Test: Volkswagen Polo Mk1 provkörd – klassikern fyller 50 år
Klassikern Volkswagen Polo började rulla ut ur fabriken i Wolfsburg år 1975. Idag är den mer aktuell än någonsin då stundande ID. Polo är av stor vikt för märket.
När Polo fyller 50 tar Volkswagen Classic tillfället i akt och river fram flera klenoder ur ladorna. Vid vårt besök i München passade vi på att lägga i Högsta Växeln och provköra originalet från 1975.

Foto: Morgan Petri
L för Lusso
Mer specifikt handlar det om en oceanblå Polo L med en chokladbrun interiör. Att modellbeteckningen innehåller ett L innebär att vi har att göra med lyxvarianten.
Här är det emellertid tydligt att lyx är en relativ term. Ordinarie Polo var nämligen en riktigt basal skapelse.
Pungade man ut för en L fick man, hör och häpna, ett dörrlås även på passagerarsidan, en bränslemätare, två fläktinställningar, ett fällbart baksäte, gasfjädrar på bakluckan, ett insynsskydd, mattor invändigt och kromade detaljer utvändigt. Nackstöd? Tillval.
Det är givetvis saker vi tar för givet idag – med undantag för kromdetaljer – men när det i övrigt handlar om en förgasarförsedd konservburk är extrautrustningen varmt välkommen.

Spartanskt under huven
Volkswagen Golf Mk1, som lanserades året innan, utrustades med en rak fyra som producerade antingen 50 eller 70 hästkrafter beroende på version. Lillebror Polo, som i grunden är en Audi 50, fick nöja sig med en fyrcylindrig 900-kubikare som hostade ur sig 40 hästar.
Samtidigt ska man komma ihåg att med glorifierade cykeldäck och knappa 700 kilogram tjänstevikt behövs det inte mycket i väg av effekt. Topphastigheten var 132 km/h.
Den starkaste motorn som Polo bestyckades med var en 1,3-literspjäs, vilken även fanns i Golf, som producerade hisnande 60 hästkrafter.

Bakom ratten på Volkswagen Polo Mk1
På insidan finns det ungefär lika få knappar och reglage som i en modern kinesisk elbil, men i Polo är det allt som behövs då det inte finns något därtill.
Volkswagen Classics exemplar är givetvis ett fint sådant och vaknar ivrigt till liv med lite choke. Kopplingen är lätt och de fyra synkade(!) växlarna som sitter i ett klassiskt H-mönster är förvånansvärt lätta att hitta till.

Det finns inte oceaner av bottenvrid, så med en god dos gaspådrag rullar Polo lättsamt iväg. Styrningen har givetvis ingen assistans av något slag, men en servo skulle vara definitionen av överflöd.
Ute på vägen beter sig Polo lika lättfotat som dess man förväntar sig av dess stillastående attityd. Förvisso kräver den allt som oftast en tung högerfot för att hålla trafikrytmen, men att susa runt på tyska vägar är ingen större konst.
På påfarten till Autobahn får man lov att hålla stumt från start till slut, och Volkswagen Polo Mk1 stortrivs inte i norr om 100 km/h, till ingens förvåning.
Det är på soldränkta landsvägar och med Earth Wind & Fire som soundtrack där Polo gör sig som bäst. Trots att det rör sig om en tämligen ordinär bil utan sportiga attribut känns den någorlunda skojfrisk. Väghållningen imponerar framförallt.

Volkswagen Polo mk1 – en äkta folkvagn
Volkswagen Polo mk1 uppgraderades årligen med nya motorer och ny utrustning fram till 1981 när en ny generation Polo tog vid.
Totalt producerades en dryg miljon Polo av första generationen, att jämföra med första generationen Golf som byggdes i knappt sju miljoner exemplar.
Idag säljs inte Polo i Sverige, men den sjätte generationen av modellen lever vidare på andra marknader.
Stundande ID. Polo, som kommer till Sverige, är snarlik en Golf sett till dimensioner och ambitioner; helt klart en avgörande modell för tyskarna.
Om nya Polo kan fortsätta briljera i sin enkelhet kan bara ett framtida test utröna.