90D Ludicrous.

Det råder inget tvivel om att en Tesla Model S inte bara är en bil, inte bara en i mängden. En Tesla Model S utmärker sig inte med hjälp av utseendet – den är onekligen en attraktiv bil men den är inget speciellt rent designmässigt. När folk tittar extra är det för att de är medvetna om att det är en Tesla, inte för att designen är särskilt utmärkande. Framifrån ser en Model S ut som en fisk som simmar med öppen mun.

Bortsett från det är det en snygg bil som är medvetet okontroversiell i utseendet – det är en bil som måste sälja för att Tesla ska kunna bygga vidare på deras modellportfölj; i detta fall lanseringen av nya Model 3. En äkta Tesla-nörd märker dock de små detaljerna som berättar för omvärlden att den testbil vi hade de facto var en P90D och inte enbart en 70D. Ett exempel är de röda bromsoken.

Med sitt absoluta fokus på teknologi förväntar man sig något speciellt med interiören. Om så är fallet är man på rätt spår – i mitten finner man en skärm på hela 17 tum som styr 99 procent av bilens funktioner – det enda som det finns vanliga knappar och reglage för är fönsterna, farthållaren, blinkers samt vindrutetorkarna. Alla reglage och knappar samt ratten är för övrigt plockade direkt från Mercedes hyllor. Det innebär att interiören är lika minimalistisk som en dansk möbelfabrik. Det ger bilen en clean look men samtidigt känns det som att det saknas en hel del.

En interiör som med lite mer substans hade varit mer än välkommen – man får känslan av att man sitter i en konceptbil. Något annat som Tesla skryter med på teknikfronten är deras Autopilot – samma system som man finner i Mercedes – som alltså är en adaptiv farthållare där bilen styr sig själv. Det innebär att man kan sitta på motorvägen utan att röra ratten över huvud taget – ett system som letat sig in i nya Mercedes E-Klass. I Mercedes fall behöver man dock som förare visa att man lever ungefär en gång i minuten, annars stängs systemet av.

Med 772 hästkrafter och en officiell 0 till 100-tid på 3 sekunder blankt är Teslans partytrick ganska solklart. De 772 hästkrafterna levereras i samma ögonblick som man önskar – precis som när man sätter på lampan hemma är el i en bil blixtsnabb. Den inofficiella tiden uppmäts för övrigt till 2,8 sekunder – något som ett flertal motormedier har konstaterat. Det går inte med ord att beskriva hur obscent det är med en stor sedan som har 772 hästkrafter. Det är som att lägga en jetmotor på en pakethållare på en cykel – resultatet är våldsamt.

Utan att ta till hyperboler som vi på Högsta Växeln brukar göra kan man närmast likna accelerationen från stillastående till 100 kilometer i timmen som att hoppa bunge jump samtidigt som man blir stångad av en tjur. Sitter man bakom ratten måste man spänna nackmusklerna för att ha koll på vägen framför sig samtidigt som man måste undvika att huvudet inte slungas bakåt. Suget i magen är exakt som det man får när man känner att man har en nära-döden upplevelse.

Känslan av att någon ställer ett marmorhus på ens bröst håller i sig hela vägen upp till cirka 170 kilometer i timmen. Därefter avtar det en aning men det är fortfarande oerhört imponerande upp till ungefär 200 kilometer i timmen och därefter är det en långsam färd upp till 250 kilometer i timmen.

Även om Teslas kultföljare inte vill inse det så finns det negativa aspekter på en Tesla Model S. Även om den råkar ha 772 hästkrafter. Men till skillnad från en bil med förbränningsmotor så minskar prestandan i takt med hur mycket batteri man har kvar – därför är de där 772 hästkrafterna endast tillgängliga när man har över 95 procent i ”tanken” så att säga. Den teoretiska räckvidden på 505 kilometer är lika verklighetsbaserad som amerikansk kristen radio.

I det verkliga livet kommer man cirka 300 kilometer. Vi tog oss en tur till Forsmarks Kärnkraftverk (100 km från Stockholm)- något som kändes lämpligt i en elbil – och därefter åkte vi till Gävle (ytterligare 80 kilometer) eftersom det finns en snabbladdare – det tar cirka en timme att ladda fullt. När vi kom fram hade vi 11 procent batteri och då körde jag, med få undantag, som en bilskolelärare. Minsta gaspådrag gör att räckvidden sjunker till havets botten.

Utöver det så ska man komma ihåg att en Tesla Model S P90D kostar 1,5 miljoner. Då kan man rimligtvis förvänta sig att en Tesla Model S är lyxig och bekväm. Tyvärr är inte så fallet. Luftfjädringen är på tok för styv – bara för att en bil har en miljard hästkrafter betyder inte att det är en sportbil. Ljudet från däcken är påtagligt och vid motorvägsfarter är det en hel del oväsen i kupén.

Med andra ord är det inte en välisolerad bil. Sedan kommer man aldrig ifrån det faktum att alla resor – ironiskt nog – tar mycket längre tid med en elbil även om den har fler hästar än Polska kavalleriet under 1600-talet. Dels måste man hålla en lägre snittfart för att räckvidden annars blir obefintlig och dels måste man stanna och ladda batterierna.

En Tesla Model S P90D Ludicrous är kortfattat en atletisk, explosiv och någorlunda praktisk bil. Den kan köra sig själv och går att få med upp till sju säten. Den kan användas flitigt så länge man inte måste köra alldeles för långt. Den säger till omvärlden, lite falskt nog, att man bryr sig om miljön. Man porträtteras även som tekniknörd och pretentiös – tyvärr har jag träffat väldigt få ödmjuka Tesla-ägare – senast häromdagen såg jag en Tesla med regskylten ”IH8GAS”.

Men inget av det där spelar egentligen någon roll. Det är inte en bil man köper för att man vill ha valuta för pengarna. Det är en bil för innovatörer som blickar mot framtiden. Tesla har gjort ett utmärkt jobb men det är en bit kvar till framtiden. En framtid som kommer att erbjuda magnifik prestanda men tyvärr också en extrem tystnad. Tesla Model S P90D Ludicrous – framtiden är ljudlös.