En liten resa med en liten dieselmotor

Ända sedan vi testade nya Volvo XC90 var vi på Högsta Växeln oerhört kritiska till D5-motorn. Vi tyckte att den var på tok för långsam och lät lika mycket som en tio-åring som just fått ett trumset i julklapp. Grunden på vilken vi baserade denna uppfattning var en provkörning på under en timme. Detta tycker vi inte är rättvist och lånade därför en XC90 D5 i en vecka som vi drog till Åre med för att omvärdera våra synpunkter på bilen, allt i den oberoende journalistikens intresse.

Resan började så odramatiskt som fysiskt möjligt. Bilen svalde givetvis allt bagage och efter lite för mycket pillande lyckades vi få infotainmentsystemet att fungera. Ibland kan de ultramoderna bilarnas avsaknad av knappar få en att börja sakna just knappar (you don´t know what you´ve got until you´re missing it a lot). Ganska snabbt konstaterade vi även att den fyrcylindriga dieselmotorn på 225 hästkrafter varken var anmärkningsvärt långsam eller mer högljudd än någon annan fyrcylindrig dieselmotor. Dock står jag fortfarande fast vid att motorn inte alls passar i en bil av denna typ. XC90 är Volvos lyxmodell och en lyxmodell ska ha en motor med en förtroendeingivande karaktär. Hade det suttit en V6:a i den hade allt varit guld och gröna skogar, men D5:an passar oändligt mycket bättre i en V70 än i en XC90.

Efter några timmars motorvägskörning föreslog GPS:en att vi skulle svänga in mot landets mitt. Detta följdes av en skylt som proklamerade att ”Vägsaltning upphör”. Efter denna skylt fick vi lära oss hur det är att köra bil på en frusen sjö, vägbanan var nämligen istäckt till fullo. Dessutom märks det hur dumdristigt stressade många bilister är när de är på väg till fjällen. En 15 år gammal Ford Focus gjorde exempelvis en rad omkörning som kan likställas med att försöka para sig med en pytonorm eller hoppa från Empire State Building utan fallskärm. Tyvärr var han inte ensam med sitt idiotiska beteende men till vår enorma förvåning fick vi inte beskåda en enda avåkning.

Väl framme i Åre insåg vi varför de flesta XC90 som Volvo sålt är D5:or (bortsett från prisskillnaden). Bilen var nämligen ypperligt bränslesnål. Kör man försiktigt kan man lätt få ner förbrukningen till under 0.7 l/mil. I en bil som väger en bra bit över två ton. Och erbjuder all lyx du kan föreställa dig. Det är helt otroligt!

Under veckans gång kom vi fram till att bilen utan problem fraktar sex personer (varav två var barn) och en hel del prylar samtidigt. XC90 är alltså en familjebil som heter duga. Dock saknar jag spakar för att fälla baksätena i bagagutrymmet. Istället måste man, när man insett att grejerna man försöker trycka in i bakluckan inte riktigt ryms, gå runt till baksätet och rycka i några inte så rejäla stroppar för att fälla bakstolarna. I de flesta nya bilarna sitter det två smidiga spakar i bagageutrymmet som fäller bakstolarna, en mycket smidigare lösning.

När det var dags att bege sig tillbaka till Stockholm bestämde sig mannen uppe i molnen att det var dags för snön att falla. Hemresan fick oss därför att känna oss mer som upptäcksresande i Arktis snarare än stockholmare i en stadsjeep på E4:an. På grund av det osannolikt usla vädret tog det tyvärr vad som kändes som ett större antal dygn att köra de lite över 60 milen från Åre. Än så länge är jag dock ganska övertygad om att vi överlevde resan, kanske har vi Volvon att tacka för det?

Efter att noggrant ha testat både XC90 T6 och D5 är det lätt att förstå varför bilen säljer bättre än iPhones bland högstadieelever. Den erbjuder ett oerhört lockande och komplett paket för inte alldeles för mycket pengar. Kanske blir XC90 Volvos nästa V70?

Andreas Bergman
andreas.bergman@hogstavaxeln.com