Test: Polestar 5 Performance provkörd – i grevens tid

Polestar 5 Performance förenar våldsam acceleration med långfärdskomfort och en styrning som utmanar Porsche på allvar. Bakom ratten finns det sannerligen mycket att imponeras av. Den tuffare nöten att knäcka är att övertala kunder att ta steget till en elektriskt GT, inte minst när till och med Taycan har svårt att hitta kunder.

Porsche Taycan har övertygat mig om att elbilar kan bjuda på betydligt mer än imponerande accelerationstider. Styrningen är fenomenal, chassit likaså. Ljudet och vibrationerna saknas, men det innebär inte att körglädjen försvinner.

Försäljningen har emellertid gått åt fel håll. Under första halvåret 2026 levererade Porsche 6 219 Taycan, en minskning med 25 procent jämfört med motsvarande period året före. 

Det är i kölvattnet av detta som Polestar lanserar sin nya GT. Märket har dessutom nekats tillstånd att sälja bilar från modellår 2027 i USA. Europa, som enligt bolaget redan står för närmare 80 procent av försäljningen, blir ännu viktigare.

Låt oss lägga i Högsta Växeln och provköra nya Polestar 5.

En rullande konceptbil

Polestar 5 har behållit mycket av det designmässiga uttrycket från konceptbilen Precept, som visades 2020. Den låga nosen och svepande silhuetten ger bilen något av en framtidsstudie över sig, trots att den nu de facto går att köpa.

Jag tycker att designen är mycket lyckad. Samtidigt har jag rent okulärt svårt att frigöra Polestar från Volvo. Ljusdesignen och det skandinaviska formspråket gör att bilen känns som en sexigare Volvo. Det är en komplimang till utseendet, men också en invändning mot märkets egen identitet.

Även kupén känns bekant. Här är det snyggt, avskalat och behagligt att vistas. Stolarna är bekväma och ljudnivån förhållandevis låg, även om en del vägljud letar sig in. Någon bakruta finns däremot inte: sikten bakåt sköts via en digital backspegel.

En hel del inställningar sköts via pekskärmen, vilket jag gärna hade sluppit. Själva infotainmentsystemet är däremot intuitivt, med tydliga genvägar och Google Maps som gör navigeringen smidig. Det är således omfattningen av skärmens arbetsuppgifter jag vänder mig mot, något som genomsyrar branschen i sin helhet.

Komforten överlever Performance

Performance använder spiralfjädrar och adaptiva MagneRide-dämpare. Fjädringens tre lägen heter Standard, Nimble och Firm.

Skillnaderna märks, men är inte påtagliga. Framför allt blir bilen aldrig överdrivet styv. Även med den fastaste inställningen finns långfärdskomforten kvar, vilket känns helt rätt för en GT.

På motorvägen glider femman fram med ett lugn som passar uppgiften. Den sportiga grundtonen är hela tiden närvarande, men den gör inte resan ansträngande.

Än mer imponerande är hur väl fjädringen hanterar ojämnheter. På grövre underlag fortsätter bilen att uppträda atletiskt och följsamt. Det här är ingen mjuk lyxlimpa, men komforten har heller inte offrats för att Performance-emblemet ska kännas motiverat vilket gynnar helhetsupplevelsen.

Höghastighetslångfärdskomfort är ett hopplöst långt ord men det beskriver emellertid femmans främsta talang rätt väl, något den snabba laddningen även sörjer för.

Styrningen utmanar Porsche

Styrningen är en av bilens absoluta höjdpunkter. Den är direkt, gör bilen lättplacerad och ger mig en tydlig uppfattning om greppnivåerna.

Även här finns tre inställningar. Det lättaste läget gör skäl för namnet, medan Firm ger ordentligt med tyngd. Känslan är ändå naturlig.

Jag håller faktiskt styrningen ett snäpp över den i de Taycan jag har kört tidigare vilket är en bragd i sig. Taycan upplever jag däremot som sportigare och flinkare i sitt chassi. Polestaren rör sig imponerande smidigt, men behåller känslan av att vara en bil med lite rejälare stuk trots hur lättfotad den upplevs.

Det fina är att kvaliteterna märks även i sansat tempo. Jag behöver inte pressa femman för kung och fosterland för att känna att människorna som har kalibrerat den vet vad de håller på med.

Accelerationen tar kommandot

Performance har fyrhjulsdrift, 884 hästkrafter och 1 015 newtonmeter. Enligt Polestars uppgifter tar 0–100 km/h 3,2 sekunder. Upplevelsen bakom ratten är lika våldsam som siffrorna antyder.

Greppet är enormt och kraften når asfalten mycket effektivt. Jag tar mig genom en kurva, trycker på gasen och befinner mig nästan omedelbart vid nästa. Raksträckorna känns plötsligt ruskigt korta.

Hastighetssiffrorna i vindrutans head-up-display klättrar med en frenesi som kräver uppmärksamhet. Frånvaron av motorvrål gör det lättare att underskatta hur snabbt allt sker och prestanda i Polestar 5 Performance kräver något av en omkalibrering.

När jag kör hårdare blir bilen också riktigt rolig. Mycket av spänningen kommer från det uppskruvade tempot: Polestar 5 är lättkörd, men prestandan kräver att föraren är med på noterna.

Vid inbromsningarna gör sig tjänstevikten på omkring 2,5 ton mer påmind. Accelerationen biter mer än bromsarna. Efter upprepade inbromsningar under den hårdare landsvägskörningen får jag känslan att de skulle må bra av en paus.

Bromsarna är inte dåliga, men de inger inte riktigt samma känsla av outtömlig kapacitet som drivlinan. I mer sansat tempo är invändningen betydligt mindre relevant. Femmans främsta uppgift är trots allt att vara en snabb långfärdsbil.

Långresan kräver mer än hästkrafter

Batteriet rymmer 112 kWh brutto, varav 106 kWh är användbart. Med ett 800-voltssystem kan bilen enligt Polestar snabbladdas med upp till 350 kW och klara 10–80 procent på 22 minuter under rätt förhållanden. 

Räckvidden är 558 kilometer för Performance-varianten.

Bagageutrymmet bak anges till 365 liter, inklusive utrymmet under golvet, och ytterligare 62 liter finns fram. För en bil som är nästan 5,1 meter lång är det bakre utrymmet måttligt på papperet.

Polestar 5 är en imponerande pjäs

Polestar 5 Performance kostar från 1 599 000 kronor. Dual motor börjar på 1 345 000 kronor och har redan 748 hästkrafter. Jag har inte kört den versionen, men effektbehovet lär knappast tvinga någon att välja Performance.

Toppversionens argument är också det adaptiva chassit och hur övertygande bilen förenar komfort med fart. För den som vill ha en snabb, bekväm GT med uttrycksfull design är femman ett mycket tilltalande alternativ. Den som prioriterar ett ännu sportigare chassi har fortfarande goda skäl att titta på Taycan alternativt Lotus Emeya.

Polestars dilemma kvarstår emellertid. När köparen tvekar inför prislappen och oroar sig för värdeminskningen räcker det knappast att lägga till fler hästkrafter.

Femman visar att Polestar kan bygga en riktigt bra GT. Nu återstår att visa att marknaden vill ha ännu en.

Test: Lotus Emeya provkörd – får Porsche att svettas

Test: Nya Karma Revero provkörd – slår alla förväntningar

Nya Porsche Taycan 4 på bredsladd i norra Finland